3a. BNI per capita står för Brutto National Inkomst per person. Det mäter hur mycket köpkraft varje individ har, inklusive de som inte har någon inkomst(barn, pensionärer osv). BNI per capita mäter endast den ekonomiska sektorn av välståndet, men det är inget komplett sätt att avgöra välstånd. HDI står för Human Developmental Index, vilket betyder välutvecklingen hos landet. HDI:et innehåller BNI:et, men också många andra faktorer som förväntad livstid och utbildning. HDI är därför ett säkrare och mer komplett sätt att mäta välstånd. De två olika metoderna mäts också på annorlunda sätt. HDI mäts i promille, eller i decimaler där 1.0 är absolut högst och landet är helt komplett. BNI är en siffra som utskrivs i PPP$.
b. HDI-indexet räknas fram genom att man tar fram genomsnittet av utbildningen, inkomsten och den förväntade livslängden. Man räknar t ex hur stor andel av befolkning tjänar mindre än genomsnittslönen och hur många som ligger under den extrema fattigdomsgränsen. För att ha ett säkert mått är det väldigt viktigt att räkna med allting, t ex kan den genomsnittliga utbildningen berätta hur befolkningen kan hantera varor, verktyg och maskiner, hur många som är analfabeter som har det svårt att hitta högavlönade arbeten. Produkterna blir bättre om arbetarna har högre utbildning och det är bättre med hög kvalité på varor, livskvalitén blir också bättre om man har mycket kunskap och är välutbildad. Det är lättare att kunna ändra sitt liv om man är utbildad, man kan t ex flytta utomlands och hitta ett arbete även där eller flytta. Dessutom utbildas man i källkritik så att man inte blir lurad och man kan tänka kritiskt. Med utbildning kommer också frihet, då man får mer frihet inom framförallt yrket desto mer utbildad man är. Då kan man göra mer av det man tycker om samtidigt som man oftast tjänar mer. Inkomsten mäts också genom BNIet, och den har ett samband med utbildningen. Inkomsten mäter bland annat hur bra man kan försörja sig själv och en eventuell familj, ju mer man tjänar desto bättre ställt har man det i de flesta fallen, t ex kan man äta sig mätt och ha råd med fritidsaktiviteter, så livskvalitén ökar med inkomsten. Genom genomsnittsinkomsten kan man också se vad det finns för arbeten, svårare som kräver mer utbildning och betalar mer, eller lättare där arbetarna är utbytbara och så kan man se om det finns gott om arbetstillfällen. Om BNIet per capita är lågt kan det t ex bero på att många är arbetslösa, men resten har en hög inkomst. Om det är snålt med jobb kan HDIet minska, så man behöver också en bredd med arbeten, inte bara de arbeten med högst lön Om befolkningen inte tjänar så mycket pengar är det svårt att kunna importera varor, då man inte har råd med de höga priserna. De kan ge mycket njutning och höja ens livskvalité. Den förväntade livslängden handlar om hälsan i landet. Om den är låg och folk dör i arbetaråldern försvagas arbetskraften och det blir en större belastning på sjukhusen, som inte kan ta hand om alla och många dör. Mer pengar måste också spenderas på sjukvård och sjukhus, pengar som hade kunnat gå till annat som skolor och bidrag. Sjukdomar sprids enklare också i tätbefolkade miljöer och i ett varmt klimat. När man blir sjuk kan man inte arbeta och får det svårt att ta hand om sig själv. Samtidigt kan man inte leva för länge utan att arbeta, för då blir man en belastning för samhället och kostar pengar. Den ideella livslängden för samhällets ekonomi är tills man precis gått i pension, vilket kanske inte placeras högst på HDI-skalan, men är bäst för landet.
