Reflektionsuppgift: Säkerhet och risker på idrotten

Hur kan du minska skaderisken och göra aktiviteten säkrare för dig själv?

Det bästa man kan göra för att minska skaderisken för alla aktiviteter är att inse skaderiskerna och sedan hålla dem i åtanke, på så sätt vet man vad man gör och försöker aktivt undvika dem. Därför ska man reflektera över dem innan man påbörjar aktiviteten, och är man flera ska alla vara informerade, och på så sätt sker det färre skador och olyckshändelser. Det går inte att förebygga allt som kan ske, men kan minimera det om alla vet vad som kan hända och jobbar för att undvika dem. Om man vet hur saker och ting sker, kan man justera miljön, t ex sätta en matta vid ställen där man har en förhöjd risk att ramla och skada sig, som vid ena änden av en plint. Man kan också ändra sina egna förutsättningar, så att man t ex har skor på sig eller är barfota, eftersom att man halkar lättare om man bara har strumpor på sig, då det blir mindre friktion mellan strumpor och golvet än skor/fötter och golvet. Man kan också se till att inte ha någonting i munnen, som t ex tuggummi, för att då är risken förhöjd att något fastnar i halsen, vilket kan leda till att man inte kan andas och dör. För sitt eget välmående ska man inte heller äta något innan idrottandet, då det kan skapa en smärta i magen som brukar kallas håll. Man ska också värma upp innan man påbörjar sitt idrottande eftersom att man skadar sig oftare annars. Då värms lederna upp och skapar ledvätska, vilket gör att kroppen blir smidigare och mer lättrörlig. Kroppen värms helt enkelt upp för en bättre prestanda och om man inte värmer upp slits musklerna enklare och skaderisken för muskler då de är mycket stelare. När man utfört ett träningspass är det också bra att stretcha för att tänja ut musklerna, då får man bättre rörlighet och mindre stela muskler, vilket kan bidra till att nästa träningspass får en minskad skaderisk. Alltid när man idrottar ska man göra det på sin egen nivå och inte göra något som är för svårt, som att t ex försöka lyfta 100kg när man bara klarar 50kg. Det gäller att idrotta på sin egen nivå och ta det långsamt, så att man ökar med små vikter eller gör några fler repetitioner och på så sätt blir starkare med tiden utan att skada sig. Man ska alltså inte belasta kroppen för hårt och man måste se till att vila mellan passen så att kroppen hinner bygga upp musklerna igen och bli stark, så att man inte skadar sig. Är man skadad är det självklart för de flesta att man ska vila, men det finns ändå människor som idrottar trots skador. Det gäller att bygga upp kroppen igen efter en skada genom t ex rehab och att inte överbelasta kroppen. Är man sjuk ska man också vila, för att det inte ska bli värre. När man idrottar är det bra att vara klädd rätt, genom att t ex inte ha örhängen eller andra smycken minskar man risken att något fastnar, vilket kan leda till skada. Man ska inte heller ha extremt lösa kläder på sig eftersom att de kan fastna på t ex en bom så att man kan skada sig. Det optimala att ha på sig är relativt tajta och sköna kläder, som man själv tycker om att idrotta i. Alla medverkande har en skyldighet att följa alla regler, vilket bidrar till att göra aktiviteten säkrare, och det gäller att följa dem för att minska skador för alla. Det är viktigt att hålla i åtanke att det finns olika skaderisker för olika aktiviteter, t ex i kontaktsporter måste man tänka på annat än i gymnastik, då det finns olika element i alla sporter som för med sig skaderisker. I bollsporter gäller det att vara aktsam för flygande bollar och sikta när man skjuter, så att man inte träffar någon för hårt eller på fel plats. Det är t ex extra viktigt att värma upp leder och stretcha i gymnastik, medan det är extra viktigt att vara stark i kroppen i kontaktsporter.

Hur kan omgivningen, tex redskap, aktivitet, underlag mm påverka säkerhet och risker?

