Livscykelanalys sittmöbel

·                Börja fundera över vad din riktiga sittmöbel ska tillverkas av, sök info och skriv ner argument varför ditt materialval bidrar till en hållbar utveckling. Tänk så som ni gjorde när ni skrev en livscykelanalys om ett metallföremål.

De material som jag har tänkt mig att min sittmöbel ska bestå av är framförallt industrihampa för själva tyget man sitter på och en lätt metall, som t ex aluminium till ramen och benen av möbeln som håller den uppe. Selen kommer också vara gjord av det samma tyg. Det kommer även att behövas bland annat kardborreband och bordet ska utgöras av ett träslag som kallas asp. Övrigt material som behövs för produktion är också tråd, nålar, symaskin, sax, knappnålar, skruvar, skruvdragare, trälim och det som är nödvändigt för att smälta och forma metall, dvs formar och något för att smälta metallen som t ex smältdegel och en riktigt varm eld.

Anledningen till att jag ska använda mig av industrihampa i modellen är för att det är bra för miljön relativt till andra tyger. Industrihampan förväxlas ofta med marijuana plantan då de är besläktade med varandra, men industrihampan har inte samma egenskaper som marijuana plantan har och det är lagligt med storskaliga planteringar med industrihampa om man ansöker om tillstånd. Industrihampan kräver ingen besprutning, vilket t ex bomull kräver mycket av, det betyder att det är mer miljövänligt än t ex bomull och många andra textilier och att det är ekologiskt, vilket också är bättre för människan som använder produkten, då det inte går att garantera att all besprutning kommer ut i tvätten. För att minska mängden kemikalier på sittmöbeln ska den inte heller färgas eller blekas, dvs den ska ha kvar ursprungsfärgen, vilket möjligtvis kan förstöra estetiken, men gör produkten mer miljövänlig och bättre. Det krävs även mindre gödning, vatten och uppmärksamhet för att odla industrihampan än vad som krävs för dess konkurrenter, som t ex lin och bomull, vilket också gör att hampan kräver mindre naturresurser och på så sätt blir bättre för miljön samt billigare att producera, vilket också är bra för konsumenterna. En annan bra egenskap med hampan är att den är bra för jorden den växer i, då den kan rena jorden från bland annat kemikalier och den tillför närsalter till jorden med sina djupa rötter. Det tar också bara omkring 100 dagar för att man ska kunna skörda industrihampan, vilket betyder att man kan skörda ungefär tre gånger om året, vilket är väldigt bra och dessutom sänker det priset på produkten. Industrihampan kan även odlas i de flesta klimaten och den behöver inte särskilt mycket värme eller näringsrika jordar, det förenklar processen att göra det mer närproducerat, vilket betyder att transporter kortas ned vilket gör att miljön påverkas mindre. Dessutom är det billigare med kortare transporter. Tyget har dessutom en väldigt lång livslängd och det håller sig mjukt och starkt länge, och med högre kvalité på tyget så behöver man inte köpa nytt lika ofta, vilket är bättre för miljön. Tyget går dessutom att återanvända om man mot förmodan inte vill ha kvar sin sittmöbel eller om den blir överbelastad och går sönder. Andra anledningar till att jag använder mig av just industrihampa är att fibrerna andas, vilket höjer kvalitén på produkten och gör att det inte känns bekvämare och mindre instängt, vilket kan vara en faktor i att man använder produkten länge utan att köpa en ny, vilket är bra för miljön, att tyget är allergivänligt och bekvämt, vilket gör så att alla kan använda det och att man vill använda produkten, att fibrerna är oerhört starka och mycket starkare än sina konkurrenter som t ex bomull, vilket gör att produkten håller längre och kvaliteten ökar. Även om produkten inte är tänkt till utomhusanvändning, så är hampan ett bra skydd mot UV-strålning, så om man t ex vill ta ut sittmöbeln under en eftermiddag så kan man ställa den så att den riktas i samma riktning som solens strålar, och då skyddar den ens rygg och nacke mot solens UV-strålning. Tyget är även en bra absorbent, vilket betyder att det kan suga upp fukt och dylikt samtidigt som tyget känns fräscht och bibehåller sin kvalité. Det som är mindre bra för miljön med industrihampan är att oavsett om man kan minska distanserna som tyget behöver transporteras så måste man ändå använda stora lastbilar för att ta det från odlingen till en fabrik där det bearbetas och sedan ut till affärerna, vilket släpper ut en massa avgaser och koldioxid, vilket bidrar miljöpåverkan. Även om Vuxenbjörnen är bättre än många av dess konkurrenter med transport och annat, så gör det ändå en inverkan på miljön. En nackdel med hampan är att det tar mycket energi att frigöra fibrerna från växten, även om det kan drivas på grön energi, så är det ändå stora mängder och det gör en inverkan på miljön eftersom att alla energikällor har nackdelar till sig. Det måste även göras i stora fabriker som ofta har en hel del utsläpp, även om de drivs på grön energi. För att minimera transportdistanser bör de dock sys och tillämpas i samma fabrik som där fibrerna frigörs och tyget skapas, då inverkan på naturen minskas. Det är arbetskrävande att skapa tyg ur fibrerna, men det vägs upp av hur lättskött plantan är och det skapas arbete av det, även om det kan dra upp priset lite. Oavsett om det finns saker som drar ner på miljöpåverkan har de flesta mänskliga aktiviteter en negativ påverkan på miljön, och även denna skapelsen har en inverkan, även om den minimerats mycket.