5.Ofta är det som gör ett land fattigt inte en sak, utan en kombination av många som drar ner landet i en ond spiral. Om man är fattig är det svårt att satsa pengar på sjukvård och det är svårt att bli rik när så många dör och är sjuka pga en bristande sjukvård. När det är tätbefolkat är det enklare för bakterier och sjukdomar att sprida sig så att många blir sjuka. Klimatet kan bidra till att man inte kan odla så mycket med t ex torka och värme eller översvämningar och andra naturkatastrofer. Har man ett stabilt och balanserat klimat ger det bra skördar som sen ger mat till befolkningen för ett lägre pris. Det är svårt att bli rik om man inte har någonting att erbjuda andra länder, som man kan göra med olika naturresurser. Har man inte så mycket pengar heller är det svårt att få ut någonting av naturresurserna då det krävs redskap och kunskap till det. Har man mycket naturresurser är det lätt att öka arbetskraften och få ut ännu mer av resurserna. Det kan också gå fel som i t ex gruvor eller kärnkraft. Då kan personer lätt skadas, så att någon naturresurs drar ner medellivslängden. I Storbritannien var medelåldern mer än 10 år lägre bland gruvarbetarna än resten av befolkningen på grund av det farliga arbetet. I många korrupta och fattiga länder finns mycket resurser, men all ekonomisk vinst går utomlands eller till privatpersoner. Det kan man se i flera länder i Afrika, där arbetar befolkningen för slavlöner, och vinsten går till företag från västvärlden. Om man inte är så utvecklad i vissa aspekter, så är det svårt att vara ett utvecklat land, då det finns ett stort samband mellan olika saker som lätt kan dra ner de andra.
6. Det finns en korrelation mellan sårbarhet och fattigdom även om de inte är samma sak. Det ena leder ofta till det andra, så om man är sårbar är man ofta fattig och är man fattig är man ofta sårbar. Sårbarhet är när något lätt kan förstöras och det medför stora konsekvenser, Haiti är ett exempel på ett väldigt sårbart land. Det är väldigt hårt drabbat av naturkatastrofer och när det sker förstörs näst intill allting och landet måste börja om med stora skulder och lite resurser. Mycket skulle drabbas av det t ex ekonomin, utbildningen, hälsan, infrastrukturen osv, så om något går fel kan mycket förvärras, till skillnad från ett land som har det mer utspritt och ett mindre samband mellan olika delar. Om man har en dålig ekonomi är det svårt att tex satsa på infrastrukturen för att förebygga skada efter en naturkatastrof, det är svårt att ha mycket handel mellan olika länder så att man inte drabbas av en kris hos ett stort handelsland. När man är sårbar är det svårt att bli rik eftersom att man lätt kan förlora allt och ekonomin är inte särskilt självständig utan beror på många faktorer som lätt kan göra så att allt går dåligt. Rika länder kan förebygga katastrofer, genom t ex en bättre och hållbarare infrastruktur och man behöver inte bygga om dem och förlora massvis med pengar, av den anledningen kan man säga att det är billigare att vara rik, då man kan tänka framåt och förebygga problemen istället för att försöka åtgärda det som gått sönder. Annars går allting sönder och fler dör och blir hemlösa, istället för att behöva bygga om samhället med statskassan skulle man kunnat satsa mer på sjukvård eller skola, men fattiga länder har inte råd att tänka långsiktigt.
7. Bistånd kan ges i många olika former. En vanlig form av bistånd är att ge lån till länder som behöver det. De vill då ha en återbetalning och lite ränta, men Millenniemålen säger att lånen ska strykas ut fortare. Ofta så är det också så att man ger en viss summa, men en viss procentmängd av den summan måste användas till att köpa saker från det bidragsgivande landet. Istället för att ge pengar kan man också ge saker och ställen och därmed investera i bland annat sjukvård och skola. T ex är att bygga sjukhus och skolor en form av bistånd och att ge ny teknik och bättre grödor så att det blir effektivare att odla. Man kan också skicka lärare till ett land och skänka kunskap eller hjälpa till att utbilda människor inom det juridiska systemet. Man kan också ge bistånd i form av att sänka tullar så att de enklare kan konkurrera med rikare länder som har råd med låga priser på varor. Man kan också t ex bygga brunnar eller på annat sätt öka vattentillgången. Landet som tar emot biståndet måste få vara med och bestämma vad det ska gå till och bistånden kan vara antingen bilaterala eller multilaterala. De bilaterala bidragen går till ett land från ett annat, dvs bara två länder är involverade, men det multilaterala samlas i en pott som går åt till att uppnå gemensamma mål och dylikt. Man kan hjälpa till med att göra landet demokratiskt på olika sätt, bland annat genom att donera pengar till olika föreningar som strävar efter demokrati. Det medför stabilitet och ekonomin förbättras i landet.
