Hur kan man tro?

Det finns väldigt många olika sätt att tro på, och jag tillhör hinduismen. Den stora religion som mest liknar hinduismen i dess tankar är buddhismen eftersom att buddhismen härstammar från hinduismen och kan ses som en riktning inom hinduismen. En väldigt viktig och bra aspekt ur hinduismen som jag tror på är samsara. Samsara ett kretslopp där livet går runt och man föds om i ny kropp efter döden. Samsara finns också inom buddhismen, men inte i någon annan världsreligion. Samsara är också en process som man tillägnar sitt/sina liv till att stoppa för att komma undan allt lidande som medföljer i processen i de båda religionerna, men de varierar lite genom att i hinduismen har man en själ, den så kallade atman, som är den del av människan som vandrar mellan olika former och har ett evigt liv, medan i buddhismen har människor ingen egentlig själ som vandrar mellan kroppar utan återfödelsen är något som händer den nästkommande versionen av en baserat på den tidigare versionens karma. I buddhismen motsvarar även samsara livets hjul då hjulet i stort sett är en fysisk representation av hur samsara fungerar och vad som händer under samsara. På så sätt får de en väldigt viktig symbol för samsara, men även en bildlig förklaring som kan hjälpa många att förstå samsara. Inom hinduism finns ingen sådan motsvarighet, utan samsara blir till ett mer abstrakt och otolkat koncept. Samsara är en stor del av de cirkulära världsreligionerna, det vill säga hinduism och buddhism, men i de linjära världsreligionerna finns det inte många tankar som liknar samsara. I t ex kristendomen tror man inte att på att man återföds, utan istället ställs man inför ens gud och där fattar gud ett beslut om vart man ska, antingen himlen eller helvetet. Sedan existerar man i himlen under en tid. På platser i bibeln står det att Gud kommer väcka alla till liv återigen, som t ex Paulus som säger att "Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda" (Apg 24:15), vilket är en idé som till viss del stämmer överens med den hinduistiska tankegången om att livet och själen återvinns. Dock framstår det mest som något som försiggår en gång och inte något som går runt och runt i en cirkel som den gör i hinduismen. Det är även så att kristendomen anser att gud kommer ge människor ett erbjudande om att bli odödliga och bli det han tänkte skapa, det vill säga avbilder av gud själv. Det är ungefär som slutet av samsara eller moksha, där det finns ett slut på eländet och lidandet som innebär att leva för evigt och allt lidande upphör då man blir befriad från ett tillstånd av evigt elände. Dock är det så att hinduister får kämpa igenom flera liv och vara goda personer för att kunna uppnå det igenom samsara, dock behöver kristna endast leva ett eller eventuellt två för att få samma erbjudande. Det är för kristna även endast ett erbjudande som man även kan tacka nej till, och undvika det eviga livet, men för hinduister är det något man ägnar alla sina liv till och verkligen strävar efter, och sedan inte kan tacka nej till

En annan viktig del av hinduismen är tron på brahman. Brahman är den del av hinduismen som gör religionen panteistisk och den betyder att gud finns i allting och allt materia bygger upp en enad världssjäl. Det är något som hinduismen är någorlunda ensam om och det saknas liknande i övriga världsreligioner. I de linjära världsreligionerna saknas den panteistiska aspekten och man tror mer på en själ hos alla levande ting än hos icke levande ting. Judendomen är en monoteistisk religion, och det innebär att de endast dyrkar en gud, vilket i sin tur innebär att det inte finns utrymme för en panteistisk uppfattning där det finns en världssjäl i materiella ting och på så sätt skiljer sig de båda religionerna åt. Buddhismen är mer lik hinduismen än judendomen, men de skiljs fortfarande åt till stor del inom denna aspekt. Buddhismen kan ses som en religion utan några gudar, och då räknas även världssjälen i naturen bort och religionen kan inte klassas som panteistisk. Dock så är vissa frågor som rör panteismen centrala i den buddhistiska tankegången, som att allting inte kan komma från ingenting och att allting hör ihop och är enhetligt, samt att de tror att det finns en viss form av energi i naturen. Däremot tror inte buddhister på att det finns en själ bakom det materiella och att det skulle kunna finnas en sorts gud eller något gudalikt bakom det.

Likt brahman är även atman en viktig del av att leva som hinduist. Själva atman är själen hos de levande som reser runt bland kroppar i samsara. Atman finns även i jainism, men dock tror man inte på brahman på samma sätt i religionen, som i hinduismen är sammanhängande med atman. Jainisterna tänker på samma sätt som hinduister kring atman och det används som ett begrepp för själen hos ett levande ting som reser runt bland olika kroppar och eftersom att de båda religionerna har samma ursprung har tanken utformats långt bak i tiden och sedan aldrig förändrats i någon av de separata religionerna. I buddhismen skiljer sig atman till viss del från den hinduistiska, men en hel del likheter finns kvar. Även om man inom buddhismen inte tror på att man har en själ som vandrar runt i olika kroppar kan man säga att atman är konceptet av att vissa delar av en byter kropp efter att man dör även om det inte är någon själ och att man är sig själv. Atman kan också vara en personens allra innersta personlighet och den man faktiskt är oavsett förändringar och att man försöker bli någon annan. Atman är inte helt och hållet samma sak eftersom att buddhismen inte har själar som förflyttar sig, men det finns fortfarande väldigt många likheter mellan atman och det är tydligt att de båda har i princip samma härkomst och grundas på samma basidéer. Även i de linjära världsreligionerna är själva själen viktig. T ex i islam är själen en väldigt viktig del av människan och den del som följer med till livet efter döden. Däremot är själen bunden till en specifik kropp till skillnad från hinduism eftersom att man inte tror på reinkarnation i islam, om man bortser från en engångsföreteelse då alla döda återuppstår när jorden går under och sedan börjar livet efter döden och varje individ skickas till en passande plats, som t ex himlen om man varit god och helvetet om man varit ond. I den befattningen skiljer sig alltså den hinduistiska atman med den islamska själen, men på grund av att muslimer tror på ett liv efter döden är även den muslimska själen odödlig i den benämningen. Så även om atman vandrar runt i olika gestalter är den väldigt lik den muslimska själen då det är en del av människan som följer med ända till livet efter döden och är en stor del av vem vi är.

