International Space Station är en rymdstation som har blivit
byggd i samband med ett internationellt samarbete som sträcker sig över 16
länder och 4 världsdelar och det är världens största rymdsamarbete.
Medlemsländerna är USA(NASA), Ryssland(RFSA), Kanada(CSA), Brasilien(AEB),
Japan(JAXA), och ett antal medlemmar av europeiska ESA (Sverige, Belgien,
Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien,
Storbritannien och Tyskland). Rymdstationen är ett forskningsprojekt och
används bland annat som ett laboratorium där man kan undersöka hur diverse
saker fungerar under just de förutsättningarna som råder i rymden, det vill
säga i en tyngdlös miljö. Experimenten handlar främst om hur människor kan leva
i rymden och hur diverse saker reagerar på bland annat strålningen i rymden och
från solen, samt studerande av jorden från avstånd. Det görs till exempel en
svensk studie om hur hjärtat och lungorna påverkas av att vara i rymden. Forskningsresultaten
man får är väldigt viktiga och kan visa sig vara avgörande för framtida
expeditioner av rymden och det är betydande att samla på sig så mycket
information som möjligt innan vi börjar utforska rymden ytterligare. ISS är
även en väldigt viktig milstolpe för internationellt samarbete mellan länder,
och det har varit en metod att få länder som normalt har fientliga relationer
till varandra att förbise skillnaderna och fokusera på att samarbeta istället.
Vanligtvis befinner sig den internationella rymdstationen på
en omloppsbana ungefär 330-400km över jorden, vilket är någorlunda nära.
Anledningen till att den befinner sig i en så kallad ”low earth orbit”(LEO) är
på grund av säkerhetsskäl och att det är mer praktiskt så i och med att
rymdstationen är byggd i omgångar och det är enklare att frakta delarna en
kortare sträcka. I maj 2016 vägde rymdstationen 419 725 kilogram och var 108
meter långt, vilket betyder att hela rymdstationen har ungefär samma storlek
som en amerikansk fotbollsplan inklusive båda ”end zones”. När rymdstation är
helt klar förväntas den väga 455 000 kilogram och vara 110 meter lång. Hela
projektet kostar över €100 000 000 000, vilket fördelas över de deltagande
medlemsländerna, men det är också så att vi får stora vinningar från projektet
och gör stora forskningsframsteg som kan bidra till väldigt mycket nytta i
samhället.
Idén om ISS grundades genom ett amerikanskt-ryskt samarbete
år 1972, då länderna arbetade tillsammans för att skicka upp Apollo-Soyuz som
la grunden för samarbetet om ISS. Även om fröet såddes så pass tidigt, så
dröjde det till 1998 tills den första modulen i den internationella
rymdstationen kom till och skickades ut i rymden. Zarja, vilket är ryska för
gryning, skickades ut i rymden den 20 november 1998 och är en rysk protonraket,
vilket betyder att det är en obemannad raket som har för avsikt att
transportera ut något i rymden, i detta fall då grunden för rymdstationen, men
i många andra fall är det satelliter som ska transporteras ut till rymden.
Numera finns det väldigt många fler delar i ISS, och därför används Zarja
främst som ett förvaringsutrymme där man förvarar främst bränsle och andra
förnödenheter, som t ex mat. Det dröjde sedan inte länge tills man skickade upp
nästa del av ISS. Den fjärde december samma år skickade man upp Endeavour, som
fått sitt namn av skeppet James Cook använde sig av när han besökte stora delar
av jorden, som innehöll modulen Unity. Med Endeavour skickades en besättning på
sex personer för att installera fast modulerna på varandra, men efter att de
slutfört sitt uppdrag åkte de tillbaka till jorden omedelbart. Den tolfte juli
år 2000 sköt man upp den första modulen som gav möjlighet till långvarigt
boende på rymdstation, Zvezda, vilket betyder stjärna på ryska. På Zvezda fanns
det två sovkabiner, toalett, kök och diverse träningsutrustning som till
exempel en träningscykel och löpband. Sedan Zvezda kom den andre december år 2000
har rymdstationen alltid varit bemannad med minst 2 personer. Numera är
rymdstationen alltid bemannad med minst 6 personer och det har varit så sedan den
29 maj 2009 då Expedition 20 kom till ISS.
