frågor 179:
1.Frankrike hade efter Versaillesfreden fått ett område intill den tyska gränsen som kallas Saar utav Tyskland. Det bestämdes att invånarna av det området själva skulle få rösta om områdets tillhörighet. En stor majoritet röstade för att återförenas med Tyskland, då de var tysktalande och ville komma tillbaka till deras moderland. Det var en väldigt stor och viktig vinst för HItler, men han nöjde sig inte. En annan vinst för Hitler var att han kunde se om han kunde töja lite på gränserna av Versaillesfreden.
Nästa sak på Hitlers lista var att marschera in i Rhenlandet, ett område som enligt Versaillesfreden skulle vara fritt från tyska soldater. För att ytterliggare irritera de författande parterna av Versaillesfreden inmarscheringen med en armé som blivit upprustad emot bestämmelserna från freden. Upprustningen påbörjades under bordet, men inte långt efter infördes en allmän värnplikt. Hitler fortsatte på samma trotsiga spår och året senare, 1937, deklarerade han Tyskland fritt från Versaillesfreden. Länderna på andra sidan Versaillesfreden var krigströtta och ville inte satsa pengar på att rusta upp militären, så de hade inga planer på att stoppa Tyskland direkt, utan kunde låta Tyskland ha en armé ändå.
Som en nazist, tyckte Hitler att arierna hade rätt till ett stort och luftigt livsrum, på bekostnad av annat avskum, som t ex judar och romer. Därför blev hans nästa sikte på grannländerna, Polen, Tjeckoslovakien och Österrike, hans egna hemland. Intåget i Österrike blev det allra enklaste. Österrikarna tyckte redan att de borde tillhöra Tyskland, men det var emot fredsbestämelserna. Hitler var själv från Österrike och redan i första världskriget hade länderna samarbetat. Österrike bestod numera bara utav de tysktalande områden och varken den österrikiska ekonomin eller demokratin gick det särskilt bra för. Precis som i Tyskland hade många människor vandrat in på en nazistisk väg och därför var partiet stort. 1938 kunde Hitler släppa ut sin armé i Österrike, som tillsammans med det nazistiska partiet kunde rensa ut anti-nazismen och dra fram den nazistiska agendan. Efter det kunde Hitler tåga in i Wien till stora applåder.
Nästa land i tur var Tjeckoslovakien, de hade tvärtemot Österrike haft det ganska bra efter Versaillesfreden. De hade en demokratisk regering och hade en ekonomi som det gick ganska bra för. Till skillnad från Österrike som bara bestod av tysktalande, hade Tjeckoslovakien också en mångfaldig befolkning. Det fanns tjecker, tyskar och slovaker. Majoriteten av de tysktalande bodde intill den tyska gränsen i Sudetenland, en stor del av dem ville tillhöra Hitlers Stortyskland. Därför tyckte Hitler att det inte var så supermycket att kräva att Tyskland skulle få Sudetenland. Som svar på detta möttes Tyskland, Italien, Frankrike och Storbritannien 1938 i München. Hitler förklarade att Sudetenland var det absolut sista kravet, och ledarna för stormakterna tyckte att det verkade rimligt. Därför gav de bort Sudetenland, helt utan att rådfråga Tjeckoslovakien. Ledarna åkte hem och trodde att de räddat freden. Som Hitler gjort med Versaillesfreden bröt han återigen ett tyskt löfte. Han tog över hela Tjeckoslovakien.
Polen var näst på tur och när Hitler krävde delar av Polen så att de tyska områden skulle hänga ihop lovade Frankrike och Storbritannien att komma till undsättning om det skulle bli krig. Något som de aldrig hade förväntat sig hade dock skett, en tysk-rysk pakt. Hitler hatade kommunister och Stalin var en kommunist, det må kanske inte låta som en bra pakt. Men Molotov-Ribbentrop pakten var en icke-angreppspakt med ett litet tillskott, de hade nämligen delat upp östra delen av Europa mellan sig. De skulle alltså ta över Östeuropa tillsammans och härska det hela området för att bli riktigt stora stormakter, och Polen hade de tänkt dela på. De var båda starka länder och de ville inte riskera krig med varandra, eftersom att det hade inneburit stora förluster. Därför hjälpte Ryssland Tyskland istället för de andra länderna. När Tyskland skickade ut sina trupper den 1 september 1939 började det andra världskriget.
5.Stalingrad och el-Alamein blev stora vändpunkter i kriget, utan dem hade Tyskland förmodligen segrat kriget. Ryssland hade tidigare varit i en allians med Ryssland, men när Tyskland kände att de skulle klara sig själva så gick dem på Ryssland. Till en början hade intåget gått bra för Tyskland. När de kommit till Stalingrad kom det ryska vapnet som många europeiska ledare fallit mot, den hårda vintern. En hel tysk armé omringades vid Stalingrad som visade att det trots allt gick att besegra Tyskland, vilket gav hopp i kriget. Efter det var det förlust på förlust för den tyska armén och de trycktes tillbaka mot Tyskland bit för bit.