Man kan minimera och maximera skador genom att justera saker i omgivningen, i aktivitetens regler och underlaget. Har man t ex plintar är det bra att sätta mattor där man hoppar ner eftersom att halkrisken och risken att man ramlar och skadar sig är förhöjd, sätter man en matta där gör det inte lika sannolikt att man skadas, det gör inte lika ont, och en eventuell skada blir lindrigare. Om man tar bort mattor blir det omvänt och risken blir förhöjd. Det gäller också att anpassa aktiviteten till åldersgruppen, kör man med yngre barn borde man inte ha lika mycket kontakt i sporten och inte för svåra och komplexa moment, då de har mindre kroppskontroll och skörare kroppar. Då måste man göra aktiviteten lite enklare och tydligare, så att ingen skadar sig. Kör man med äldre personer kan man göra leken lite mer utmanande, men kör man med riktigt gamla och sköra personer bör den vara lite enklare och inte lika fysiskt krävande. Det är därför väldigt viktigt att tänka på målgruppen och utforma aktiviteten utifrån den informationen. När man använder sig av olika redskap är det viktigt att säkra dem innan man börjar, så att de inte går sönder och framkallar en skada. Man ska t ex känna på ringarna innan man hänger sig så att de är säkrade och verkligen se till att bommarna är helt fast. På så sätt vet man att allting fungerar som det ska till att börja med i alla fall. Helst ska inte redskapen vara föråldrade, utan relativt nyinköpt. Gamla föremål tenderar att gå sönder lättare och inte vara lika hållbart på grund av dess ålder, så då är det bättre med lite nyare saker. Alla metallföremål bör vara utan rost och finslipade för att minska antalet skador som sker. Det gäller även att lagen är relativt jämna, då man inte vill ställa alla små mot alla stora i en kontaktsport, eftersom att de stora lätt skadar de små. Då ska man istället blanda lagen så att man kan i t ex ställa de större mot de större och de mindre mot de mindre i sporter som handboll t ex. När man sätter jämna personer mot varandra blir det roligare för alla och man minimerar dessutom skaderisken. Vill man minska skaderisken kan man alltid minimera kontakt mellan olika saker, som t ex mellan personer eller en person och ett redskap. Däremot kan det ta bort det roliga momentet i det hela och man måste våga utsätta sig för saker. Det är viktigt att man har ett passande underlag för varje aktivitet. Som sagt ska man placera ut mattor på känsliga ställen, t ex ska man inte hoppa höjdhopp och landa på golvet, utan det är viktigt att landa mjukt, som på en tjockmatta. När man hoppar längdhopp vill man ha en sandbank att landa på och om man t ex spelar tennis ska underlaget vara hårt. Därför ska man tänka på att hitta en passande plats med ett passande underlag för den valda aktiviteten. Man vill också ha en bra plan, t ex kan man inte spela fotboll på en liten yta, och man kan inte spela badminton på en hel fotbollsplan, planen måste ha en passande storlek och det är oerhört viktigt att man inte är för många eller för få på planen samtidigt, samtidigt som alla ska få vara delaktiga och spela. Miljön är väldigt viktig för säkerhetsriskerna och det gäller att anpassa den.

Hur kan du genom ditt sätt att genomföra aktiviteten påverka säkerhet och risker både för dig själv och andra?