Den 20de november 2016 hade 226 personer varit på
rymdstationen. De kommer från 18 olika länder, bland annat Sverige och Danmark,
dock är majoriteten från USA, och 34 av besökarna är kvinnor. Sju av dem är
turister som åkt till rymdstationen på semester, så det har börjat förekomma
turistande ända ute i rymden, och det kan ses som en metod att tjäna pengar på
och öka lönsamheten på rymdstationen. Det är dock väldigt dyrt att åka på en
resa i rymden och kostar ungefär 300 miljoner kronor, dock måste man träna för
resan cirka fyra till sex månader för att få vistas på ISS i åtta till tio
dagar. ISS är, som sagt, väldigt dyr, och det råder misstanke om att man
felaktigt räknat ut både kostnaden och lönsamheten av det hela, då projektet
kostat mer än beräknat. Det har lett till att fler personer har börjat tänka
att pengarna skulle kunnat spenderas bättre på jorden. Dock kan man få väldigt
stora framgångar inom vetenskap med hjälp av stationen, och man har lärt sig
väldigt mycket om hur miljön fungerar och det har gjorts otroligt många
studier. Man kan t ex studera hur människor reagerar i den tyngdlösa miljön får
att få reda mer om hur den mänskliga kroppen fungerar och är uppbyggd, men
resultaten kan även spela en roll i hur vi väljer att fortsätta med att skicka
människor ännu längre ut i rymden. Rymdstationen kan då bli en plattform för
att skicka folk ännu längre ut i rymden och en startplats för vissa
rymdexpeditioner. Det är även ett sätt att vänja astronauter som ska till t ex
mars vid miljön, fast lite närmare hemmet ifall något skulle gå fel. Den
internationella rymdstationen har gjort så att vi fått stora genombrott i förståelsen
av vår egen hemplanet, rymden, fysiken, och biologin på grund av den annorlunda
miljön som är bättre för forskning och perspektivet man får på Jorden. Hade ISS
stått still hade dock inte samma miljö förelegat eftersom att cirka 90% av
gravitationen som finns vid havsytan råder även på 400kms höjd. Rymdstationen
rör sig dock i en hastighet av 28 000 km/h vilket gör att stationen upplever
tyngdlöshet. Eftersom att den rör sig så fort upplever man cirka 16
solnedgångar varje dygn om man befinner sig på stationen, då det som sagt tar
92 minuter att göra ett varv runt jorden. Det betyder också att rymdstationen
på en dag tar sig samma sträcka som att åka till månen och sedan tillbaka. För
de rymdskepp som ska till ISS tar det flera varv runt Jorden för att docka med
stationen, det vill säga träffa den och parkera vid den. Däremot tar det inte
så lång tid på grund av den höga hastighet som hålls av både farkosten och
stationen. På grund av miljön är det också så att rymdstationen är väldigt
instabil och lätt att få ur balans. På grund av det kan man inte sätta några
krafter emot den och allting måste hållas löst, så t ex träningsredskapen hålls
inte fast mot något utan hänger löst, så att hela rymdstationen kan sättas i
gung.
Vem som helst kan inte bli en astronaut utan det ställs
väldigt många krav på en. För att bli en astronaut genom NASA måste man ha en
kandidatexamen i antingen teknik, biologi, fysik, eller matematik, men det är
åtråvärt att ha en högre examen. Man måste även ha första hands erfarenhet i
att flyga och NASA kräver minst 1000 timmar flygande av ett jetplan. Det ställs
krav på ens fysiska förutsättningar, man måste t ex vara mellan ungefär 1,55
och 1,90 meter lång, man kan inte ha för mycket synfel, och ens blodtryck måste
vara 140/90 när man sitter ner. Ett annat krav som ställs på en för att få
befinna sig på ISS är att man kan tala både flytande engelska och flytande
ryska eftersom att det inte får ske några missförstånd då det kan leda till
stora problem och vanligtvis pratar man ryska på de ryska delarna av stationen
med ryska system och engelska på de amerikanska delarna med amerikanska system,
men det finns inga regler angående detta, utan oftast väljer astronauterna
något språk som alla känner sig bekväma med. Det finns många olika
arbetsuppgifter som astronauterna har som kan variera en hel del. Många skickas
upp för att genomföra forskning och experiment på stationen, och de brukar
oftast stanna längre perioder. Vissa skickas upp för att utföra praktiskt
arbete, vilket framförallt skedde i början av projektet, t ex skulle man
montera fast olika moduler med varandra. Det finns också de som specialiserar
sig på att flyga rymdfarkosten, så att de blir extra bra på att transportera
astronauterna till och hem från rymdstationen. En ledare blir också utsedd till
varje uppdrag. Astronauterna har även ett schema som är fullspäckat med träning
då deras muskler riskerar att bli försvagade och förtvina annars. För att kunna
klara av den tuffa miljön tränar de två timmar om dagen. På grund av den
tyngdlösa miljön som finns på ISS är det svårt att använda sig vissa
träningsredskap som bygger på tyngden hos redskapet. Därför använder man sig av
ofta av en svenskuppfunnen träningsapparat som kallas YoYo. YoYo bygger på ett
roterande plasthjul som fungerar utmärkt i rymden då det ger bra motstånd som är
eftertraktat i miljön.