El-Alamein var ett viktigt slag i Mellanöstern. Ett citat från Churchill, den brittiske ledaren var "Före el-Alamein hade vi inte en enda seger, efter el-Alamein hade vi inte ett enda nederlag." Storbritannien var tillbaka pressade hela vägen till Egypten och den tyske generalen Rommel ville komma åt Suezkanalen som inte ligger särskilt långt från el-Alamein. Slaget vid el-Alamein resulterade i en seger för Storbritannien och Tyskland trycktes tillbaka in i Europa.
7.Quisling är efternamnet av en norsk politiker. Han heter Vidkun Quisling och var en del av det nazistiska partiet i Norge. Han hade redan innan krigets början jobbat ihop med Hitler. Han styrde Norge ihop med tyskarna när Norge var ockuperat. Tillsammans med sin nazistiska regering försökte han göra Norge nationalsocialistiskt. Allt fler norskar vände sig mot regeringen och blev medlemmar av Hjemmefronten, dvs motståndsrörelsen. Quisling löste problemet med fler arresteringar, deportationer och dödsdomar. Quisling är nuförtiden känt som en beteckning som sätts på förrädare. Quisling blev så att säga ett namn som sattes på alla krigsförrädarna i Norge. Han ställdes inför rätta för landsförräderi och blev dömd till döden.
8.I Sydostasien tog Japan chansen att vinna lite territorium med en härskare som var inställd på att vinna lite territorium. De gav sig in i kriget med ett anförande som skulle vara med och stjälpa för inte bara sig själv utan Tyskland också. Den 7 december 1941 bombade de Pearl Harbor på Hawaii, en amerikansk bas för flottan. Målet var att förgöra USAs flotta i Stilla havet, det var det enda som kunde stoppa Japan från att ta över större delar av Asien och de ville hålla dem borta genom att förstöra väldigt många skepp, framförallt hangar-skepp då de var ett viktigt medel för USA att försvara sin flotta från Kamikaze flygplan som var självmordsflygplan fyllda med sprängmedel som skulle förstöra fientliga skepp. Hangar-skeppen hade en flygbas på sig, så flygplanen kunde flyga upp och skjuta ner Kamikaze flygplanen innan de kom tillräckligt nära och på så sätt försvara sig själv och andra fartyg i närheten. En konsekvens av det var att USA gick in i kriget, de slogs inte bara mot Japan, utan skickade även soldater till Europa. När Japan hade börjat ta över delar av Sydostasien ogillade länder med kolonier i området som Nederländerna det. USA tyckte inte heller om det och instiftade en handelsblockad där de uppmanade länder som Australien till att sluta handla med Japan. Det fungerade och Japan som förlitade sin olje- och järntillförsel på Australien blev väldigt sura och såg det som krigsföring. Efter Pearl Harbor, den 8 december riktade Japan in sig på andra mål och tog över delar av Sydostasien. Redan innan kriget hade Japan under 30-talet visat sin krigsvilja de hade tagit en del av Kina som kallas Manchuriet. I fortsättningen gick det bra för Japan tills 1944 då USA började få ett litet övertag. Japan blev då inte längre ett hot mot omvärlden och sakta men säkert kunde de pressas tillbaka, men de fortsatte ändå att ge allt de kunde för att försvara områdena. 1945 var USA redo att gå till anfall mot de japanska öarna, men man oroade sig för ett blodigt krig, vilket USA ville bespara sig från. Istället för ett rättvist krig tyckte därför USAs president att det var förnuftigare att släppa en atombomb över Japan. Dessutom hade de inget intresse av att ta över Japan och man fick visa Sovjetunionen det nya vapnet så att de skulle bli lite oroliga, då de hade planer att expandera i öster. Atombomben var ett fruktansvärt vapen som USA forskat fram och den första provsprängningen skedde på sommaren, den sågs som ett bättre alternativ för amerikaner då många liv skulle sparas, men japanerna håller nog inte med om detta. Först släpptes en bomb över Hiroshima. Den förstörde 2/3 av alla byggnader och konstruktioner samt dödade 100 000 människor. Bara någon dag senare släpptes ytterliggare en bomb över Nagasaki. Den var ännu större, men missade sitt mål och blev hindrad till viss del av berg, men den var ändå mer förödande (inte till dödssiffran men annars) än Hiroshima på grund av dess storlek. Bomberna förstörde också marken och jorden, så mycket jordbruk och mat blev förstört utav bomberna. På så sätt kunde konsekvenserna finnas kvar en lång tid efter bombningarna. Anledningen till att de släppte två atombomber istället för en var att man ville testa de två bomberna. De ville se hur de olika bomberna fungerade, då de hade lite olika sprängmedel och olika mycket strålning. Kriget slutade med att den japanske kejsaren förklarade att Japan kapitulerade på radio.