Det är viktigt att tänka på vad man själv gör och på så sätt minska sin egen skaderisk och alla andras, det viktigaste är att spela Fair Play och följa alla regler. Reglerna är utformade för att minska skaderisken och att se till så att inget sker, därför måste man följa dem till punkt och pricka för att respektera alla i sin omgivning och inte skada någon eller något. Det är väsentligt att alla värmer upp bra, så att man har mjuka leder och inte skadar sig själv eller någon annan. När man värmt upp får man också lite mer kontroll över sin kropp och leder, då man är lite smidigare och då är risken lägre och man inte blir inte lika skadad ifall det sker något. Det är därför viktigt att ha bra kroppskontroll och att alla är uppvärmda innan man påbörjar sin aktivitet. Att ha en bra rumsuppfattning är extremt viktigt i väldigt många aktiviteter, t ex om man spelar badminton, så att alla inte går på fjäderbollen samtidigt och krockar in i varandra. Det är bra att allmänt sett hålla koll på omgivningen så att skador kan undvikas. Då är det också viktigt att samarbeta och kommunicera, så att man t ex vet vem som ska ta fjäderbollen och den personen kan säga det, så att den personen får göra det i fred. Det är också bra om alla får vara med och hjälpa till, så att man kan samarbeta sig till framgång. Man måste även ta hänsyn till varandra och tänka på andra innan man gör något. Man ska t ex inte flytta en plint när någon är på den för att den personen kan ramla av och skada sig, man ska inte heller svinga in i någon med repen eller skjuta en boll i någons ansikte. Man bör alltid ta en titt innan man gör något och tänka om någon kan bli skadad av det eller om det kommer riskera att någon skadas. När man delar in lag är det viktigt att man ser över dem innan man fortsätter så att de inte är helt ojämna. Det är, som sagt, inte bara för att göra aktiviteten roligare utan för att det är säkrare med jämna lag så att större personer inte skadar mindre eller vice versa. Det bästa är att endast idrotta med dem på sin egen nivå, då kommer ingen efter som kanske inte är lika bra och ingen är för bra för alla andra. Man ska också tänka på hur man är klädd och ifall det utgör någon skaderisk. T ex smycken och löshängande kläder kan orsaka skador om något eller någon fastnar i dem och det bör undvikas genom att ta av sig dem eller byta kläder. Det är också bra att ha skor på sig så att man inte halkar in i något eller någon och orsakar en skada. Som det står i den andra frågan gäller det att anpassa miljön så mycket som möjligt för att minska skaderiskerna, och det är något man själv kan göra, framförallt när vi planerade våra lektioner. Man ska inte överbelasta sin kropp, speciellt inte om man är skadad. Skaderisken ökar om man håller på med en aktivitet som man inte riktigt klarar av, vilket inte alls är bra. Om man gör utmanande saker är det viktigt att man har någon som kan hjälpa till ifall något händer, t ex en person som ser till att man inte blir mosad om man ligger ner och lyfter vikter. Man ska också gärna vara flera, så att man kan ringa till ambulans ifall att något skulle hända, som t ex att någon skulle bli medvetslös. Hade den personen varit ensam hade ingen ringt till ambulansen och då hade personen eventuellt avlidit, men är man flera kan man ringa till någon som kan hämta personen och förklara vad man ska göra. Man ska inte göra saker som man vet att man inte klarar, som att t ex hoppa mellan plintar som står långt bort från varandra, då skadar man sig väldigt lätt, så man måste bygga upp sin kropp bit för bit och bli lite starkare för att till sist klara sitt mål efter många små delmål. Det viktigaste är dock att reflektera själv över vad man kan göra för att bidra till en säkrare aktivitet och att man lyssnar på alla andra, och framförallt personenen som leder leken. Då kan man få tips till vad man ska göra och man får veta om eventuella regeländringar eller om man gör någonting fel. Man ska alltså tänka själv på vad man kan göra och lyssna på vad andra säger att man kan göra.

Livscykelanalys- gaffel

För detta arbete om livscykelanalyser väljer jag att göra min livscykelanalys om bestick, eller mer precist, en gaffel gjord av rostfritt stål som kommer från Cervera.

Rostfritt stål framställs genom att man blandar järn, kol, krom, molybden, nickel och kväve. Att skapa stål för med sig viss negativ miljöpåverkan, men det finns också positiva saker som medförs, i alla fall om man tänker långsiktigt. Den största miljöboven med att skapa stål är koldioxidutsläpp, men de har minskat mycket och man arbetar på att sänka det ytterligare. Det är framförallt i masugnen som koldioxidutsläppet sker, men man försöker förbättra processen och göra den mer sluten. Man måste också bryta ut alla metallerna och rena dem, vilket tar energi och för med sig negativa konsekvenser för miljön genom t ex stora maskiner. Sedan måste man transportera dem till stålfabriken, där man framställer stålet, och det sker oftast i stora lastbilar eller dylikt, vilket inte är bra för miljön. Transportens påverkan på miljön blir dock bättre när man tar hänsyn till att det finns flera svenska tillverkare av stål, därför att det blir mindre sträckor att transportera stål i lastbilar. Det används även mer el och gas än olja numera, vilket gör att utsläppen minskar. Man gör processen mer effektiv helt enkelt. Framförallt innan och tidigt 90-tal släpptes mycket kväveoxider ut, vilket bland annat kan leda till försurning. Dock har man lagt ner sinterverk och använt mer miljövänliga brännare, samt väteperoxid istället, vilket är bättre för miljön. Svaveldioxidutsläppen förekommer när man bränner olja, och släpptes ut mycket i ståltillverkningen tidigare. Nuförtiden har man minskat oljeanvändningen, och då minskat svaveldioxidutsläppen. Även stoftutsläpp har minskat drastiskt till omkring 1% av allt stoft som förekommer släpps ut. Stoftet innehåller dessutom värdefulla metaller, så av de 99% kan man få fram andra metaller, vilket är väldigt bra för miljön då knappt något går till spillo. Det tar en del energi för att framställa stålet, vilket är dåligt för miljön med bland annat utsläpp från maskiner och dylikt, dock är det bra för ekonomin i ett land eftersom att många människor får jobb, och sedan kan man eventuellt få fram sätt att rädda miljön med de skattepengarna. Att framställa rostfritt stål är alltså inte lika dåligt för miljön som det en gång varit och man arbetar konsekvent på att få fram mer skonsamma metoder att framställa stål. Om man dock tänker på den långa livslängden på rostfritt stål och hur enkelt det är att återvinna, sparar man in mycket på miljön, så även om det finns dåliga saker med det, är det ett bättre alternativ än mycket annat.