När man ska bearbeta tyget kommer det behövas saxar, knappnålar, symaskiner, nål och tråd. För att kunna skapa en sax krävs det rostfritt stål och antingen är handtaget gjort av metall eller hård plast, samt en nit som håller ihop bladen med varandra. I just detta fall är det effektivare att använda rostfritt stål för hela saxen eftersom att transporten minskar då hela saxen kan göras på samma fabrik samt att saxen blir starkare och håller längre. Dessutom så är plast sämre för miljön då det krävs en massa olja och dylikt för att framställa och det tar nästan samma mängder energi att formge, och rostfritt stål är relativt lätt att återvinna, vilket gör det skonsammare mot miljön samt billigare. Rostfritt stål framställs genom att man blandar järn, kol, krom, molybden, nickel och kväve. Att skapa stål för med sig viss negativ miljöpåverkan, men det finns också positiva saker som medförs, i alla fall om man tänker långsiktigt. Den största miljöboven med att skapa stål är koldioxidutsläpp, men de har minskat mycket och man arbetar på att sänka det ytterligare. Det är framförallt i masugnen som koldioxidutsläppet sker, men man försöker förbättra processen och göra den mer sluten. Man måste också bryta ut alla metallerna och rena dem, vilket tar energi och för med sig negativa konsekvenser för miljön genom t ex stora maskiner. Sedan måste man transportera dem till stålfabriken, där man framställer stålet, och det sker oftast i stora lastbilar eller dylikt, vilket inte är bra för miljön. Transportens påverkan på miljön blir dock bättre när man tar hänsyn till att det finns flera svenska tillverkare av stål, därför att det blir mindre sträckor att transportera stål i lastbilar. Det används även mer el och gas än olja numera, vilket gör att utsläppen minskar. Man gör processen mer effektiv helt enkelt. Framförallt innan och tidigt 90-tal släpptes mycket kväveoxider ut, vilket bland annat kan leda till försurning. Dock har man lagt ner sinterverk och använt mer miljövänliga brännare, samt väteperoxid istället, vilket är bättre för miljön. Svaveldioxidutsläppen förekommer när man bränner olja, och släpptes ut mycket i ståltillverkningen tidigare. Nuförtiden har man minskat oljeanvändningen, och då minskat svaveldioxidutsläppen. Även stoftutsläpp har minskat drastiskt till omkring 1% av allt stoft som förekommer släpps ut. Stoftet innehåller dessutom värdefulla metaller, så av de 99% kan man få fram andra metaller, vilket är väldigt bra för miljön då knappt något går till spillo. Det tar en del energi för att framställa stålet, vilket är dåligt för miljön med bland annat utsläpp från maskiner och dylikt, dock är det bra för ekonomin i ett land eftersom att många människor får jobb, och sedan kan man eventuellt få fram sätt att rädda miljön med de skattepengarna. Att framställa rostfritt stål är alltså inte lika dåligt för miljön som det en gång varit och man arbetar konsekvent på att få fram mer skonsamma metoder att framställa stål. Om man dock tänker på den långa livslängden på rostfritt stål och hur enkelt det är att återvinna, sparar man in mycket på miljön, så även om det finns dåliga saker med det, är det ett bättre alternativ än mycket annat. När man tillverkar sax bladen gjuter man rostfritt stål i formar. Man måste smälta stålet och ha formar för att göra det, vilket innebär att man måste ha någon värmekälla, som t ex el, gas eller olja, vilket tar på miljön, framförallt om man använder sig av olja som är ett väldigt dåligt bränsle ur miljösynpunkt. Man behöver också formar som man kanske behövt transportera till fabriken och det har tagit energi för att skapa dem. Det är inte heller garanterat att denna fabriken är nära den där man skapar stålet, så det kan krävas långa transportsträckor vilket bidrar till att förstöra miljön. Sax användningen är någorlunda bra för miljön, eftersom att man kan använda dem i princip hur länge som helst, så man förbrukar inte dem i en hög takt och det behövs inte särskilt många. Om man möjligtvis skulle tröttna på sina saxar och vilja köpa nya, är det rätt lätt att återvinna dem sedan. Eftersom att de inte kommer rosta och kan bli återvunna oändligt många gånger, behöver man inte resthantera ämnet, utan kan fortsätta använda det. Att återvinna stålet tar lite energi då man måste smälta det och forma om, men det tar mycket mindre energi, är mindre omständligt och bättre för miljön än att framställa nytt från början, så man bidrar till en bättre miljö genom att återvinna stålet. Även om det rostfria stålets process redan har blivit förändrat för att rädda miljön, kan man alltid göra det bättre. Man kan t ex få ner koldioxidutsläppet genom att t ex göra processen mer sluten, så att det inte läcker ut, och man kan t ex ha stora växter runt om så att det omvandlas till syre. Man kan försöka hitta mindre energikrävande sätt att t ex hetta upp en masugn eller något annat som krävs till processen av att framställa rostfritt stål. Även om användningen av el och naturgas blivit mer utbredda på sistone, kan man göra alla stålhättor helt oljefria, genom t ex lagstiftning eller liknande. Då skulle också all svaveldioxid försvinna från framställningsprocessen av rostfritt stål. För att förbättra rostfritt stål ur miljösynpunkt kan man minska transportsträckor, det kan man bland annat göra genom att sätta alla fabriker där man bearbetar stål nära varandra för att minska transporten under processen. Man kan också sätta ställena nära kunderna och samhället, så att det ej krävs en lång transport för att få ut stålet i butikerna. Även om kväveoxid och stoftutsläppen redan är låga, kan man alltid sänka det ännu mer, genom bland annat bättre metoder och rening. Knappnålarna samt de vanliga synålarna tillverkas även av rostfritt stål, vilket gör att livscykelanalysen ovan för rostfritt stål stämmer in bra på dem också. Tråden måste spinnas och skapas, vilket den antingen görs från tvinnad ull eller liknande fibrer från antingen djur eller växter, eller syntetiskt från t ex polyester. Det måste först skapas eller klippas och om det kommer från djur- eller växtriket måste man föda upp respektive odla ursprungsdjuret/växten. Sedan måste det föras till en fabrik där man bildar tråd från råvaran, vilket förmodligen ger utsläpp beroende på vilken energikälla både fabriken och lastbilarna drivs på. Därefter ska det transporteras till fabriken där man syr ihop Vuxenbjörnen. Man kan också välja att använda återvunnet tyg till tråden, genom att man får ut trådarna som tyget är vävd av och sedan syr med det, vilket betyder att man inte behöver utvinna nya resurser och det tar mindre energi än att skapa nytt, vilket är bättre för miljön. Det behöver ändå transporteras och man behöver utvinna trådar från tyget, men man behöver inte odla upp eller föda upp råvaran, vilket gör att det är mindre energikrävande samt tar mindre plats på jorden, vilket är bättre för miljön och det ekologiska fotavtrycket. Symaskinen är en maskin som består av många komponenter som måste monteras ihop i en maskin, men de består i huvudsak av ett yttre av plast och ett inre av rostfritt stål. Metallkomponenterna kan göras av återvunnet material och sedan återvinnas, vilket gör det bättre för miljön, men plastskalet görs av olja och är svårare att återvinna, vilket är sämre för miljön. Alla komponenter och råvaror måste dessutom transporteras till där maskinen sätts ihop respektive råvarorna behandlas för att bli en komponent, och det sker i stora lastbilar med höga utsläpp vilket är väldigt dåligt för miljön. När maskinen är färdig efter att den satts ihop och det då gått åt en hel del energi och arbete åt den processen, måste symaskinerna transporteras till fabriken där Vuxenbjörnen görs, vilket kräver energi och stora lastbilar, vilket bidrar till utsläpp. Det är inte heller bara varorna som transporteras, utan t ex arbetarna måste transportera sig till och från arbetet också, och det sker oftast i bilar.

