Frågor till Dalai lama-text

 

Frågor till Dalai lama-text

 

Frågor:

1.      Är det rimligt att en person som väljs på detta sätt har så mycket makt över ett land/världen?

2.     Bör Tibet vara självstyrt och fritt från Kina?

3.     Är det bättre att välja en makthavare demokratiskt eller ha någon som är utsedd genom en kommitté som letar efter särskilda tecken hos den rättmätiga ledaren?

4.     Kommer globalisering och utbildning förändra Dalai lamas ställning eller Tibets styrelseskick (om de själva får bestämma)?

5.     Om Dalai lama hade varit styrande under Coronakrisen hur hade han hanterat detta och hur hade folkets tillit och förtroende påverkats?

 

 

1.Om man kommer från ett västerländskt land genomsyrat av demokratiska tankar kan det kännas fel. I Norden i alla fall är det viktigt med en sekulerad stat där alla religioner är välkomna och inte påverkar politisk beslutsfattning. Även USA bygger på ”Separation of Church and State”, men det är inte lika principiellt som i Norden. Från en sådan ståndpunkt är Dalai lamas inflytande onaturligt stort. Dock får man hålla i åtanke att Tibet är ett litet område där väldigt få inte är buddhister. Detta styret kan jämföras med många muslimska länder, som Iran och Saudiarabien, där man följer guds lag och inget annat. Ledarna i dessa länder har förmodligen större makt än Dalai lama, framförallt när han nu är i exil. Dalai lama förmedlar och predikar också mer västvärldsförenliga saker, vilket kan göra det lättare att ta till sig och acceptera hans position. Ur ett mer europeiskt perspektiv kan Dalai lama liknas med påven, som är politisk ledare över Vatikanstaten och religiös ledare inom katolicismen. Påven väljs också på ett jämförbart sätt då en utvald skara kardinaler röstar om vem som blir nästa påve efter att den tidigare avlidit eller abdikerat. Alltså är det i båda fallen en väldigt liten del av populationen som kan påverka situationen. Påven har dessutom större religiöst inflytande, även om Vatikanstaten är mindre än Tibet. Därutöver väljs Dalai lama efter att ha uppvisat tecken och egenskaper som den tidigare Dalai laman hade och tränas sedan väl för sin roll, för att bli en så lämplig ledare som möjligt. Jag anser att i förhållande till många andra religiösa ledare är Dalai lamas maktutövande rimligt, även om jag tror att det hade varit optimalt med en sekulär stat, så att ingen tvingas in i en religiös levnadsstil eller begränsning.

 

 

2.Tibet vill ha ett helt annat styrelseskick än Kina och har länge blivit exploaterat av landet. Även om Kina bidrar till att göra regionen mer sekulariserad, har de försämrat förutsättningarna för invånarna. Dalai lama har levt i exil i Indien och därmed inte kunnat nyttja sin makt, han har därmed jobbat med internationella myndigheter för Tibets frihet. Tibet har dessutom under tidigare perioder varit självstyrt relativt framgångsrikt, även om regionen har en lång historia av invasioner med Kina. Internationellt har inställningen till Tibets självständighet varit lite blandad. Dock är det många nationer som inte vågat gå emot Kinas anspråk på Tibet och gått emot självständighet för Tibet. Däremot har de flesta stöttat människorätter i Tibet och vill att förhållanden ska förbättras. Jag anser i alla fall att Tibet bör vara självständigt och få ha sitt föredragna styrelseskick, utan att behöva utstå Kinas exploatering.

 

 

3. Återigen ur ett demokratiskt perspektiv kan det kännas ovant eller onaturligt med icke-demokratiska val av den politiska ledaren. Detta skulle kunna innebära att Dalai lama går emot folkets vilja, och kanske då även folkets bästa. I detta fall skulle det då vara bättre för landet att ha demokratiska val som utser en ledare som står till svars inför folket. Däremot får man tänka på att demokratiska val inte alltid ger goda resultat. Folket vet inte alltid vad som är bäst och det är enkelt att påverka gemene man. Detta kan innebära att man inte fattar rätt beslut på valdagen, men det kan också innebära att ledaren känner sig tvungen att fatta beslut och vidta gärningar som hen vet med sig är dåliga, men genom folkets påtryckningar eller påtryckningar måste ledaren genomföra denna signalpolitik. Eftersom att gemene man inte är särskilt insatt i det mesta, men ofta tror sig veta bättre än det egentliga fallet, kan detta leda till stor problematik som ett annat statsskick kunnat undvika. Dessutom har vissa demokratier gått väldigt snett och fått extremt odemokratiska ledare. Ett exempel på detta är Adolf Hitler, som blev folkligt vald och hade stort förtroende från sitt folk, och igenom detta lyckades förvränga en hel nations människosyn vilket slutligen resulterade i omkring 60 miljoner dödsfall. Han är dessutom inte den enda demokratiskt valda ledare som uppvisar odemokratiska och dekadenta tendenser, även Donald Trump är ett nutida exempel. Däremot ur ett religiöst perspektiv är denna metod väldigt försvarbar, då de anser Dalai lama vara en bodhisattva som ska hjälpa landets invånare att ta sig till nirvana och leda dem. På så sätt är han en lämpligare ledare än någon folket, som inte är lärda, skulle kunna välja. Bodhisattvan sitter på otroligt mycket mer kunskap och förstånd, och då skulle det naturligtvis inte kunna finnas någon bättre ledare bland befolkningen. Man kan dock fråga sig hur rättvis metoden är för de icke-troende, och metoden visar på en icke-befintlig sekularisering, som i många nationer är en otroligt viktig komponent. Även om Dalai lama och buddhismen värnar om alla, kommer de inte att känna sig lika representerade, vilket kan vara en stor nackdel med metoden då vissa utesluts. Man kan dock se jakten efter rätt Dalai lama som en jakt på någon med bra ledarskapsförmåga, då många av egenskaperna överlappar. Dessutom tränas Dalai lama från tidig ålder och lär sig bli en god ledare som kan ta hand om sitt folk. På så sätt kan man se Dalai lama som mer än bara en andlig ledare, utan en tränad och utvald politisk ledare som är där för att rätt egenskaper uppvisats. Det finns alltså fördelar och nackdelar med båda metoderna, och ingen av dem behöver nödvändigtvis vara bättre än den ena, då båda kan orsaka mycket gott och mycket ont.