 När man tillverkar gafflar gjuter man rostfritt stål i formar, och sedan håller man in dem i en maskin som gör gaffeln till det fyruddade ting det ska vara. Man måste smälta stålet och ha formar för att göra det, vilket innebär att man måste ha någon värmekälla, som t ex el, gas eller olja, vilket tar på miljön, framförallt om man använder sig av olja som är ett väldigt dåligt bränsle ur miljösynpunkt. Man behöver också formar som man kanske behövt transportera till fabriken och det har tagit energi för att skapa dem. Det är inte heller garanterat att denna fabriken är nära den där man skapar stålet, så det kan krävas långa transportsträckor vilket bidrar till att förstöra miljön.

Gaffelanvändningen är rätt bra för miljön, eftersom att man kan använda dem i princip hur länge som helst, så man förbrukar inte dem i en hög takt och det behövs inte särskilt många. Om man möjligtvis skulle tröttna på sina gafflar och vilja köpa nya, är det rätt lätt att återvinna dem sedan. Eftersom att de inte kommer rosta och kan bli återvunna oändligt många gånger, behöver man inte resthantera ämnet, utan kan fortsätta använda det. Att återvinna gafflar tar lite energi då man måste smälta det och forma om, men det tar mycket mindre energi, är mindre omständligt och bättre för miljön än att framställa nytt från början, så man bidrar till en bättre miljö genom att återvinna stålet.

Även om det rostfria stålets process redan har blivit förändrat för att rädda miljön, kan man alltid göra det bättre. Man kan t ex få ner koldioxidutsläppet genom att t ex göra processen mer sluten, så att det inte läcker ut, och man kan t ex ha stora växter runt om så att det omvandlas till syre. Man kan försöka hitta mindre energikrävande sätt att t ex hetta upp en masugn eller något annat som krävs till processen av att framställa rostfritt stål. Även om användningen av el och naturgas blivit mer utbredda på sistone, kan man göra alla stålhättor helt oljefria, genom t ex lagstiftning eller liknande. Då skulle också all svaveldioxid försvinna från framställningsprocessen av rostfritt stål. För att förbättra rostfritt stål ur miljösynpunkt kan man minska transportsträckor, det kan man bland annat göra genom att sätta alla fabriker där man bearbetar stål nära varandra för att minska transporten under processen. Man kan också sätta ställena nära kunderna och samhället, så att det ej krävs en lång transport för att få ut stålet i butikerna. Även om kväveoxid och stoftutsläppen redan är låga, kan man alltid sänka det ännu mer, genom bland annat bättre metoder och rening.

https://www.cervera.se/produkt/dorotea-bestickset-16-delar

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rostfritt-st%C3%A5l

https://sv.wikipedia.org/wiki/Rostfritt_st%C3%A5l

http://www.jernkontoret.se/sv/stalindustrin/tillverkning-anvandning-atervinning/processernas-miljopaverkan/  

http://www.ekebyrostfria.se/Miljo.asp

 http://www.esdsverige.se/rostfritt-stal-ett-miljovanligt-alternativ/

16:5 HÅLL REDA PÅ MILJÖHOTEN

Växthuseffekt:

Växthuseffekten är ett miljöhot där ett förtunnat ozonlager gör så att fler solstrålar och mer strålning kommer in i vår atmosfär, men olika växthusgaser ligger i ett skikt och gör så att värmen inte kan lämna atmosfären, vilket fungerar ungefär som ett växthus och gör klimatet i atmosfären varmare. I sin tur gör det så att bland annat isarna på polerna smälter, vilket rubbar miljön totalt och det blir t ex fler översvämningar, lågland läggs under vatten och många ekosystem förstörs. Det bör även noteras att växthuseffekten sker på naturlig väg ändå, då jorden ska sakta men säkert värmas upp, vilket kan bland annat kan se på istidens klimat jämfört med hur det var innan industrialismen. Dock är den nuvarande hastigheten alldeles för snabb och det är inte naturligt, utan människan som satt sitt spår. Orsaken till att vi har en växthuseffekt idag är i grund och botten för att vi har för mycket koldioxidutsläpp. Det är framförallt olja, kol och naturgas som är anledningen till det. Oljan består utav kol som är lagrad långt under marken, och bildades utav gamla fossiler från bland annat dinosaurier. Uppe på marken har vi ett naturligt system utan för mycket koldioxid, då vi andas in syre och gör det till koldioxid, och sedan skapar växternas fotosyntes syre utav koldioxid. Detta utgör ett balanserat kretslopp, men när all denna olja tas upp från marken blir det ett överskott av koldioxid, vilket naturen inte kan ta hand om, och då förflyttas det från långt under marken till uppe vid ozonlagret. Olja, kol och naturgas, dvs de fossila bränslena, är alltså den största anledningen till att vi har denna överdrivna växthuseffekt, men även andra gaser, däribland metan bidrar till effekten. Metan kommer från vår uppfödning av kött, och då framförallt nötkött. Växthuseffekten görs inte heller bättre utav det faktum att vi skövlar bort regnskog för att göra plats till bland annat boskap och åker. Regnskogarna är en av de största källorna på syre som finns på jorden, och när de skövlas bort samt att det tillkommer mer och mer koldioxid förvärras effekten. Dessutom ger det plats till bland annat boskap, som sedan släpper ut ännu mer metan och koldioxid.

Följderna av växthuseffekten är bland annat att isarna vid polerna smälter, vilket leder till naturkatastrofer runt om i världen på grund av att vattennivån höjs. T ex Nederländerna och Bangladesh skulle drabbas riktigt hårt av översvämningar, men på grund utav att Nederländerna är ett väldigt rikt land skulle de kunna förebygga stora katastrofer och dylikt genom att t ex bygga täppande murar, men Bangladesh, som är ett väldigt fattigt land, skulle stå inför katastrofala olyckor och incidenter, som man inte kan förebygga även om man vet att de kommer. Därför skulle just väldigt fattiga länder stå som största offer av växthuseffekten. Många ekosystem skulle förstöras, framförallt vid polerna där isarna skulle smälta. Djur som till exempel isbjörnar skulle helt dö ut samt många andra arter som lever på isarna vid någon av polerna. Klimatet skulle påverkas genom att det blir varmare, men också regnet som skulle falla hade fördelats väldigt olika på olika platser. På grund utav mer vatten i kretsloppen, skulle större mängder vatten avdunsta, vilket betyder mer nederbörd. Däremot skulle alla ökenliknande klimat drabbas ännu hårdare utav ökenklimatet och bli mycket torrare på grund av den ojämlikt fördelade nederbörden. I Sverige kommer det regna mer än vad det gör nu, men i t ex USA kommer det att regna mycket mindre. Det kommer göra så att jordbruket kommer gå sämre i många delar av världen, både beroende på torka och på överbevattning. Med mindre mat och en samtidigt större befolkning, skulle matbrist och svält bli ett stort problem, framförallt i norra Afrika, där torkan bara skulle bli ett ännu större problem. Sammanfattningsvis skulle växthuseffekten föra med sig helt katastrofala följder med massvis av problem, vilket skulle leda till torka, översvämning, svält och elände i stora delar av världen, och de som skulle drabbas hårdast är de som gjort minst för att skapa problemet.

För att minska växthuseffektens effekt skulle det krävas att vi slutade använda alla fossila bränslen och istället endast använde oss av förnybara bränslen, som t ex solenergi eller vindenergi. Det är också väldigt bra att minska flygplansåkandet och att åka kollektivt eller cykla istället för att åka bil eller taxi. Om man måste åka bil mycket är det bättre för miljön om man investerar i en elbil, helst en som går på förnybara bränslen. Man behöver också sluta producera onödiga mängder plast, genom att t ex återanvända plastkassar och sluta paketera in onödiga saker i plast. Vi behöver också bli mycket bättre på att återvinna material, så att man inte behöver skapa nytt konstant. Det är oerhört viktigt att alla länder följer de punkter som man kommit fram till under flera konferenser, och på sätt tar sitt ansvar för en bättre miljö i framtiden. Det är också viktigt att man sparar på energi, genom att t ex släcka lågenergi lampor och stänga av TV-apparaten.

http://www.kirab.se/hem/prod/aknowledgevaxt.html

Ozonhål i atmosfären:

Ozonhål i atmosfären är ett stort miljöhot som innebär att ozonlagret blir så pass tunt att det blir hål i det. I sin tur innebär det att mer farlig strålning tar sig igenom lagret och ner på jorden. Det innebär också att det blir varmare nere på jorden eftersom att växthuseffekten håller kvar värmen. Ozon är ett ämne som finns högt upp i atmosfären och skyddar mot farlig UV strålning. Det bildas när syremolekyler klyvs och sedan slås ihop med en annan syremolekyl så att det finns tre syremolekyler. De brukar så småningom brytas ner av solens strålar. Ozonet agerar som ett skydd för stora delar av världen, som t ex Antarktis, Arktis och Oceanien. Under våra höstmånader dyker ett hål i ozonlagret upp som oftast är värre än vad det vanligtvis är. Ozonhålen förekommer vanligtvis vid polerna på grund utav att det är så pass kallt att PSC-moln uppstår. PSC-moln är moln bestående av partiklar från bland annat vattenånga och saltsyra. PSC-molen bryter ner ozonet, så att lagret förtunnas och det uppstår hål. Anledningen till att det även är så tunt på alla andra ställen är då vi människor använder oss av och släpper ut gaser som är skadliga för ozonlagret. Klorfluorkarboner(CFC), som även kallas freoner, är mycket bidragande gaser till problemet. CFC är en stabil gas som tar lång tid att ta sig till toppen av atmosfären, men när de är där kan kloret klyvas bort och sedan reagera med ozon, vilket leder till en nedbrytning av ozonet. Det kan hända extremt många gånger och endast en kloratom krävs för att bryta ner 100 000 ozonmolekyler. Metylbromid, haloner och metylklorofom är exempel på andra skadliga ämnen som bryter ner ozon. Om vi slutar att använda och släppa ut alla ämnen som är skadliga för ozonlagret och skapar hål blir ozonlagret restaurerat omkring år 2100. Det läker av sig själv, förutsatt att vi inte fortsätter med förstörandet av ozonet, så det räcker att vi lämnar det i fred för att ha ett återställt ozonlager. I-länder kan också bidra genom att hjälpa U-länder som inte kommit lika långt i avskaffandet av farliga ämnen, man kan t ex skänka bort gamla kylskåp och andra saker som U-länder använder skadliga ämnen för att producera. Följderna av detta miljöhot är att man blir träffad med mer och starkare UV-strålning. Eftersom att det inte bor särskilt många människor på Antarktis och Arktis där problemet är mest förödande, kommer Oceanien drabbas hårdast av problemet. Där kommer antalet personer med hudcancer och solbränna gå upp markant och bli ett mycket större problem än vad det redan är. I länder som Australien är hudcancer redan ett väldigt stort problem eftersom att även med ett tjockt ozonskikt, så slinker mycket UV- strålning igenom, vilket bland annat gör Australiens klimat varmt. Det skulle förvärras oerhört om ozonskiktet inte repareras, vilket kräver att hela världen hjälper till med att minska användandet av CFC-gaser. Om vi ändå skulle fortsätta med att använda freoner skulle hålet bli mer omfattande och mycket tunnare, vilket skulle kunna förstöra för hela världen, och då framförallt i U-länder, på grund utav att de inte har samma resurser fr att behandla hudcancer-epidemin som de skulle stå inför. Även grå starr, vilket är ett synfel där ögats lins blir oklar, kommer bli ett mycket större problem. Det skulle drabba också drabba fattigare länder hårdare, eftersom att man kan behöva reparera synen med bland annat operationer och kirurgiska ingrepp, vilket är dyrt. Även faktumet att det blir svårare att få arbeten med synfel kommer drabba länder hårt, då arbetsmarknaden blir lite mindre och man behöver betala ut mer i arbetslöshetsbidrag.

http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/varfor-bryts-ozonet-ner-1.3827

https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=61

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ozonlagret

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/ozonskiktet-haller-pa-att-laka

http://miljo.vgy.se/ozonskiktet.html

Försurning av sjöar, skog och mark:

Försurning av sjöar, skog och mark innebär att pH-värdet sänks och det blir surare. Det sker genom att det finns en större proportion vätejoner, dvs protoner i det drabbade området. Anledningen till att det numera är så är i grund och botten att vi använder oss av alldeles för mycket fossila bränslen. De fossila bränslena kommer långt ner från marken och omfattar bland annat kol, olja och naturgas. En sak de har gemensamt är att de ofta innehåller svavel. Svavel i sig är inte särskilt farligt, men när det brinner bildas en gas. Om den sedan kommer i kontakt med vatten bildas det svavelsyra. Svavelsyra är ett ämne som bidrar väldigt mycket till att vattendrag, skog och mark försuras. Svavelsyra kan också skapas när man smälter sulfidmalmer eller när man bildar pappersmassa genom antingen sulfitmetoden eller sulfatmetoden. En annan bidragande faktor är att vi kör mycket bil. I motorfordon finns det kväveoxider. Kväveoxiderna kan bilda salpetersyra när de kommer ut i naturen och stöter på vatten, och det kan försura mycket, genom bland annat nederbörden. En ytterligare orsak till problemet är att vi använder oss av framförallt skogsmark, men gödslar inte som vi gör med vanliga åkrar. När man skördar t ex träd från skogen så förloras väldigt mycket näringsämnen, vilket bidrar till en mer näringsfattig mark med ett sänkt pH-värde. Det är den sura nederbörden som i sin tur påverkar sjö, skog och mark. Sjöar och mark som har mycket kalk eller andra karbonater brukar skonas mot försurning, då det kan skydda mot försurning. På så sätt kan man dra ett samband mellan näringsrika platser och minimal försurning. I skogen påverkar dessutom försurningen genom att skölja bort närsalter. Närsalter är näringsämnen som är bundna till korn utav jord. Det regnvatten som har ett väldigt lågt pH-värde drar med sig närsaltet, som antingen fastnar långt ner i marken dit rötter inte når, och saltet gör ingen nytta, eller så dras det med ut till havet genom vattnets kretslopp. Där gör det inte heller lika mycket nytta som i skogen. När träden inte får tillräckligt med närsalter blir det ungefär som ett sänkt immunförsvar och olika bakterier, skadedjur och svampar kan angripa trädet enklare. Det kan innebära att träden dör. Surt regn kan även göra att själva löven eller barren på träden skadas, men eftersom att lövträden får nya löv varje år är det inte ett lika stort problem för dem. Försurningen hotar också vår mångfald och väldigt många arter riskerar att bli utplånade på grund utav det stora problemet. Därför är det otroligt viktigt att vi stoppar detta problem innan hela vår flora dör. Man kan identifiera en försurad sjö genom att se ifall vattnet är klart eller grumligt. Ifall vattnet är rent och klart har sjön med hög sannolikhet blivit försurad, eftersom att planktonet i sjön har dött ut och det finns mindre liv i sjön. Ifall det finns vitmossa runt sjön är även det ett tecken på försurning, samt att det finns många skräddare, eftersom att de lägger sina ägg på land istället och deras största hot, fiskarna, har minskat ständigt i antal. Med det försurade vattnet dör mycket vattenliv, men eftersom att diverse bakterier och nedbrytare dras med i döendet, blir det inte lika mycket nedbrytande av dessa rester. Det innebär att det samlas ett tjockt lager gyttja på botten av sjön. Det största problemet med försurningen är att det hotar vår mångfald, med t ex fiskar, svampar och skog. Mycket håller på att försvinna därifrån och det är ett problem som måste åtgärdas innan hela ekosystem rubbas, vilket de redan börjat göra. Det huvudsakliga vi måste göra för att fixa problemet är att, som i många andra miljöproblem, rena våra utsläpp och minska användningen av fossila bränslen. I just detta problem är det svavlet och kväveoxiden som är det stora problemet, men de kommer med de fossila bränslena, och fixar vi det fixar vi nästan alla våra miljöproblem. En kortsiktig lösning på detta problem som man redan använder sig av är att sprida kalk i naturen. På så sätt ger man naturen näringsämnena som behövs för att kunna dröja och minska försurningen. Detta är dock inte en långsiktig metod, eftersom att det bara fungerar ett litet tag, och är dessutom väldigt omständligt och energikrävande, samtidigt som det inte alls är kostnadseffektivt, utan väldigt dyrt och löser inte mycket. Precis som med de flesta andra miljöhot är det de fossila bränslena som står bakom, och den enda långsiktiga åtgärd man kan vidta är att sluta eller minimera användandet av just dem bränslena.

https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=53

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%B6rsurning

http://miljo.vgy.se/forsurning.html

Övergödning och syrebrist i hav:

Övergödning och syrebrist i hav är att olika närsalter, som t ex gödsel, släpps ut i havet där de inte hör hemma, det leder till syrebrist och ett förändrat ekosystem i haven med alldeles för mycket näringsämnen. Vi tillför bland annat kväve och fosfor till våra odlingar, för att få ökade skördar, eftersom att många odlingar finns väldigt nära havet riskerar det att komma in i havsvattnet och skapa övergödning, vilket i sin tur kan skapa syrebrist. Andra bidragande faktorer är industrier, sjöfart, avloppsvatten, skogsbruk och vägtrafik. Trots att vattnet renas innan det släpps ut i naturen, bidrar det vattnet ändå till övergödningen, eftersom att det inte är renat till 100%. När vattnet är så näringsrikt är det den optimala förutsättningen för alger och blågröna bakterier. De kan då föröka sig och skapa vattenblomning, vilket innebär att det finns oerhört många och hela havet täcks av alger och blågröna bakterier. Vissa av dessa alger och bakterier är dessutom giftiga, och man bör inte komma i kontakt med dem ifall man har känslig hud, eller svälja dem. De dör sedan efter ett tag, och hamnar då på botten i gyttjan. Det är nedbrytare och bakteriers jobb att ta hand om gyttjan, och eftersom att de får extra mycket mat kan de då också föröka sig mer än vanligt. Som mycket annat, använder dessa bakterier och nedbrytare sig av syre för att fungera. Med ett ökat antal krävs det också mer syre, men eftersom att syrehalten är detsamma som förut, så blir det annat vattenliv som får ta smällen för det minskade syret. På så sätt äventyras vårt vattenliv av den här övergödningen. Med lite syre är det svavelbakterier som övertar rollen som nedbrytare, eftersom att andra bakterier har dött ut och svavelbakterierna klarar sig utan syre. De bildar svavelväte, vilket är en giftig gas som luktar extremt äckligt, ungefär som ruttna ägg. Då kan allt vattenliv dessutom dö på grund av svavelväteförgiftning. Just fiskar har också många andra hot, som t ex överfiskning och försurning av sjöar, och deras position håller på att minska. De mest utsatta platserna i Sverige är hela Skåne och södra Sverige, Östersjön, Östergötland, Mälardalen och området runt södra Vänern. Man kan identifiera ett övergött område genom att det finns väldigt mycket vass och andra växter runt själva vattnet, att vattnet har en lite blågrön nyans på grund av att det finns många alger och blågröna bakterier och om det luktar ruttna ägg, då det förmodligen finns svavelväte och svavelbakterier. Om det inte finns mycket vattenliv och det finns en del gyttja är det möjligtvis syrefattigt vatten. Andra följder av övergödning är att det stör förhållandet mellan organismer, påverkar vissa växter och kan möjligtvis göra människor sjuka som badar i sådana miljöer, och då givetvis förstör badandet, bortsett från att det förstör ekosystem och skadar vårt vattenliv. Det stora problemet med både övergödning och försurning av skogar är att närsalter hamnar fel. Deras avsaknad skapar försurning och deras tillförsel skapar övergödning, därför måste man i grund och botten se till att närsalterna hamnar rätt, och att människans påverkan slutar missplacera dem genom flera olika sätt. Numera är det flera myndigheter, bland annat havs- och vattenmyndigheten, som arbetar aktivt för att få stopp på problemet, och det har bidragit till att övergödningen minskat väldigt mycket under den senare tiden, men det är fortfarande så att det är stort problem. Man har även satt upp lagar för gödselhantering för att undvika att mer gödsel ska spridas ut i vatten och katalysatorerna i bilar har bidragit till att minska detta problemet, precis som med de flesta andra miljöhoten där katalysatorerna också hjälpt. Eftersom att det är ett internationellt problem, måste man lösa det internationellt, t ex i Östersjö problemet måste man komma fram till avtal med de andra länderna, så att problemet kan lösas på alla fronter och alla minskar sin övergödning. Med alla övergödda vattendrag med en delad kust måste man hitta ett förnuftigt sätt att kompromissa och se till att man fixar problemet tillsammans med alla parter. För att åtgärda problemet måste vi göra en komplett rening av allt vatten som vi sedan kommer att släppa ut i naturen, och sen kommer att ta sig ut till havet. Det är som sagt inte helt renat, och en stor spridare utav närsalter som finns kvar, och vi måste ta bort dem därifrån. Sedan efter det kan man på något sätt returnera närsalterna till skogen för att minska försurningen av skog. Även om vi har minskat problemet med mycket, finns det äldre näring som inte blivit frigjord än, och den tillförs efterhand. Det bidrar till att förstärka problemet och göra så att det kommer ta väldigt lång tid att helt återställa våra hav och vatten, då det kommer gammal näring som sätter igång problemet på nytt, så vi får ha tålamod och vara ihärdiga med detta problem.

http://www.havet.nu/?d=31 

https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/miljopaverkan/overgodning.html

https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=53

http://www.miljoportalen.se/vatten/oevergoedning/oevergoedning-2013-foer-mycket-av-det-goda