Den kanske viktigaste delen av att leva som hinduist är karman. Karma är i hinduismen det som avgör var och hur man placeras ut i sitt nya liv efter att man dött. Karman i hinduismen är näst intill identisk med den i buddhism i den benämning att goda handlingar belönas och onda straffas i ens nästa liv. I båda religioner är det viktigt att ha en god karma för att belönas för det i ens nästa liv. Dock så skiljer det sig lite i och med att atman inte finns i buddhism, vilket betyder att det inte riktigt är ens själ som reinkarneras i en ny kropp baserat på den karma man samlat ihop under sin livstid som det är i hinduismen. En annan skillnad mellan karman i hinduismen och buddhismen är att ens karma avgör vilket kast man föds in i i hinduismen, men buddhismen har inget kastsystem vilket gör det ännu viktigare med en god karma i hinduismen då det är avgörande för att få bra förutsättningar och möjligheter i det nästkommande livet. Inom buddhismen finns inte samma press och behov av god karma, även om en god karma självklart gör ens nästkommande liv bättre, men man kan också få en bättre tillvaro under sin livstid och det är inget som man nödvändigtvis måste födas in i. Karman inom buddhism är mer hur man är som person och även vad man tycker och tänker samt säger räknas in till stor del i hur ens karma blir vilket gör den till hur man bemöter sin omvärld och hur man verkligen är som person då ens innersta tankar reflekteras i karman, men i hinduism är karman i högre grad hur man är som religiös person och om man fullföljer sin religiösa plikt och ens handlingar, där vad man tänker och hur man behandlar andra till viss mån prioriteras bort. På så sätt handlar den hinduistiska karman mer om hur religiös man är och vad man har åstadkommit under sin livstid och den buddhistiska om hur god ens innersta jag är. Karma är även delvis likt koncept i vissa av de linjära religionerna. I t ex islam tror man att världen kommer gå under och sedan kommer alla ställas inför rätta inför gud och sedan baserat på den sammansatta summan av allt man gjort i livet ska man antingen bli belönad med evigt liv i paradiset eller bli straffad för ens handlingar i helvetet. Det är som karma där man får en passande bestraffning för vad man inflikat för känslor på omvärlden. Att man blir belönad med evigt liv är också likt hinduismen där man kan uppnå moksha om man varit tillräckligt god, och moksha innebär evigt liv. Dock så går atman sin helt egna bana i hinduism och har sitt eget tidsförlopp där man ställs inför rätta direkt efter att ens kroppsliga del dör och om man inte har nått moksha än så fortsätter man att födas om och det fortsätter att gå så tills man uppnår moksha, alltså har man en helt individuell tidsram och tar allting som det kommer. Inom islam dör alla och ligger sedan begravda tills domedagen då jorden går under och gud terminerar allas jordliga liv. Då ställs alla simultant inför rätta där varje individ får stå inför gud och se på när gud går igenom alla ens synder och goda handlingar och sedan påbörjar alla som någonsin funnits sitt liv efter döden tillsammans och samtidigt. Nästan alla religioner som finns har någon form av version på den gyllene regeln. Inom hinduism lyder den ”Detta är summan av alla dygder: att icke göra mot andra det som vållar dig själv lidande (Mahabarata 5,1517)”. Den lyder ”Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv.” inom buddhismen, ”Ingen av er är en troende förrän han önskar för sin broder det som han önskar för sig själv. (Traditionen)” i islam, ”Det du inte vill att människor ska göra mot dig, skall du inte heller göra mot dem. (Talmud)” inom judendomen, samt ”Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem. (Bibeln Matteus 7:12)” i kristendomen. De är alla olika formuleringar på samma budskap och det har en stark anknytning till karma, då karmas budskap är det samma om att man inte ska vålla skada på andra som man själv inte skulle vilja bli utsatt för. På så sätt finns den grundläggande tanken karma har i de allra flesta religionerna.