Till själva ramen och fötterna av Vuxenbjörnen är det tänkt att man ska använda aluminium framförallt eftersom att det är en lätt och stark metall, men även för att det är lätt att återvinna materialet och på så sätt kan man spara en massa energi. Det är väldigt kostsamt för miljön att utvinna aluminium från gruvor eftersom att man måste bryta ut det och sedan få ut själva aluminiumdelen ur de aluminiumhaltiga bitar man bryter ut. Det är också väldigt dyrt. Därför är det bättre att använda det som redan finns som rent aluminium och dessutom inte används längre, genom att köpa in återvunnet, där man bara måste smälta ner det och sedan forma. Ibland kan det krävas mer än att smälta ner det om man t ex gjort en metallegering med aluminium och vill få ut aluminiumet, men i grund och botten behöver man bara smälta ner metallen. Det tar också en hel del energi att kunna formge det, men det är i princip ingenting om man jämför med att bryta ut nytt. Råvaran måste också transporteras från återvinningscentralen till en fabrik där man kan formge aluminiumet till Vuxenbjörnsramen, och sedan därifrån till fabriken där man sätter ihop hela Vuxenbjörnen. Den transporten påverkar miljön mycket genom utsläpp och dylikt, men är kortare än om man måste framställa aluminium från en gruva. Det finns alltså flera anledningar till att använda återvunnet aluminium istället för att producera nytt, och de främsta är priset och miljöpåverkan. Det krävs som sagt former för att formge aluminiumet, och de formerna måste först skapas av någon metall och sedan transporteras till formgivningsfabriken, vilket tar på miljön, då man eventuellt behöver bryta ut metallen från gruvor om det inte går att använda återvunnet material och sedan genomgå hela processen för att rena och formge materialet. Därför är det viktigt att försöka använda sig av återvunnet material till den utsträckning det går. När formerna är klara har de en väldigt lång livstid framför sig på fabriken och de flesta materialen kan återvinnas om t ex fabriken skulle läggas ner.