9.De europeiska kolonierna i framförallt Sydostasien blev en del av kriget. Japan försökte överta dem, samtidigt som de europeiska länderna redan utkämpade ett krig hemma i Europa. Koloniernas beskydd blev därför inte prioriterat och ansågs som mindre viktigt, då kunde t ex Japan ta över dem och exploatera dem. Efter kriget förnyades deras tillhörelse till det tidigare landet. Då kunde det landet istället exploatera dem. Under kriget hade också de krigsförande länderna velat ha många soldater, och även om de unga männen från kolonierna egentligen inte hade något med saken att göra, så fick de delta i kriget. Oftast fick de inte heller de finaste positionerna, utan fick slåss ute på fronten. På så sätt miste många från kolonierna livet genom kriget. I Nordafrika pågick också en del strider. På så sätt kunde båda soldater och civila människor förlora livet. Många pensionerade soldater från kriget flyttade också ut till kolonierna.
En lite positivare konsekvens av kriget för kolonierna är att Japan kunde visa att det gick att slå sig fria från de europeiska kolonisatörerna och att det sista de ville var fler krig. De kunde inspireras och avkoloniseringen påbörjades. De ville ha den friheten som man slagits för under andra världskriget.
11.Kristallnatten inträffade den 8 november 1938. Det som inträffade var att nazister sprang runt på gatorna och saboterade judiska affärsverksamhet och andra judiska anläggningar. Eftersom att det låg så pass mycket krossat glas på gatorna så kallades det Kristallnatten. De förstörde bland annat judars hem, skolor och synagoger. Det judiska folket kom inte heller undan, då ett hundratal människor blev mördade. Det som verkligen var symbolen för det nazistiska samhället var att polisen inte stoppade eller arresterade någon.
Den slutgiltiga lösningen är nazisternas plan att förinta alla judar och även andra grupper de ogillade och ansåg vara mindervärdiga. För att effektivisera mördandet krävdes nya metoder, de uråldriga fungerade inte längre. Som lösning på deras problem kom förintelselägren. Judarna transporterades dit och i vissa fall kunde de som ansågs vara arbetsföra singlas ut och få arbeta en liten tid, innan de sist också togs till nästa steg. Där föstes alla in i särskilda duschrum, men olikt ett vanligt duschrum var det inte vatten som sipprade ut, men giftiga gaser som tog död på människorna. När alla var döda, togs liken till brännugnar som förstörde kropparna. Det är estimerat att någonstans mellan fem och sex miljoner judar blev mördade under Förintelsen, vilket är en väldigt stor del av världens judar.
Dock var det inte bara judar som drabbades utav Hitlers styre. Många andra grupper ansågs mindervärdiga och borde inte få ta del av Hitlers homogena drömsamhälle. Alla som motsatte sig nazismen fick också ta del av antingen fängelseskap eller en gemensam massgrav. Även Jehovas vittnen och öppet homosexuella fick ta del utav behandlingen. Handikappade människor ansågs inte vara lika mycket värda som kapabla människor, så både fysiskt och psykist hindrade människor föll också offer för den nazistiska regimen. Många polacker och ryssar blev också ifångatagna och dog. Däremot så handlade det inte om att exterminera hela folk för de ovan nämnda folkgrupperna, som det gjorde för judar och romer.
12.Väldigt många var lättövertygade och nazisterna, framförallt Hitler, var väldigt skickliga talare, så de kunde få befolkningen att känna igen sig i vissa scenario, sen skyllde de allt på judarna. När befolkningen var arg letade de efter en syndabock och det var lätt att peka ut judarna, som genom tiderna oftast hade levt i förmögenhet. De hade varit hatade under en lång tidsperiod och blev skuldbelagda för att Jesus dog. De hade ogillat honom eftersom att de ansåg att han var en lögnare som kallade sig själv Messias och dessutom tog han många anhängare från de judiska ledarna. De hade kunnat stoppa Jesus korsfästning, men de valde att inte göra det, så därför beskylls de för Jesus död. Under t ex spanska inkvisitionen blev judar också väldigt utsatta, då de fick välja mellan att ange andra judar, att konvertera till katolicismen eller dö. Judar var också förtryckta i Sverige och runt om i världen har judar blivit förföljda och generellt ogillade. Många andra märkte av att ingen annan stod upp emot nazismen och kände de att ingen misstyckte sig nazismen, då ville de inte verka annorlunda och slutligen började de själva tro att alla dem folkslagen faktiskt var mindervärdiga. De som misstyckte var för det mesta skräckslagna för att utsättas för samma behandling som judarna. Det var få som riskerade allt för att hjälpa de utsatta, och det var svårt för dem att göra stor skillnad. Oftast var de som hjälpte till anonyma och ville inte att någon skulle veta om det, därför var det svårt för folk att veta och kunna hjälpa till. Flera som ville hjälpa till kände säkert att de inte skulle kunna göra tillräckligt stor skillnad och att det därför inte var värt risken av att bli fångad. Det finns ett känt citat från Martin Niemöller, det lyder så här "I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade." Med det menade han att man inte vågade stå upp för någon, och på så sätt kunde nazisterna lätt ta alla i olika skikt, först en grupp, sedan när de var borta en annan. Eftersom att folket inte vågade stå upp för varandra fanns det bara några få som kämpade emot. Hade man istället stått upp för varandra, hade det blivit mycket svårare för nazisterna. På så sätt hade färre människor dött och skadats. Det är viktigt att man kämpar som ett folk, men man vågade inte göra det.