Tankarna om livet efter döden i hinduismen utgörs mycket av samsara, där man reinkarneras gång på gång, men när man sedan fått en tillräckligt god karma kan man gå in i moksha. Moksha är det liv efter döden som hinduister hoppas uppnå efter några liv på jorden och det finns flera ungefärliga motsvarande tankar i andra religioner. I buddhismen har de nirvana som är ungefär som moksha. En sak som dock skiljer dem åt är att buddhister anser att nirvana är uppnåeligt under endast en enstaka livstid, även om det är svårt och man måste samla ihop en väldigt god karma för att klara av det. Hinduisterna differerar från buddhisterna i denna fråga och anser att man måste leva väldigt många liv för att kunna nå moksha. Både moksha och nirvana innebär att man samlat på sig en tillräckligt god karma för att bryta samsara, det vill säga kretsloppen av reinkarnationen. De liknar också varandra i att det finns flera olika metoder för att uppnå det stadium respektive religion ville uppnå, buddhismen har endast en väg som kallas medelvägen där man ska följa olika budord som alla representeras i den åttafaldiga vägen, där man måste följa alla budord simultant för att kunna uppnå nirvana. Inom hinduism finns det flertalet vägar att följa som t ex kärlekens väg, kunskapens väg och handlingens väg som hinduister tror ska leda en till moksha. En annan framträdande skillnad mellan religionerna är att nirvana mer handlar om att acceptera att man saknar en direkt själ, att allting är eländigt tills man uppnår nirvana och tomhet, och moksha mer handlar om att acceptera sin själ och bli ett med brahman. Trots flera olikheter är nirvana och moksha dock väldigt lika koncept om att man efter att ha jobbat ihop en god karma vanligtvis under flera livstider och blir belönad för det med evigt liv. Moksha delar också flera likheter med kristendomen och dess tankar om livet efter döden. Moksha kan jämföras med den kristna uppfattningen om att komma till antingen himlen eller helvetet. Enligt kristen tro tror man att guds rike kommer komma ner till jorden, där alla döda sedan återuppstår, ungefär som Jesus gjorde, och sedan ställs de inför gud och inväntar en dom om att antingen få komma till himlen eller helvetet. I den hinduistiska tron är det himlen som är moksha, och helvetet är att födas igen och sedan får man fler chanser på sig att nå moksha. På så sätt får man endast en chans på sig att få ett bra liv efter döden i kristendomen, till skillnad från i hinduismen där man får oändligt många chanser. De är likadana i befattningen att det handlar om att få evig lycka och evigt liv. Idén om att man får ett erbjudande från gud om att antingen fortsätta att vara dödlig genom att tacka nej eller bli odödlig och få vara med gud för evigt stämmer också in till viss del då moksha innebär odödlighet, men den skiljer sig på många sätt då moksha inte är ett direkt val för någon utan något som automatiskt händer och man kan inte heller välja att återgå till dödligt liv och få en chans till att leva, vilket man får om man inte uppfyller kraven för att uppnå moksha i hinduism, men dock pågår det i all tid eller tills man uppfyller kraven för att uppnå moksha. Guds erbjudande handlar också om att bli till vad han ville skapa när han påbörjade skapandet av människor och att bli till guds avbild, vilket moksha inte handlar om. Likt islam tror också kristendomen på att ens resa till himlen respektive helvetet påbörjar ungefär samtidigt som alla andras, eftersom att guds rike kommer ner till jorden vid ett och samma tillfälle, vilket betyder att alla då får sin dom där och då, så alla följer samma tidslinje och guds rike öppnar först under domedagen, som är den dag guds rike kommer till jorden då det vanliga livet upphör att existera. Det är en uppfattning som inte delas av hinduismen som anser att man kan få komma till moksha eller reinkarneras direkt efter att ens föregående livstid terminerats. Eftersom att religionerna har väldigt skilda tankegångar är det svårt för idéer att vara likadana, men tanken om vad som händer efter döden i kristendomen och vad som händer när man uppnår moksha är dock väldigt lika varandra, även om det givetvis finns många åtskiljande faktorer.

Det är viktigt att be och offra gåvor till gudarna inom hinduismen, vilket man gör framför avbilder av gudar. Oftast händer det i tempel eller hemma på ett altare då kvinnorna leder puja, som är namnet på gudstjänsten. Vanligtvis görs gudstjänsten en eller två gånger per dag. Det är viktigt att be i många andra religioner också. Inom islam ska man be fem gånger om dagen, vilket är mycket mer än i hinduismen. Det spelar inte heller lika stor roll var man är inom islam till skillnad från hinduismen och islam har inte samma traditioner när det kommer till offrandet av blommor, frukter och rökelse. Precis som inom islam tror man att det finns gudar som existerar och man tillber dem inom hinduismen. Dock skiljer det sig åt eftersom att man endast tror på en gud inom islam, medan hinduismen är en polyteistisk religion eftersom att man tror på flertalet gudar.

Hinduismen påverkar mitt vardagsliv väldigt mycket och den ger mig en bättre syn på mina medmänniskor och få mig att alltid genomföra goda handlingar. Hinduismens positiva tankar påverkar vardagen genom att förgylla den och gör mig till en ännu mer fantastisk person. Dock så får man fler tankar och filosofier att leva efter, men tydligheten med hur världen fungerar kan ge en klarhet och hindra en från att bli distraherad.

SO Buddhism frågor sid 239

1.Jämför legenden om hur Siddharta Gautama blev Buddha med berättelserna om Jesus (se Berättelsen om Jesus och de första kristna) och Muhammed (se Muhammed – berättelsen om den siste profeten). Vilka likheter och skillnader finner du?