Det påtagbara bordet ska bestå av asp, och det kommer behövas skruvar, skruvdragare och trälim. Anledningen till att använda just aspträ är för att det är förhållandevis lätt och starkt jämfört med andra träsorter. För att få fram aspträ måste man avverka skog, vilket är dåligt för miljön då skogen är hem till många arter som vi måste bevara samt att träd omvandlar koldioxid till syre vilket är väldigt viktigt för att djur och människor ska kunna leva på planeten. Däremot så går det att förhindra problemet genom att plantera nya träd i dess plats, men man ska ändå se till att inte avverka för mycket på en gång, då hela ekosystemet kan rubbas av det. Träet måste sedan transporteras till ett sågverk, vilket släpper ut avgaser, speciellt om det är långa sträckor att transportera. Där måste det sågas och slipas tills det blir till bordet som ska användas. Därefter måste det transporteras till Vuxenbjörnfabriken där bordet monteras ihop och kardborrebanden limmas på så att man kan använda bordet. När man inte har något behov av bordet längre kan man återvinna träet, och eventuellt använda det till annat, om det inte går kan man då använda det för att utvinna energi, vilket är bra då det kommer till användningen och man får ett minskat behov av andra energikällor. För att montera ihop ovandelen av bordet och benet behövs det skruvar och skruvdragare. Skruvar är oftast gjorda av rostfritt stål och eventuellt någon annan metall, därför hänvisar jag till biten ovan om rostfritt stål. Det kommer inte behövas särskilt många skruvar per Vuxenbjörn, utan ungefär två eller tre. Skruvdragaren består huvudsakligen av metall och plast. Plasten befinner sig i den yttre delen av maskinen och i handtaget. Plasten måste först skapas av olja, som borrats fram i djupa oljeriggar, sedan måste den transporteras till skruvdragarfabriken och sedan ut till Vuxenbjörn fabriken. Plasten måste också sättas ihop med metallen för att bilda en fungerande skruvdragare, och om den inte är återvunnen har den kommit från en gruva och sedan anrikats därifrån till den metall det ska bli, vilket kräver stora mängder energi och flera transporter, vilket är dåligt för miljön. Om den är återvunnen måste den bara smältas och eventuellt förändras lite, sedan formas och sist transporteras, vilket är mycket bättre för miljön. När den väl befinner sig på Vuxenbjörnsfabriken har den en väldigt lång livstid, och sedan kan metallen återvinnas och plasten kan möjligtvis återvinnas, men får annars tas omhand på annat sätt. Dessutom behövs det inte särskilt många skruvdragare på hela fabriken. Skruvdragare behöver batterier eller någon form av energi för att fungera, vilket är sämre för miljön. Trälim behövs för att limma fast kardborrebanden samt stabilisera benet på bordet. Lim är ofta väldigt dåligt för miljön då det ofta innehåller väldigt mycket kemikalier och är någorlunda omständligt att tillverka. Limmet behöver också transporteras och det förvaras i containrar av plast. Därför är lim väldigt dåligt för miljön, men det finns inte så många andra alternativ till limmet som fungerar och man använder inte särskilt mycket, så det är oundvikligt att använda det och den lilla mängd man använder gör inte superstor skillnad klimatmässigt, även om det är dåligt.

Det behövs även kardborreband till både sittmöbeln och på de olika applikationerna. Kardborrband är tyg med små nylonkrokar på syntetiskt material på ena sidan och polyesteröglor. Det är kemiskt framställda material som måste tas fram i labb, vilket är sämre för miljön är biologiska material. Det är också lite svårare att bryta ner ämnena om man ska använda dem till något annat, vilket är dåligt för miljön. Efter att kardborrebandet bildats så är det bara att transportera det till Vuxenbjörnsfabriken, vilket ger ifrån sig utsläpp, men i denna bemärkningen är det en relativt enkel process där produkten bara behöver skapas och transporteras till sin destination, vilket är relativt bra för miljön då ingen bearbetning eller onödiga transportsträckor krävs.

Det finns väldigt mycket i Vuxenbjörnen som kan skapas från återvunnet material eller bli återvunnet efter produktens livslängd, vilket är med och bidrar till en bättre miljö. Dock finns det också mycket som är dåligt för miljön och det finns väldigt många transportsträckor, som kan vara långa eller korta beroende på destinationens geografiska läge. Man kan dock påstå att Vuxenbjörnens miljöpåverkan är mindre än de flesta alternativ till den, som oftast inte konstrueras av återvunna eller återvinningsbara råvaror.

                                                                           

Källor:

http://www.thomassondesign.com/bygga/materialfakta/traslag

http://www.hampisfaren.se/hampa-for-miljon

http://www.hallakonsument.se/miljo-och-hallbarhet/handla-hallbart/textilier-och-miljon/miljoaspekter-pa-olika-textiltyper/lin-och-hampa/

http://www.aspentree.se/hampaklader.html

http://www.traguiden.se/

https://sv.wikipedia.org

http://www.baomee.info/19/2014/08/Vilka-material-har-anvUnts-for-att-gora-sax-.html

http://www.ne.se/

https://www.cervera.se/produkt/dorotea-bestickset-16-delar

http://www.jernkontoret.se/sv/stalindustrin/tillverkning-anvandning-atervinning/processernas-miljopaverkan/ 

http://www.ekebyrostfria.se/Miljo.asp

 http://www.esdsverige.se/rostfritt-stal-ett-miljovanligt-alternativ/

http://www.ekobyggportalen.se/byggmaterial/lim-och-klister/

Källkritik:

Wikipedia är en av de osäkrare källorna jag använt mig av eftersom att det är öppet för användarna att redigera artiklarna. Det finns källor för informationen på Wikipedia och det kontrolleras av många användare som vill att det ska vara rätt, och förmodligen vill de flesta inte missleda människor om det som tas upp i de artiklar jag använt mig av. Jag har varit extra skeptisk mot informationen, men den har överensstämt med annan fakta som jag samlat och jag har valt att lita på informationen. Det är även någorlunda svårt och omständligt att redigera artiklar och man förväntas hänvisa allt till andra tillförlitliga källor, annars så tas ändringarna bort av hängivna användare. Det är även så att man inte har särskilt mycket incitament till att slösa sin tid på att förstöra för andra, då de flesta inte får någon glädje av att endast skapa oreda och det finns väldigt mycket bättre saker man kan göra. De som väljer att lägga tid på att skriva på Wikipedia är oftast sakkunniga som vet vad de gör och gynnas mer av att skriva på Wikipedia än folk som bara vill förstora för andra. De tenderar också att hålla koll och ändra tillbaka, så att informationen nästan alltid är korrekt. När man läser Wikipedia artiklar ser man också till att artikeln är skriven med ett ämnesrelaterat språk och på ett korrekt språk med bra struktur så att texten verkar komplett. Om texten är skriven så minskar det risken att texten är skriven av en amatör som inte vet någonting om ämnet. Jag har använt mig av Wikipedia till att fördjupa mig inom flera ämnen, som t ex sytråd och hampa, men jag har hela tiden jämfört Wikipedia med andra källor och de har varit lika, vilket tyder på att båda källorna är korrekta. Wikipedia har ofta dessutom väldigt många detaljer som kanske inte finns i de andra källorna man använder sig av, men om allting annat stämmer är det väldigt sannolikt att även de små detaljerna stämmer. Jag anser att Wikipedia är en trovärdig källa ofta, men man måste se på artikeln från gång till gång och det gäller att alltid jämföra Wikipedia med andra trovärdiga källor.