 

 

4.Tibet är ett litet och fattigt område som är rätt så fattigt och dessutom under kinesisk kontroll. Därför har regionen inte blivit lika påverkad av globalisering som många andra länder. Med detta kan globalisering leda till större sekularisering och minskat förtroende för Dalai lama, även om Dalai lama själv har tagit upp att Tibet skulle kunna må bra av en demokratisk regering. Detta är då man genom globalisering får ta del av fler världsvyer och de blandas/försvagas ofta, även om det för somliga kan förstärkas. Genom att se att det finns fler världsvyer än den egna och ta del av dem är det vanligt att lite tvivel sås. Att då kunna ta del av demokratiska koncept kan förmodligen orsaka att en del människor skulle föredragit det och hellre vill ha en sekulariserad stat, även om de tror på och har förtroende för Dalai lama. Oavsett så kan, framförallt, västvärldens inställning till Dalai lama påverka hur det egna landet ser på honom. Det kan också vara så att tibetanerna ser hur illa demokrati funkar i västvärlden och får avsmak för det styrelseskicket. De kommer då istället känna ett större förtroende för Dalai lama. Kinas invasion av Tibet kan ses som en provsmakning av globalisering, då man får uppleva den kinesiska regimen och dess exploatering av Tibet. Detta har troligtvis inte gett tibetanerna en god bild av omvärlden, och de vill att Dalai lama ska vara där och styra istället. Detta kan ge dem en fientlig bild av hela världen som leder till att de inte accepterar de olika statsskicken, utan ser sitt eget som det optimala, och därför stöttar och stärker Dalai lamas ställning. Även utbildning kan leda till att man börjar ifrågasätta och vara lite mer källkritisk, men det behöver inte nödvändigtvis försvaga Dalai lamas ställning.

 

 

5.Då Dalai lamas roll är att hjälpa folket att nå upplysning skulle hanteringen av denna kris vara viktig. I nuläget tar Kina viruset väldigt seriöst och har bland annat hårda fängelsestraff för att sprida rykten om viruset, men det tibetanska folket och munkarna har reagerat väldigt medlidande och donerat pengar till sjukvården (Save Tibet, 2020-02-13, ”Coronavirus response in Tibet”, https://savetibet.org/coronavirus-response-in-tibet-arrests-crackdown-religious-repression/). Därför skulle Dalai lama förmodligen kunna hantera coronakrisen på ett mer uppskattat sätt än den kinesiska staten. Dalai lama har dessutom ett stort intresse för vetenskap och som ung lade han ner mycket tid på det då han var relativt ensam och hade duktiga vetenskapsmän som privatlärare. Dalai lama har sagt att han ser sig själv som till hälften munk och till hälften vetenskapsman (Time, 2019-03-7, ”The Dalai Lama Has Been the Face of Buddhism for 60 Years. China Wants to Change That”, https://time.com/longform/dalai-lama-60-year-exile/). På grund av detta skulle han därför ha ett väldigt vetenskapligt, men öppet, närmande. Detta skulle förmodligen ge det bästa resultatet för regionen, men landet har troligtvis dåliga förutsättningar i sjukvården och ekonomiskt. Invånarna skulle förmodligen reagera bättre på denna strategi än den kinesiska, men resultatet på pandemin kan ha inverkan på hur stort förtroende man känner för Dalai laman. Om landet skulle drabbas hårt är det också möjligt att folket skulle se det som en möjlighet att lära sig om livets flyktighet och hur ingenting är konstant, vilket kan hjälpa Dalai lamas uppdrag att göra folket lärda. Det är alltså osäkert hur väl han skulle hantera situationen och hur Tibets befolkning skulle reagera på detta, men jag är relativt säker på att det skulle gå bättre än den kinesiska hanteringen av viruset i Tibet.