Legenden om Siddharta Gautama och berättelser om den muslimska respektive kristna motsvarigheten har många skillnader och likheter med varandra. Först och främst är de alla tre berättelser och legender om mer eller mindre religiösa personer som har en stor betydelse för de troende. De är alla tre ”profeter” för de olika religionerna, dock så skiljer det sig delvis genom att Muhammed anses vara den siste profeten, Siddharta Gautama i grund och botten en vanlig människa som startat en religion och ingen egentlig profet då han inte startat en vanlig religion utan mer ett levnadssätt eller filosofi, och Jesus är en version av gud som blivit skickad till jorden för att inspirera folk och är inte en profet. Både Jesus och Buddha föddes på ett märkvärdigt vis, medan inget speciellt nämns med Muhammeds födsel bortsett från att hans far redan var död. Buddha blev född i sin egen trädgård av hans mor som födde stående och Jesus hade en jungfrufödsel, vilket innebär att han inte föddes på ett biologiskt sätt, utan att gud befruktade Maria. Födseln tog dessutom plats i ett stall. Av det som framkommer finns det inget speciellt med Muhammeds födelse vilket skiljer honom från Jesus och Buddha. Eftersom att de grundade varsin religion så föddes de givetvis in i en annan religion. Buddha föddes som en hindu, Jesus föddes som en jude och Muhammed var troligtvis född som en polyteist, vilket innebär att man trodde på flera olika gudar. Buddha var en prins och föddes väldigt rik och mäktig, och han levde helt enkelt i ett stort överflöd. Dock så ger Buddha upp detta och väljer att leva som en munk med väldigt få ägodelar istället. Jesus och Muhammed hade inte alls samma förutsättningar. Muhammed tillhörde en mäktig familjestam, men hans familj tillhörde den fattiga grenen av stammen och Muhammed blev dessutom föräldralös tidigt vilket endast gjorde saker och ting värre, senare i livet blev dock Muhammed mer välbärgad. Jesus föddes också in i en relativt fattig familj och igenom hela sitt liv hade han väldigt få personliga ägodelar. Hela sitt unga liv blev Buddha skyddad från omvärlden av hans föräldrar för att han inte skulle börja filosofera utan istället bli en bra krigare och kunna ta över efter sin far. Det ledde till en stor chock när han kom utanför hemmet för första gången och stötte på precis det han blev skyddad från, ålderdom, sjukdom och död. Muhammed och Jesus levde väldigt olika liv. Muhammeds föräldrar dog tidigt vilket ledde till att han i tidig ålder utsattes för livets orättvisor, vilket gjorde så att han började filosofera och tänkta på livet i allmänhet redan som ung. Muhammed gifte sig också med en kvinna som var mycket äldre än honom och han fick arbeta hårt som handelsman. Jesus blev inte heller skyddad på något vis och började tidigt filosofera, t ex så diskuterade han väldigt mycket med de skriftlärda i templet i Jerusalem redan vid tolv års ålder på en resa dit med sin familj. När Jesus sedan var något äldre fick han arbeta väldigt hårt som snickare. Buddha hade också en mycket säkrare tillvaro än både Jesus och Muhammed. Buddha hade en väldigt stark ställning i samhället och när han valde att predika om sitt levnadssätt blev han accepterad och mottog inga hot. Jesus däremot levde i viss fara hela sitt liv, han blev korsfäst för att han utgjorde ett hot mot judendomen och hans anhängare blev efterföljda. Redan som ung försökte Herodes den store döda Jesus då han utgjorde ett hot och Herodes beslutade sig för att ta död på alla pojkar under 2 år, dock så kom Jesus undan eftersom att hans familj flydde till Egypten. I början av Muhammeds liv stötte han inte på mer problem än fattigdom och föräldralöshet, men senare i livet fanns det fler som ville honom illa mycket på grund av hans inflytelse i samhället. Dock så var det svårt att skada Muhammed eftersom att han hade en väldigt hög ställning i samhället. På så sätt har Buddha inte genomlevt ett lika tufft liv med en massa motstånd och folk som vill en illa. Jesus och Muhammed har också stött på mycket hårdare motstånd än Buddha med sina läror. De fick alla tre många anhängare tidigt då de börjar predika och de samlar alla på sig en stor skara lärjungar som hjälper till att sprida religionen, och på så sätt göra den mycket större med fler anhängare vilket gjort religionerna till världsreligioner. Därför är de alla tre väldigt skickliga på att få folk att tänka som de gör och se världen från deras perspektiv, samt övertyga folk att de har rätt i sin lära. Både Jesus och Buddha återuppstod på något vis. Efter att Jesus blivit korsfäst uppstod han från döden, men det var dock en engångsföreteelse. Buddha uppnådde nirvana under sin livstid, men innan dess är det väldigt troligt att han levt några liv och att Siddharta Gautama reinkarnerat någon gång. Däremot finns det ingenting i Muhammeds liv som talar för en potentiell reinkarnation. En annan likhet mellan Jesus och Buddha var att de hade speciella krafter. Jesus var ingen vanlig person och kunde bland annat gå på vatten och omvandla vatten till vin. Buddha var en vanlig människa, men genom sin meditation kunde han göra särskilda saker som bland annat telepati. Trots att de alla tre spenderade mycket tid på att predika och sprida sin livsåskådning var de alla gifta eller hade ett mer eller mindre officiellt förhållande med någon. Buddha hade Yasodhara som han var gift med, Jesus hade Maria av Magdala som det är troligt att Jesus hade ett förhållande med, och Muhammed hade flertalet fruar varav den första var Khadija. Både Jesus och Muhammeds budskap var centrerade kring gud, då Jesus ansågs vara en gestalt av gud och Muhammed en profet som kommunicerade med gud och fick veta guds budskap till folket, och Jesus var som sagt jude och Muhammed föddes troligtvis som polyteist. Buddha skiljer sig däremot åt eftersom att han inte trodde på någon gud och hans budskap kretsade kring en ordning i naturen för att bli upplyst och slutligen komma till nirvana. Dock så var de alla tre upplysta och hade en kunskap som få hade och bidrog på så sätt med ett nytt perspektiv på världen genom skrifter som bevarades. De hade alla på olika sätt kommit fram till den kunskapen, Buddha genom meditation, Muhammed genom att isolera sig själv ute i öknen och Jesus genom att vara skickad av gud för att rädda folket. Sedan gick de alla tre och förmedlade sin kunskap till alla de kunde. Jesus dog när han var under fyrtio och Muhammed dog i sextioårsåldern, och Buddha dog i åttioårsåldern. Jesus blev alltså yngst av de alla om man endast räknar med de åren han var på jorden, Muhammed blev någorlunda gammal och Buddha blev väldigt gammal, speciellt då han levde först av de alla tre. En likhet mellan de alla är att de kommer från Asien. Muhammed och Jesus kommer från ungefär samma del av Asien och Buddha kommer från Indien, men de är alla tre asiater. Dock så finns det en väldigt stor skillnad i hur kulturen ser ut i Asien, och eftersom att Buddha levde på en annan plats vid en annan tidpunkt, så såg kulturen väldigt annorlunda ut från den av Jesus och Muhammed, som visserligen hade stora skillnader men var mer lika varandra än Buddhas situation. Buddhas budskap skiljer sig då han startade en cirkulär livsåskådning, det vill säga att livet på jorden går runt istället för att det tar slut eller man kommer till en annan plats. Muhammed och Jesus grundade istället linjära religioner där man lever ett liv på jorden och sedan inväntar domedagen då man antingen kommer till ett paradis eller ett helvete. Dock så tror de alla att ens handlingar får konsekvenser som kommer drabba en senare i livet. 