NE.se är en kontrollerad och säker källa. NE.se är en väldigt seriös källa av många anledningar. Alla texter på sidan skrivs av sakkunniga och man behöver tillstånd för att få göra det, och texterna läses igenom och informationen i dem ses igenom så att allting är korrekt. När något nytt relevant sker uppdateras även artiklarna. Dock är en nackdel med den här källan att det inte står vilket datum den uppdaterades eller publicerades, men man kan ofta se årtal på vissa fakta i artiklarna. När man inte vet när texten har skrivits är det svårt att veta hur relevant den är. Då kan det ha tillkommit nya fakta om artikeln som kan vara väldigt relevant, och påverka trovärdigheten på källan och göra den föråldrad. Det fullständiga namnet är National Encyklopedin och det är ett företag med många anställda och det finns även väldigt många olika delar av National Encyklopedin, exempelvis en uppslagsbok och flera ordböcker. Det uppstod genom ett samarbete mellan ett bokförlag, Svenska sparbanksföreningen och Statens kulturråd 1985. Alltså har NE funnits relativt länge och är en väldigt seriös källa då det uppkom genom ett samarbete mellan seriösa parter. Sidan riktar dessutom in sig till skolor, med till exempel NE skola. Det är till för att ungdomar ska kunna använda NE som en källa gratis, och när källan används i utbildningssyfte lägger det extra press på att allting ska vara korrekt. På många artiklar finns det dessutom en lång och en kort text, alltså en mer ingående och detaljerad text om man vill lära sig mer på djupet, och en lite kortare om man bara vill få en överblick av ämnet. Man kan också se skribentens namn, även om det är olika skribenter till olika stycken. På så sätt kan man kolla upp författaren för att se till att de är experter inom området och att underteckna sina verk tyder också på att man är seriös och kan stå för sin artikel. Då ökar sannolikheten att texten är korrekt. All fakta på NE har stämt överens med de från andra källor som är relativt trovärdiga och den är dessutom skriven på ett objektivt vis. Även om källan försöker vara så objektiv som den kan, så är den skriven i ett västerländskt land, vilket kan göra att den får ett lite västerländskt perspektiv på saker och ting, vilket kan göra den lite vinklad, även om det inte är med flit. Däremot är det inget problem i någon av de artiklar jag använt mig av. Allt som allt är detta dock en säker och kontrollerad källa som man kan lita på, även om man kanske bör ta i beaktning vilket land NE härstammar från och huruvida det kan påverka objektiviteten.

Denna källa är väldigt relevant för detta arbetet då den innehåller information om det jag ska skriva om och är väldigt användbar. Det var en av de första källorna jag använde mig av, då den är bra för att läsa igenom och få en överblick som man vet är sann och man kan lita på informationen, så att man sedan kan vara mer kritisk mot andra källor man använder sig av.  Källan var också lagom detaljerad och ingående, speciellt med två texter av olika längder. Det tog inte för mycket tid att arbeta sig igenom texten, men man får ändå en bra inblick i ämnet. Eftersom att NE är en säker källa att använda sig av har den också ett annat syfte, vilket är att jämföra den med andra källor för att ta reda på deras trovärdighet. Eftersom att man vet att NE har korrekt information kan man börja med att läsa texten på NE och sedan kolla över andra källor som man inte vet är helt trovärdiga. Ifall informationen i den källan man var osäker på stämde överens med det man tidigare läst på National Encyklopedin är det en anledning till att lita på den tidigare osäkra källan.

Jag har använt mig av NE.se för att läsa om ämnena min sittmöbel består av, som t ex om hampa och tråd. Då har jag lärt mig hur man t ex skapar ämnena, vilket är väldigt relevant för mitt syfte, då jag ska ta reda på information om komponenterna och sedan ta ställning till hur det påverkar miljön och dylikt.

Aspentree.se är en annan källa jag använt mig av. Innan detta arbete hade jag aldrig hört talas om källan, men den verkar relativt professionell. På denna sida finns det information om olika klädmaterial och tyger, och sidan tar framförallt fram för- och nackdelar med de olika materialen. Det tyder på att källan är seriös och ambitiös då det står mycket om alla. Eftersom att sidan håller sig till ett ämne och innehåller välutvecklad information om det, är risken någorlunda stor att det är skriven av en sakkunnig, eller i alla fall någon med en hel del erfarenhet av dessa tyger, som vet vad den skriver om. Skribenter skriver dessutom om tygerna från flera olika perspektiv, vilket gör texterna mer nyanserade och användbara, samt att den känns mer professionell. Att informationen är copyrightmärkt tyder också på att skribenten och källan är mer seriös i sitt arbete, vilket också tyder på att informationen är korrekt. Sidan ser väldigt professionell ut och om man tittar på informationen är allting logiskt och verkar stämma, vilket ofta tyder på att den gör det, då någon lagt ner mycket arbete på det, och om man vill missinformera människor orkar man förmodligen inte göra en hemsida och fylla den med felaktig information. Informationen är också väldigt detaljerad, vilket också tyder på att den är pålitlig. Dessutom så jämförde jag denna källa med andra källor, och kom fram till att de stämmer överens med varandra bra, vilket visar att alla källor stämmer, såvida inte alla källor tagit fel på exakt samma saker. Jag anser också att källan är objektiv i stora drag, eftersom att den tar upp både för- och nackdelar med tyget av hampa, vilket visar att den är seriös och har syftet att informera och inte marknadsföra. Denna källa har även några få annonser. För att det ska vara lönsamt med annonser måste man ha en hel del sidvyer, och desto fler som tycker att källan är bra och informativ desto fler sidvyer får den, vilket tyder på att den tillhandahåller bra och sann information. Däremot är det möjligt att annonserna drar ner på kvaliteten för tittarna.