Förutom tränings Yo-Yon finns det andra delar av ISS som
kommer från Sverige. Sverige har bland annat bidragit med värmekameror, vilket
är viktigt för att kunna hitta olika läckor i värmen så att man kan bespara
mycket värme och energi samt ska de övervaka diverse maskiner för att se till
att de fungerar bra och är i gott skick. Värmeisolering är ett annat svenskt
bidrag och de är väldigt viktiga eftersom att värmesköldarna krävs för att
skydda farkosten mot värmeutvecklingen som sker vid friktion med jordens
atmosfär så att den klarar av dessa händelser som kan ske så pass högt upp att
det drabbar den internationella rymdstationen. Ett annat svenskt bidrag är en
väldigt kraftfull och styrande dator som kommer från Sverige. Datorn används
till att styra ATV, vilket står för Automated Transfer Vehicle vilket på
svenska betyder automatiserad förflyttningsapparat och det är en obemannad
farkost som man kan använda sig av till diverse ärenden. ATV är väldigt viktig
för den internationella rymdstationen eftersom att den ibland kommer ur sin
omloppsbana och för att komma tillbaka i banan ger ATV ISS en knuff in i banan
igen så att det kan komma i banan under en period tills en ny knuff behövs. ATV
uträttar även andra ärenden för ISS, som t ex att komma med mat och vatten till
de som befinner sig på rymdstationen. Sverige har även skickat ut en astronaut
till rymdstationen. Den nionde december år 2006 åkte Christer Fuglesang upp
till ISS med farkosten Discovery i uppdrag STS-116, då det var det 117de genomförda
uppdraget, varav det tjugonde till ISS. STS står för the Space Transportation
System och är det gemensamma namn alla rymduppdrag har. Av ESA, den europeiska
rymdorganisationen, kallades uppdraget för Celsiusuppdraget, döpt efter Anders
Celsius som var en svensk vetenskapsman, och det var en metod för att visa
Sveriges anknytning till uppdraget. Själva uppdragets syfte var att byta ut
delar av besättningen på ISS samt underhålla rymdstationen och fixa några
påbyggnader. För Fuglesangs del pågick besöket endast till den 22de av samma
månad, det vill säga endast några dagar, men hann med tre rymdpromenader, även
kallade EVA (ExtraVehicular Activity), under resan. Den sista promenaden som
han genomförde under uppdraget tog 6 timmar och 38 minuter, och det var då
Fuglesang tillsammans med Robert Curbeam lyckades räta ut de fastmonterade
solpanelerna så att deras uppdrag slutfördes. En promenad på över sex timmar
kan tyckas vara lång, men numera ligger de flesta rymdpromenaderna på mellan
fem och åtta timmar, vilket skiljer sig från år 1965 när de första
rymdpromenaderna gjordes på tio respektive 23 minuter. Under de sex och en halv
timmarna fick Fuglesang uppleva 4 stycken soluppgångar eftersom att det tar 92
minuter för ISS att göra ett varv runt jorden. Christer Fuglesangs resa med STS-116
blev inte den sista utan den femtonde juli 2008 valdes han ut som
besättningsmedlem till Discovery STS-128 och skulle göra en ytterligare resa ut
till ISS. Den 29 augusti 2009 avfyrades farkosten och den kom sedan tillbaka
till jorden den tolfte september. Syftet med rymdfärden var att underhålla
rymdstationen och leverera utrustning till ISS med en MPLM (Multi-Purpose
Logistics Module) som kallades Leonardo efter Leonardo Da Vinci. Man skulle
också byta ut en besättningsmedlem i uppdraget. Totalt har Christer Fuglesang
gått på rymdpromenader i 31 timmar och 54 minuter under båda sina uppdrag.