8. Hur skiljer sig de två största riktningarna inom buddhismen från varandra?

Buddhismen har, som många andra stora religioner, flertalet inriktningar. De två största inriktningarna inom buddhismen är theravada och mahayana. De olika lärorna uppstod ur frågeställningen som uppkom en tid efter att Buddha avlidit angående om vem som kan uppnå nirvana och hur Buddha kunde hjälpa människor. Utifrån denna frågeställning separerades folket inom religionen och flera inriktningar bildades. Theravada betyder de äldstes lära och är som namnet lyder den allra äldsta läran inom buddhism. Mahayana betyder den stora farkosten och utvecklades kring Bhutan, Mongoliet, Nepal och Tibet för att sedan spridas runt till övriga buddhistiska länder. Därför kallar man ibland mahayana för nordbuddhism, och den version av mahayana som spreds till Kina, Japan, Korea och Vietnam kallas ibland östbuddhism. Theravada kallas sydbuddhism eftersom att den uppkom främst i Sri Lanka, Mongoliet, Thailand, Burma, Laos och Kambodja som är benägna i Asiens södra delar. Theravada är som sagt den äldsta inriktningen och den ursprungliga läran av buddhism. Det är en anledning till att kvinnosynen är sämre inom theravada än mahayana, t ex kan kvinnor inte bli nunnor, vilket de kan bli inom mahayana, och mannens intresse sätts i fokus före kvinnans, eftersom att theravada grundades under en tidsperiod då kvinnan sågs som väldigt mycket sämre än mannen och theravadas lära har inte följt med förändringen i världen kring kvinnosynen. Mahayana framkom senare i tiden, då kvinnosynen var något bättre och därför har mahayana fått en bättre kvinnosyn. En väldigt stor skillnad på de båda riktningarna är hur många som kan ta sig till nirvana samtidigt. Det finns bara en person som kan vara buddha åt gången inom theravada och därför kallas den läran även hinayana, vilket betyder den lilla farkosten eftersom att farkosten endast kan bära med sig ett fåtal personer till nirvana i kontrast med den stora farkosten, som mahayana kallas då alla får följa med och man inte måste vara en munk för att kunna bli buddha. Inom theravada är det endast munkar som kan komma till nirvana och bli buddha och den är på så sätt skapad för få utövare. Alla kan bli buddha inom mahayana eftersom att man anser att det existerar oändligt antal världar inom universum och det krävs en buddha för varje värld, och då finns det oändligt antal möjligheter att bli buddha så länge man förtjänar det. Då behöver man inte vara en munk och verkligen ägna sitt liv till att bli buddha utan det räcker att man har en tillräckligt god karma och att man blir upplyst på annat vis. På så sätt är mahayana mer skapad för folket då det inte krävs något särskilt och att bli buddha inte är någon exklusivitet endast tillgänglig för vissa och en mer modern version av buddhismen som är till för alla att kunna följa. Hur nirvana ser ut skiljer sig även lite mellan de två inriktningarna. Inom theravada ses nirvana mer som ett tillstånd av tomhet som man inte direkt upplever, men i mahayana ser man mer på nirvana som ett paradis och ett tillstånd av evig lycka. Vägen dit i theravada är väldigt tydlig och logiskt beskriven så att munkarna får tydliga instruktioner att följa. I mahayana finns det inte en lika tydlig väg utan man får lite skapa sin egen väg. De som följer theravada anser inte att det finns någon hjälp att få genom böner och dylikt eftersom att buddha är på ett annat plan och inte kan göra något till skillnad från gudar i andra religioner, utan det gäller att hjälpa sig själv om man vill uppnå nirvana. I mahayana tror man på så kallade bodhisattvor som är människor som uppnår nirvana men bestämmer sig för att stanna kvar på jorden och reinkarneras igen med syftet att hjälpa andra att komma till nirvana, och de finns till hjälp för vanligt folk som vill uppnå nirvana och det finns väldigt många sådana. Buddha var till exempel en bodhisattva som stannade kvar på jorden eftersom att han älskade människorna väldigt mycket och ville hjälpa dem. Därför är han väldigt dyrkad inom mahayana och tillbes ibland som en gud, även om man inom läran inte tror på gudar. En annan mycket populär bodhisattva är Avaloketishvara som firas med bland annat danser. Avaloketishvara kan avbildas som både man och kvinna och har elva huvuden och väldigt många armar. I theravada ses buddha mer som en inspiration och något att efterfölja och det slutgiltiga målet är att bli buddha och komma till nirvana. Inom mahayana är ofta målet att bli en bodhisattva, och på sätt är buddha också en förebild som man vill göra samma sak som. Även om det finns väldigt mycket skillnader på riktningarna, är de i grund och botten olika versioner av en tro eftersom att de båda tror på samma saker. 

10. Vad är en bodhisattva? Vilka riktningar av buddhism talar om bodhisattvas? Finns det något motsvarande inom någon annan religion? Kan man jämföra med helgon inom delar av kristendomen eller kanske änglar inom islam?