Denna källa stämde in väldigt bra med mitt syfte, vilket är att lära mig mer om hur material tillverkas och av vad, för att sedan kunna sedan kunna skriva hur miljön påverkas av det. Denna sida kunde informera bra vilka för- och nackdelar det finns med hampa och sådant, vilket är viktigt i mittställningstagande. Sidan är väldigt informerande och jämför dessutom olika material, så man får ett bättre perspektiv på saker och ting, vilket hjälper till när man ska skriva livscykelanalysen. Allt som allt tycker jag att detta var en bra källa. Den var väldigt relevant och dessutom trovärdig, då jag jämförde den med andra källor samt att allting verkade korrekt och professionellt.

S. 35 Hur kan vi minska vårt ekologiska fotavtryck?

1.     Det jag gör på morgonen på en vardag innan jag går till skolan är det följande: vakna av alarmet på mobilen, tända lampan, hålla på med mobilen i cirka fem minuter som jag laddat under natten, sedan klär jag på mig och går ner för trappan. Sedan tar jag ut smör och juice ur kylskåpet och brer en orostad macka och dricker juice till, den maten har man även transporterat till affären en mer eller mindre lång sträcka. Därefter borstar jag tänderna och håret, och går på toa där jag spolar och sedan tvättar händerna. Om jag har tid över kollar jag på något på mobilen eller datorn. Därefter sticker jag till skolan på min cykel.

Det som är kopplat till energi på min lista är att använda mobilens alarmfunktion för att vakna, tända lampan, scrolla igenom mobilen och dess sociala medier innan jag går ur sängen, att förvara mat i kylskåpet, som kräver energi för att förvara kylan, det rinnande vattnet som jag använder för att borsta mina tänder och dess värme, samt eltandborsten som kräver elektricitet för att fungera, och om jag hinner använda min mobil eller dator innan jag sticker till skolan. För mig tar det ingen elektrisk energi att cykla, men cykeln har blivit producerad någonstans, och det har gått åt mycket energi till det. Cykeln har dessutom genomgått åtskilliga reparationer, som har tagit energi.

2.     A) För 200 år sedan fanns inte samma alternativ med att vara så energiberoende. Då kunde man inte förlita sig på energi för att förenkla dagliga ärenden. För 200 år sedan gjorde man allting manuellt med mycket sämre hjälpmedel och verktyg, då hade man inte alternativet utan all energi var tvungen att komma från något levande. T ex använde man hästar istället för bilar och traktorer, då man inte hade några motorfordon eller någon elektricitet, som är mer effektiva men sätter ett större spår i naturen. Därför tog alla sysslor mycket längre tid och det fanns inga maskiner som kunde underlätta, så man var tvungen att vara många fler som hjälptes åt, så familjerna var mycket större än vad de är idag och hade man råd så fanns det väldigt många arbetare, som t ex drängar och pigor, på bondgårdarna, till skillnad från idag då det inte behövs många, vilket bland annat var orsaken till industrialiseringen som först skedde omkring 1850 i Sverige. Tidigt 1800-tal var man tvungen att vakna utan teknologi, då man inte hade alarmklockor och mobiler. De behövde istället bli väckta av någon som redan var vaken, av kyrkans klocka, av att solen sken, av fågelsång på sommaren, djuren i huset eller av att tuppen hade galit. På så sätt kunde de trots brist på teknologi ändå ha ett schema att följa efter. De kunde inte heller titta igenom någon mobil eller dator på morgonen för att se vad som hänt och dylikt, utan fick göra annat på morgonen och vänta med att höra vad som hänt när de kom till skolan. Det fanns inga fungerande kylskåp för 200 år sedan, utan det kom först några decennier därpå. De kunde därför inte äta samma saker som vi idag kan, då många varor kräver kylning. Ifall de behövde kyla något fick de då använda sig av en bäck och knyta fast maten i en sten för att kunna kyla maten i det kalla vattnet. De fick äta mer närproducerad mat och kunde bara dricka vatten eller öl. De hade ingen el och kunde inte förbereda sin mat som vi kan idag. De hade inte samma möjlighet att duscha på samma sätt som idag, eftersom att de inte hade rinnande vatten och kunde dessutom inte värma vattnet med dagens metod. De fick istället bada i en balja, och om det skulle vara varmt vatten fick de värma det på vedspisen eller vid brasan. De fick också borsta tänderna vid en brunn eller bäck, och hade inga eltandborstar utan fick använda vanliga ej energiberoende tandborstar. För 200 år sedan var man inte lika energiberoende, utan man kunde klara sig utan energi med det mesta, däremot så använde man sig av så mycket hjälpmedel som man kunde på den tiden, men de var inte lika effektiva, utan hästar och djur istället för bilar och traktorer. På så sätt kunde man göra allting utan hjälpmedel, men eftersom att människan är lat föredrar den att använda sig av så mycket hjälpmedel som möjligt.