Astronauterna får viss utrustning att använda sig av när de
befinner sig uppe i rymden. Den kanske mest välkända är rymddräkten. Den
används för att astronauterna ska kunna ta rymdpromenader och fungerar ungefär
som en minimalistisk rymdstation endast för den enskilda bäraren. Dräkten
består av väldigt många komponenter för att den ska kunna tåla näst intill inget
tryck samt väldigt höga och låga temperaturer. T ex har den en kamera som
sänder till kontrollrummet så att de där också kan se vad astronauten ser.
Dräkten har även strålkastare som gör det enklare att se när det är mörkt ute
samt en instruktionsbok utifall man glömmer något eller vill ha instruktioner
till någonting. Det finns även flertalet reglage i dräkten så att man kan
reglera t ex sin kroppstemperatur genom dräkten. Man har även en blöja i
dräkten och handskar som är specialdesignade för att ge en bra känsla när man
håller i verktyg med silikon i topparna. Ryggsäcken man har på ryggen
innehåller rent syre som man ska klara sig 7 timmar på, varningssystem ifall
någonting kraschar i dräkten eller dylikt, batteri, radio, filter för
utandningsluften, en kylplatta, samt nödfallsmotor och extra syre om något
oväntat skulle ske. Ryggsäcken väger runt 130 kg om den skulle befunnit sig
nere på Jordens yta, men på grund av miljön och tyngdlösheten känner man inte
av den tyngden. Innan man beger sig ut på rymdpromenad måste man vänja sig vid
förutsättningarna genom att andas rent syre och vara van vid det låga trycket.
Christer Fuglesang sov till exempel i luftslussen för att vänja sig vid
trycket. En bit av utrustning som saknas på den internationella rymdstationen
är en tvättmaskin. Man kan inte ta med sig hur mycket kläder som helst heller,
så astronauterna får återanvända sin smutsiga tvätt väldigt ofta. När de är
klara med några kläder sedan brukar de vanligtvis skicka ut det i en
omloppsbana där kläderna brinner upp eller använda det som jord till växter, då
man kan plantera växter i använda kläder som också ofta har mycket näring i
sig. I framtiden kommer man också troligtvis kunna låta bakterier äta upp
tvätten och bli av med den på sådant vis.
Många anser att det är viktigare att satsa pengar på jorden
och dess människor än att längta bort ut till rymden och satsa pengar på det
istället. Jag håller med dem för visso eftersom att det är väldigt viktigt att
se till att alla har det bra på Jorden innan man börjar prioritera annat.
Därför tycker jag att det är viktigt att man istället prioriterar att hjälpa
andra och ser det som något som är ännu bättre än att utforska rymden, då fler
kan gynnas mer eller mindre av att det kapitalet används till t ex bistånd
eller till att förbättra levnadsvillkoren för många. Dock sker detta relativt
kortsiktigt och är inget som kommer hålla för evigt, utan man måste t ex
renovera sjukhusen, fixa mer mat eller gräva fler brunnar. Det är också viktigt
att vi tar hand om vår egen planet, så att vi i framtiden inte behöver lämna
Jorden på grund av att vi förstört den. Då skulle pengarna användas bättre till
att köpa koldioxidutsläppsrättigheter som man sedan låter gå oanvända, så att
man förbättrar växthuseffekten och på sikt gör Jorden till ett långvarigt hem
som man inte behöver lämna, och därför inte behöver hitta några exo-planeter
som mänskligheten kan ta sig till när Jorden är i förfall. Det finns mycket som
hade kunnat förbättrats om vi använder pengarna till att ta hand om vår egen
planet istället. Dessutom har vi inte utforskat färdigt vår egen planet än, och
det kan vara bättre att utforska till exempel havsbottnen istället för rymden,
då havet är närmare oss än rymden. Det kan också vara bättre att vänta med att
utforska rymden, artificiell intelligens kan vara något som avsevärt kan underlätta
arbetet med att utforska rymden. Robotar kan också utföra det grova och fysiska
arbetet som behövs göras, vilket kan göra det billigare och enklare att
utforska rymden, och tills vi är där i tekniken kan vi fokusera på annat
viktigt på Jorden. Det hade också varit väldigt bra om rymdutforskningen
gjordes inom den privata sektorn, vilket har börjats göra till viss del, till
exempel har man påbörjat en privat rymdexpedition i Indien som ska flyga till
månen med en obemannad farkost. Det gör att man kan dra nytta av de upptäckter
som görs, men stater runt om i världen bekostar ej det. Å andra sidan är det
dock viktigt att vi upptäcker så mycket vi kan och det är en mänsklig instinkt.