Att man kan vli bodhisattva är ett buddhistiskt koncept som främst finns inom mahayana och även inom den tibetanska buddhismen eller lamaism som den också kallas. En bodhisattva är en människa som uppnått nirvana, men avsagt sig det eftersom att personen vill förbli på jorden för att hjälpa andra att uppnå nirvana på grund av en stor kärlek till människorna som man hellre vill hjälpa än att själv komma till nirvana. Ordet bodhisattva betyder ungefär varelse fylld av upplysning. Inom mahayana spelar konceptet om bodhisattva en väldigt stor roll och alla bodhisattvor firas och dyrkas. Inom tibetansk buddhism är det framförallt Avaloketishvara, som är den populäraste bodhisattvan, som är väldigt viktig eftersom att man tror att den återföds som deras Dalai Lama, som är den andliga ledaren i Tibet. Det finns många aspekter av bodhisattvan som har många likheter med den katolska och ortodoxa kristendomens helgon, då den protestantiska tron avvisar all tro på helgon med en speciell anknytning till gud då Jesus är den enda som har en sådan förbindelse med gud och det räcker med en, och islams änglar. Bodhisattvor och buddhor räknas som heliga inom buddhism och det förekommer att man ber till dem, vilket starkt påminner om helgonen inom kristendomen och även till viss del islams änglar. Både bodhisattvor och änglar har som uppgift att förmedla till folket hur saker och ting ligger till och hjälpa dem att uppnå sin fulla potential, änglarna genom att sprida guds budskap och bodhisattvorna genom att hjälpa folk att bli upplysta. Dock så har änglarna fler arbetsuppgifter, som att skydda människor och notera människornas gärningar. Precis som man i kristendomen kan bli ett helgon kan man bli en bodhisattva inom buddismen. Dock så kan man inte bli en islamsk ängel utan det är något som man skapar och de är födda ur ljus. Både änglar och bodhisattvor kan agera, men det skiljer sig åt eftersom att änglar är skapade för att inte ha något val över vad de gör och följer guds ord blint medan bodhisattvor kan hjälpa till hur de vill och göra vad de anser vara bäst. Helgon är däremot döda då man måste vara död för att bli helgonförklarad, och de kan därför inte agera på något sätt, annat än i himlen där de antas vara. De är alla tre upplysta eftersom att bodhisattvor är upplysta människor som fortsätter med sitt liv på jorden för att hjälpa andra, änglar befinner sig i guds närhet och hjälper till att förmedla kunskap till människorna, och helgonen är de som haft en väldig närhet och förbindelse till gud och hjälpt till med att förmedla hans budskap. Helgon och bodhisattvor har både levt liv fyllda med kärlek till sina medmänniskor och mycket omtanke, samt en väldig godhet då bodhisattvorna måste ha en bra karma och för att bli ett helgon måste man vara en god person. Därför kan man anse att de är väldigt lika koncept som bygger på ungefär samma sak, men det finns också stora skillnader mellan de tre och motsvarar inte helt varandra.

12. Vilken betydelse har tillflykten till de tre juvelerna för en troende buddhist? Hur tar det sig uttryck i en buddhists vardag?

De tre juvelerna är en viktig pelare i en troende buddhists liv och tar mycket plats. De tre juvelerna kan jämföras med den kristna trosbekännelsen eller islams fem grundpelare, då det handlar om att erkänna Buddha, dharma och sangha och ta sin tillflykt till dem genom att de utgör en stor del av ens liv och man söker tröst hos dem. Det är dock noterbart att de tre juvelerna inte talar om någon gud, mer än Buddha som skulle kunna tolkas på det viset, vilket de andra religionerna tar upp i sina trosbekännelser och därför är det inte en religiös trosbekännelse på samma sätt. De tre juvelerna lyder översatt till svenska ”Jag tar min tillflykt till Buddha.”, ”Jag tar min tillflykt till dharma.” och ”Jag tar min tillflykt till sangha.”. Att ta sin tillflykt till Buddha innebär att man följer läraren, som Buddha ses som, och att man lär sig om Buddha för att kunna följa hans spår till nirvana. Eftersom att det inte finns någon gud i buddhism ses Buddha som extra viktig och han är en stor förebild och inspiration för folket, och han anses vara en lärare som ska lära folket att ta sig till nirvana, bland annat genom den åttafaldiga vägen. Att ta sin tillflykt till dharma betyder att man följer läran och dharma är redskapet och vägen man använder för att kunna ta sig till nirvana, det är alltså metoden och vägen man följer efter läraren med mot befrielsen. Översätter man dharma till svenska blir det ungefär den heliga vägen. Dharma delas ofta upp i två delar av olika nivåer, en för vanliga människor och en för munkar, nunnor och extraordinärt visa personer. Vanliga människor behöver endast skänka gåvor till nunnor och munkar samt följa fem av tio levnadsregler och kan på så sätt förbättra sin karma inför sitt nästa liv. Munkar och nunnor lever efter den andra nivån och de måste följa alla tio levnadsreglerna, förstå och följa den åttafaldiga vägen, som enligt Buddha är vägen till nirvana, och de fyra ädla sanningarna. De tio levnadsreglerna är man inte får döda, stjäla eller ljuga, man måste avstå från sex, alkohol, lyx, underhållning, sena måltider, bekväma sängar och även guld, silver och pengar varav de fem första är de som även vanligt folk måste