B) Om 100 år kommer energiberoendet förmodligen vara mycket större, förutsatt att vår utveckling fortsätter och att nya energiberoende prylar utvecklas utan att användningen hämmas utav något. Om man tittar tillbaka i tiden ser man att vårt energiberoende ökat extremt mycket, och allting tyder på att det kommer fortsätta att öka och vara mycket större om 100 år. Om man tar en titt på växthuseffekten märker man att det kommer att finnas färre bördiga områden i framtiden, då växthuseffekten rubbar balansen och klimatet som krävs. Det kommer förmodligen innebära att man måste transportera maten längre sträckor och att priset går upp på maten. Då kommer man förmodligen äta lite mindre mat, men om man inte hittar miljövänligare transportmedel kommer det göra en stor inverkan på miljön med ännu längre sträckor än idag. Man kommer förmodligen förlita sig mer på spannmål som inte kräver mycket omsorg och finkänslighet, vilket ofta tenderar att vara lite bättre för miljön. Det finns även en möjlighet att man utvecklat ett piller som har alla näringsintag som behövs och blir ett alternativ till frukosten. Det skulle vara bättre för miljön då pillren är betydligt mindre än maten man äter och det behövs färre lastbilar till transporten, men metoden man använder till att framställa alla piller skulle kunna vara energikrävande och skadlig för miljön. Mobiltelefoner och datorer kommer förmodligen utvecklas och de kommer användas mer och mer med tiden. Dock kommer mängden elektricitet som krävs för att dessa prylar ska fungera sjunka, då man konstant hittar nya sätt att öka batterilängden och minska elförbrukningen.  De kommer förmodligen förlita sig på energi för att belysa sina hem, mobiler och dylika produkter, vattentillförsel, värmning och kylning. Däremot finns det mycket som tyder på att den användningen kommer bli energisnålare, eftersom att nya energisnåla lösningar börjar användas, som t ex LED-lampor och bättre kylskåp som konstant utvecklas. Det är osäkert ifall framtiden kommer att bära med sig skolgång över internet, vilket skulle betyda att man inte behöver transportera sig till skolan och kan vara bättre för miljön då en hel del tar sig till skolan med tåg, bil och buss. Det skulle också bli billigare för staten, då det inte skulle behövas byggnader och lika många anställda. De pengarna skulle kunna läggas på att hitta på nya produkter och metoder som är bra för den hållbara utvecklingen. Oljan kommer inte att finnas kvar länge till, och lär vara slut om 100 år. Då får man hitta andra sätt att driva maskiner och bilar på, och de består förmodligen mer av de förnybara bränslena, vilket är bättre för miljön och energibehovet. Förmodligen kommer då processer och färdmedel bli anpassade för att vara skonsammare mot miljön. När oljan och andra fossila bränslen börjar ta slut, kommer man förmodligen hitta nya och innovativa sätt att alstra fram elektricitet, som sannolikt är bättre för miljön.

4.   Det finns väldigt många anledningar som gör att vi fortsätter med vårt slösaktiga beteende, bland annat att vi vill skämma bort oss själva, då vi tycker att vi förtjänar det och att det slösaktiga beteendet blivit till en vana. Det är inprogrammerat i människan att man ska unna sig själv det bästa, då det var viktigt om man tittar tillbaka i tiden när det inte fanns särskilt många tillfällen att unna sig något, utan behövde ta för sig, genom att t ex äta oerhört mycket mat för att kunna klara av den kommande vintern. Människan vill helt enkelt ha det så bra som möjligt, även om det inte är bra för miljön och den hållbara utvecklingen. När vi har levt med den vardagliga lyxen tillräckligt länge blir det en del av våra rutiner, och då slutar man att tänka igenom vad man gör och vad det får för någon effekt. Även om man vill ändra på sig och sitt sätt att leva, är det ofta för jobbigt och tidskrävande då man måste planera om sitt liv och de flesta har varken tid eller ork till det. Om man t ex vill börja sopsortera, så måste man fixa nya påsar, nya soptunnor och sedan själv kunna ha orken och tiden till att varje gång man slänger något hitta rätt soptunna. De flesta är redan stressade som det är, och kan omöjligt få in tid till att leta soptunnor och ta reda på information om vad som gäller från en sopstation. Det är också ofta billigare att fortsätta göra det man håller på med om man ser från ett kortsiktigt perspektiv. T ex måste man köpa in nya soptunnor och påsar, vilket kostar pengar, och om man har en tight budget, så är det inte ens första prioritet. Människan vill skämma bort sig själv, och hittar ofta en anledning till att göra det, t ex så har man tränat lite, och då behöver man inte gå ut och slänga kartong i rätt fack för att man redan fått lite motion eller så har man arbetat hårt och vill då flyga till Thailand. Eftersom att det finns extremt mycket människor på planeten tänker väldigt många att det inte spelar någon roll om en individ ändrar sig, så då är det inte lönt och lika bra att strunta i det. Dessutom så påverkas man av grupptrycket, och om alla andra flyger till Mallorca, så kommer man förmodligen också åka till Mallorca, även om det ger upphov till koldioxidutsläpp och andra avgaser. Det är också så att det är smidigare med t ex de fossila bränslena, eftersom att världen inte har anpassat sig, det finns t ex inte lika många platser att ladda en elbil på som det finns bensinmackar, då väljer man kanske istället att köpa en vanlig bil istället för att ta steget över till elbilen. Människan har en tendens att inte ifrågasätter dess vanor och tänka över vilka konsekvenser som kan medföras. När man inte tänker över vad man kan bättra och vad man gör har man ingen möjlighet att förändra sitt beteende till det bättre, vilket gör att klimatproblemen inte minskar, även om man vet vad man ska göra för att få dem att minska.