Redan på Vikingatiden hade man ett driv för att utforska Jorden, och man tog
sig bland annat till andra sidan Atlanten. Igen vid Upplysningen började utforskning
av Jorden få fart och man reste runt och upptäckte stora delar av världen som
man tidigare inte vetat någonting om. Denna nyfikenhet har alltså levt med
mänskligheten och det är en mänsklig instinkt, som vi måste följa. Vi kan också
ta reda på om det finns några hot ute i rymden, vilket det eventuellt kan
finnas i form av t ex annat liv som vill kolonisera Jorden, och det är viktigt
att veta. Det är även viktigt att veta om det finns liv utanför Jorden, vilket
är en väldigt stor och svår fråga, som många vill veta svaret på. Även om det
inte finns liv utanför Jorden, så får mänskligheten lämna ett spår efter sig i
rymden, vilket är något vi tycker är viktigt då det visar att vi varit här,
precis som med den amerikanska flaggan som sattes på månen för att symbolisera
att USA varit på månen och få äran som kommer med det, vilket är en annan
faktor som bidrar till incitamentet till att utforska rymden och bebygga den,
det finns otroligt mycket status och ära att få som man kan se med Space Race
som var den tävling Sovjetunionen och USA hade om att först komma till månen,
och de la väldigt mycket pengar på det just för att få statusen och äran som kom
med det. När nationer ger sig in på det tänket är det svårt att stoppa dem från
att försöka få all denna ära, och det är näst intill omöjligt att tvinga ett
land till att spendera sina pengar på något annat när nationen har beslutit sig
att satsa på något och tycker att pengarna är bäst spenderade där. Det kan
också vara väldigt bra för landets ekonomi då de kan ta till vara på resurser
och skapa arbetstillfällen i landet, eller annat som bidrar positivt till
landets finanser. Att utforska rymden är en väldigt stor utmaning, och det
finns väldigt många som inte vill backa för en jobbig utmaning och istället
vill övervinna den, och det leder till att människan går framåt. T ex lär vi
oss otroligt många nya saker från ISS som kan visa sig vara väldigt viktiga, dessutom
kan man genomföra betydelsefulla experiment, och det är väldigt bra långsiktigt
att satsa på att ta reda på så mycket som möjligt då information har ett
väldigt högt värde i samhället. Man måste också skapa nyare och bättre teknik
som man kan ha nytta av i vardagslivet, t ex så hade kameror i t ex
mobiltelefoner inte varit likadana och bebismaten hade inte varit lika bra, och
det är viktigt med ny och bättre teknik i samhället. Människan brinner för att
uppleva och se nya saker, och rymden är ett excellent exempel på en ny
upplevelse och det finns en stor marknad för turism i rymden och det kan bli
till en mycket stor och viktig industri. Även om vi inte har utforskat vår
hemplanet till hundra procent så betyder det inte att vi inte kan utforska den
om vi samtidigt lägger lite resurser på att bebygga och utforska rymden, utan
det ena utesluter inte det andra. Dessutom hjälper man varandra med ISS, så att
inte en nation får bekosta hela uppdraget. Om man ser på kostnaderna i större
perspektiv är det inte heller lika mycket pengar som läggs på det som man tror,
utan NASA, som är den största rymdbyrå, får cirka 0,5% av USA:s budget, vilket
inte är särskilt mycket då t ex mellan 16% och 21% av budgeten läggs på armen
varje år. Arbetet med den internationella rymdstationen är ett fantastiskt steg
i rätt riktning mot ett flitigt internationellt samarbete och det har hjälpt
det enormt mycket, inte minst genom att bidra som ett exempel på ett lyckat
multinationellt samarbete som man kan se på för att få inspiration och hjälp
genom de hinder som kan uppstå. Trots att det finns mycket som talar emot att
satsa på rymdstationer som ISS och vidareutforskning av rymden, finns det
otroligt mycket som man kan vinna på det i slutändan, och många positiva
konsekvenser som vi i dagsläget inte känner till, inom t ex tekniken, och
rymdutforskning är något som jag anser att vi ska fortsätta med och satsa en
hel del resurser på det, för att uppnå det vi är kapabla till.