följa med undantag för sex inom äktenskap. Att ta sin tillflykt till sangha innebär att man tar sin tillflykt till gemenskapen, där de olika församlingarna för munkar och nunnor syftas på. Syftet med dessa församlingarna är att föra läran vidare, så att de tre juvelerna fortsätter att spridas och av den anledningen är det vanligt förekommande att barn spenderar mycket tid i kloster bland munkar och nunnor då det kan vara den enda möjligheten till att få en bra utbildning. Buddha hyllas på väldigt många olika sätt genom de tre juvelerna. Tidigare var de ute och vandrade konstant, men med tiden har det förändrats och numera är församlingarna samlade i kloster som kan befinna sig både ute på landsbygden och inne i städer. Det är inte specificerat någonstans hur man ska tolka de tre juvelerna, utan det är väldigt varierande. Vissa ser på juvelerna ungefär som en trappa där man följer stegen i tur och ordning, då tar man sin tillflykt till Buddha först och främst och lär sig mer om honom. Sedan lär man sig mer om läran och dylikt och om man till slut är redo för det kan man bli en medlem i sangha. Dock är det inte nödvändigt att vara en munk eller nunna för att vara en äkta buddhist, utan det är bara en möjlighet i livet, och människan har makten att välja själv i sitt liv. Det finns olika inriktningar inom buddhismen och de lägger mycket fokus på vad de tycker är viktigt. Därför kan man säga att olika buddhistiska inriktningar värdesätter vissa juveler högre än andra och är viktigare inom just den inriktningen. Till exempel brukar man säga att mahayana sätter mest fokus på den första juvelen om att ta sin tillflykt till Buddha, theravada sätter mest fokus på den andra juvelen om att ta sin tillflykt till dharma, och tibetansk buddhism sätter mest fokus på den tredje juvelen om att ta sin tillflykt till sangha. Många människor har altare hemma med statyetter av Buddha som man tillber och det är ett sätt att visa sin uppskattning för Buddha, vilket kan vara väldigt krävande om man lever ett stressigt liv och sedan vill hinna med att be till Buddha frekvent. En vanlig buddhist måste ge gåvor till nunnor och munkar för att förbättra sin karma, och det kan ta mycket tid och pengar att alltid preparera gåvor till dem, och i en fattig familj kan det vara väldigt tufft, men nunnorna och munkarna lever på det vanliga folkets frikostighet och skulle annars inte klara sig. Alla troende buddhister måste följa minst fem regler, och det kan vara väldigt begränsande då man inte kan göra som man vill utan att konstant tänka på de fem reglerna. När man är van vid dem blir de dock som lagar man lever efter och vardag, men att inte dricka alkohol eller någon gång få dra en vit lögn kan kännas väldigt onaturligt för vissa västerlänningar. Väldigt många buddhister väljer att bli vegetarianer eller veganer på grund av den första levnadsregeln om att man inte får döda, det betyder att det blir mycket omständligare att äta mat och livet blir i allmänhet svårare. Dock så understryks det att man måste lyssna på sig själv och sin kropp även när det gäller kosten och det är viktigt att följa sitt egna samvete, även om det betyder att man inte blir vegetarian. Det finns också många buddhistiska högtider som man får fira som kretsar kring de tre juvelerna. De högtider man firar är det buddhistiska nyåret, Buddhas födelse, upplysning och död, men man kombinerar ibland Buddhas födelse, upplysning och död in i Vesak, som är den största högtiden. Då brukar man dekorera tempel och hus med ljus för att illustrera hur Buddha blev upplyst. Buddhas födsel den åttonde april firas varje år i Japan och kallas Hana Matsuri, vilket betyder blomsterfestivalen. Genom att göra detta visar man sin uppskattning för Buddha och att man tar tillflykt till honom, vilket betyder att man följer den första juvelen. Pilgrimsresor är vanliga och ett annat sätt att visa att man tar tillflykt till Buddha. Pilgrimsresorna görs till så kallade stupor, som är platser utspridda i Indien med skrin i som är fyllda av Buddhas aska från när han blev kremerad. Askan stoppades i skrin som skickades runt till de mest betydande kungarikena i Indien under tidsperioden. Människor åker dit och bränner rökelse samt offrar blommor och färgpulver i hopp om att få kraft från de heliga föremålen. Det kräver mycket hängivelse för att besöka stuporna och ofta är färderna dit långa och kostsamma. Det finns också vissa ceremonier som man går igenom som buddhist, t ex så har man en namngivningsceremoni i ett kloster. Det finns ingen buddhistisk motsvarighet till bröllop, utan det görs separerat från religion, men det är kutym att man uppsöker ett kloster och får en välsignelse efter vigseln. När buddhister dör är det vanligaste sättet att begravas kremering, vilket också är det Buddha gjorde. Meditation är en mycket viktig del av buddhismen och det är väldigt vanligt att buddhister mediterar dagligen, vilket har en enorm påverkan på hur deras vardagsliv ser ut. De flesta buddhister tänker också konstant på sin karma och hur de kan förbättra den, vilket tar upp en stor del av tankeverksamheten och förändrar ens vardag. Det ställs höga krav på buddhister världen om och man måste vara väldigt hängiven till religionen då mycket tid går åt till det och tron måste komma först.

15. På vilka olika sätt har buddhismens tankar nått västvärlden? Vilket sätt tror du har haft störst betydelse?

Trots att buddhismen är en väldigt avlägsen religion för oss i västvärlden har flera av dess tankar nått västvärlden och inspirerat många. Genom boken Lost Horizon som skrevs av brittiska James Hilton år 1933 spreds buddhismen till fler människor som en väldigt positiv religion och fascinerade väldigt många som fattade tycke för buddhismen. Boken handlade om en plats, Shangri-La, som befann sig uppe i Himalaya och var som ett paradis, fast nere på jorden. I Shangri-La levde befolkningen otroligt länge och beskrevs nästan som odödliga. Boken hade väldigt stor inflytelse på västvärlden, bland annat döpte den amerikanska presidenten Franklin D. Roosevelt presidenternas lantgård till Shangri-La, dock ändrades namnet senare till Camp David. Shangri-La har sedan använts i många låtar, flertalet platser i böcker och spel, och även namn på band. Konceptet med karma är väldigt tilltalande för många i västerländerna eftersom att en stor vikt läggs på rättvisa och att man får vad man förtjänar. Den tanken gör att många fattar tycke för buddhismen. Många talar om karma i sitt vardagsliv och det finns många medier som talar om karma, vilket bidrar till en spridning av konceptet och en spridning av buddhism. Meditation och mindfulness, som är att iaktta sig själv i icke dömande syfte med all uppmärksamhet man har och är en översättning av ”pali”, är andra sätt som buddhismens koncept spridits, fascinerat omvärlden, och sedan blivit integrerade i västvärldens samhällen. Att buddhism uppmärksammas som en ovanligt fredlig och lugn religion hjälper till i spridningen då religionen får ett bättre rykte och står i bättre dager samt mer uppmärksamhet. Det får folk att bli mer positiva till att sprida buddhismens tankar som då får ta större plats i västvärlden. Anledningen till att den anses vara mycket lugn och fredlig är på grund av att man inte får döda och inte ska använda våld, vilket leder till att de flesta är vegetarianer, samt Dalai Lamas aktivism för fred och mottagande av Alfred Nobels fredspris. Religionen är väldigt anpassningsbar och sätter stort fokus på att göra vad man själv tycker känns rätt, man kan också välja fritt bland de många riktningarna eller själv göra en kombination på flera där man följer det man värdesätter mest inom den buddhistiska läran, vilket gör den enklare att följa för västerlänningar och bidrar till att sprida dess tankar. Buddhismen kan också ses mer som en filosofi än religion, vilket stärks av att det inte finns några gudar även om de inte förnekar att gudar kan finnas, som är attraktivt för många västerlänningar som gärna vill undvika religion, men leva efter någon speciell livsåskådning eller filosofi, vilket man då får. Det betyder också att man inte behöver följa den lika hängivet som en religiös troende och det är enklare att själv anpassa sin tro. På så sätt behöver man inte heller byta kultur i samma bemärkelse som om man bytte till någon annan religion, dessutom så är många högtider buddhister firar mer tillhörande deras kultur än själva religionen. Buddhismen är emot det konsumtionsberoende som finns i västvärlden och den tanken passar in med många personer i västvärlden som försöker bekämpa den onödiga konsumtion, och som sedan sprider buddhismens tankar vidare. Det är även tilltalande med nirvana och reinkarnation för många västerlänningar och det är ett relativt nytt koncept för många västerlänningar som blir fascinerade av det, och sedan sprids tankarna i västvärlden. T ex så finns det många band vars namn grundas på buddhistiska koncept, inte minst nirvana. De har i sin tur skapat intresse för den buddhistiska religionen. Buddhismen grundades i Indien, som varit en engelsk koloni. Eftersom att det varit en engelsk koloni finns det många engelsktalande, vilket underlättar för turismen i området och fler väljer att åka till det området. När folk åker till området uppmärksammar de kulturen och lär sig oftast en hel del om det, och då inte minst om religionen. Då finns det en hel del besökare som fascineras över buddhismen och sedan väljer att ta med sig delar hem och sprida det i hemlandet. Den asiatiska buddhismen och den västerländska buddhismen skiljer sig dock åt till stor del. De som föds in i religionen placeras in i en speciell inriktning och följer sedan den hängivet, medan det är vanligt för västerlänningar att inte ha en specificerad inriktning att följa. Kulturen skiljer sig också åt till stor del, och mycket inom religionen baseras på kulturen, därför förekommer det en skillnad i t ex vilka högtider man firar. Det sätt som har störst betydelse för spridningen av buddhism till västvärlden anser jag vara hur utbrett det blivit med karma och meditation. Karma och meditation har blivit väldigt stora även i västvärlden och de flesta tycker att det är bra metoder för att skipa rättvisa eller få ett visst lugn. De flesta tycker att rättvisa är väldigt viktigt och det är bland annat därför man har väldigt rättvisa domstolar och lagstiftning i västvärlden, och detta koncept om att det man gör kommer få konsekvenser som överensstämmer med vad man gjort är ett väldigt omtyckt system som många känner är bra. Många i västvärlden lever i ett väldigt hetsigt och stressigt klimat som man kanske inte orkar med utan att bli helt dränerad, och då passar meditation väldigt bra in i livet då man kan få ett visst lugn från det. Genom att folk tyckt om dessa buddhistiska läror har de blivit integrerade i samhället och fortsatts sprida, så det hade räckt om en person blivit fascinerad av karma eller börjat meditera för att det skulle spridits till vänner och bekanta som sprider det vidare tills slutligen alla är familjära med koncepten.  

16. Förklara begreppet diaspora. Känner du igen det från någon annan religion?

Diaspora är grekiska för förskingring som i kringspriddhet. Man menar att en grupp blir utspridd och många lever i länder där gruppen är i minoritet som är långt bort från gruppens ”fästning” där religionen är som störst vid en betydelsefull plats. Det används också som begrepp för en känsla som man kan få när man lever långt bort från sitt hemland i ett land där ens religion är i minoritet och man trots det känner att sin religion är extra stark. Anledningen till att religionen uppfattas som starkare är ofta på grund av att man tidigare tagit den för givet och nu när man är mer ensam om det blir det en större del av ens identitet och kultur, och då blir ett sätt att hålla fast i ens identitet genom sin religiositet. Det tar också en större plats i ens vardagsliv och ses som mer exotiskt då folket i ens omgivning inte är vana vid denna nya kultur och ett större ansvar vilar på en då man måste fixa det mesta religiösa själv. Dock finns det även olika församlingar och grupper som hjälper varandra med detta. T ex finns det många buddhistiska tempel och församlingslokaler där buddhister kan få en buddhistisk gemenskap och hjälpa varandra att bevara sin tro, sitt språk och sin kultur, och även hjälp med att föra läran vidare till ens barn t ex. Denna känsla har kommit till att även den bli kallad diaspora under senare tid av olika religionsvetare. Diaspora förekommer även i andra religioner, som t ex judendomen. Inom judendomen anser man att hela världen förutom Israel, som är det land judarna tilldelades år 1948, är diasporan, det vill säga att judarna inte känner tillhörighet till något land förutom Israel, där en dryg tredjedel av världens judar bor. Resten av judarna bor i diasporan, och trots att de har blivit tilldelade ett eget land känner de inget behov av att flytta av olika anledningar. De kan också känna diaspora och känna en extra stark känsla av sin religion på platser långt bor av samma anledningar som buddhister kan i västvärlden.

Källor:

Utkik Religion

https://jesperstridbeck.wordpress.com/2015/12/13/skillnad-mellan-theravada-och-mahayana/

https://www.fragaprasten.fi/fragor-och-svar/jesus-som-ungdom-och-barn

http://fraughtwithperil.com/ryuei/2010/06/17/supernatural-powers/

http://www.buddhistische-gesellschaft-berlin.de/downloads/brokenbuddhanew.pdf

http://www.mimersbrunn.se/article?id=4

http://popularhistoria.se/artiklar/behovet-av-helgon/

http://islam.se/trosartiklar/anglarna

http://www.katolskakyrkan.se/katolska-kyrkan-i-varlden/helgon

https://sv.wikipedia.org/wiki/Helgon#Buddhismen

http://www.glannstrom.se/2013/buddhismens-tre-juveler-buddha-dharma-och-sangha/

http://learny.se/Buddhismen9.pdf

http://tidningenkulturen.se/index.php/ess-mainmenu-57/religion-mainmenu-133/4172-buddhismen-och-vvden-samverkan-och-anpassning

https://sv.wikipedia.org/wiki/Diaspora

http://religionsfroknarna.se/?page_id=8