5.   Som individ i Sverige kan man även påverka det ekologiska fotavtrycket på andra platser väldigt mycket. Det som menas med att en del av vårt ekologiska fotavtryck finns i andra länder är att länder i världen förlitar sig väldigt mycket på handel för att få många varor som man inte kan producera i sitt eget land, eller som är billigare någon annanstans, då är de produkterna producerade utomlands och sedan förflyttade till landet där de behövs, och det är i landet som tillverkade varan som konsekvenserna blir störst på grund av produktionen av varan samt exporten bort därifrån. När vi importerar varor från länder långt bort, som sedan måste transporteras till Sverige vilket medför ett ännu större ekologiskt fotavtryck, blir det deras mark som går ut och förbrukas, så att de inte själva kan använda den till sitt eget land, och då lämnas fotavtrycket i naturen kvar, men varan lämnar området. I stort sett menas det att våra vanor sätter spår på flera andra ställen än var vi befinner oss och framkallar diverse miljöproblem både där varan importerats från och globalt, och därmed sätter ett stort avtryck. Ett bra exempel på det är att omkring 1/6 av all mark som används för jordbruk är benägen utanför Sveriges gränser, vilket betyder att en stor del av det ekologiska fotavtrycket för jordbruksmark finns i andra länder. Det är folk i de länderna som måste arbeta för att producera maten som äts i Sverige och de använder sin egen odlingsmark för att kunna exportera maten till Sverige. Konsekvenser av det blir att de får arbete där samt att det bidrar till en bättre ekonomi i det landet, då man kan tjäna mycket pengar på exporter. Det är även så att det landet får mindre mat och mindre mark som de kan använda sig av, vilket är negativt för dem. Transport av maten och annat orsakar även utsläpp, vilket är dåligt för miljön, och eftersom att det är en exportvara som kommer från ett annat klimat blir transporterna långa, vilket betyder att det blir väldigt mycket utsläpp. En annan konsekvens är att människor i Sverige får tillgång till varor som annars inte hade funnits tillgängliga, vilket uppskattas väldigt mycket av många. Det är även svårare att garantera att maten håller en hög kvalité och så få kemikalier som möjligt om den producerats utomlands, man kan t ex inte lagstifta fram regler för hur man handskas med maten och t ex föder upp djur, eftersom att man inte kan styra ett annat land, det är också svårare att få reda på matens ursprung, då man inte behöver dokumentera sådant i alla länder, och maten är oftast äldre på grund av den långa transporten. Dessutom är det svårare att hålla koll på arbetsförhållandena utomlands, då dåliga arbetsförhållanden är ett stort problem i många länder. Även de utsläpp som sker i Sverige kommer ut i världen eftersom att miljöproblem inte tar hänsyn till gränser, då drabbas hela världen utav de utsläppen samtidigt som Sverige drabbas av utsläpp i andra länder. Därför påverkar allt vi gör hela världen, och sätter ett fotavtryck internationellt. Även matens transport- och produktionsutsläpp släpps ut i luften där utsläppen inte fäster sig vid något särskilt land. Om vi t ex åker flygplan så släpps de avgaserna ut och lägger sig vid atmosfären där de drabbar flera länder och därmed placeras fotavtrycket både utomlands och inrikes. Att åka flygplan skapar arbeten, och ofta är det människor från runt om i världen som anställts då det inte finns någon bas för jobbet, även om det finns för vissa flygbolag. Det bidrar till en bättre ekonomi för de anställda samt länderna där de betalar skatt, som också får in kapital. Däremot så är flygplan en väldigt stor faktor till den globala uppvärmningen och dylika problem eftersom att de släpper ut enorma mängder föroreningar i naturen, vilket är ett oerhört stort problem. En konsekvens för individen som åker flygplan är att den tar sig någonstans som det möjligtvis inte varit möjligt att åka till utan flygplan, vilket kan ge individen mycket glädje och lärdom. Flygplatser tar upp mycket mark, som man hade kunnat använda till andra eventuellt bättre saker, vilket är dåligt då mark är en vara som lätt kan ta slut. Flygplatser ger även upphov till buller, vilket är dåligt för de som bor i närheten som får utstå ljud i princip dygnet runt och eventuellt kan värdet på fastigheterna sjunka. Man vill också ha flygplatser nära samhället, så att man inte måste åka långa sträckor för att kunna ta sig till en flygplats, vilket är dåligt för miljön. Däremot så är marken mer värdefull nära samhället än långt utanför samhället, vilket betyder att det är billigare med flygplatser som ligger en bit bort. Vägar och dylikt blir även mindre trafikerade om kunderna istället väljer att flyga, vilket är både bra och dåligt. Om man måste betala vägtullar är det dåligt för företagen som får minskade intäkter, och eventuellt måste priset höjas. Kunderna får dock mindre trafikerade vägar vilket betyder att det går snabbare då bilköer kan undvikas, vilket är bättre för konsumenterna. Vägarna slits också ut mindre, vilket betyder att asfalten inte behöver bytas ut lika snabbt, vilket är bra för miljön då det inte krävs lika mycket energi och resurser om man inte behöver byta ut den lika ofta. Att importera kläder från andra länder påverkar klimaten och liknande väldigt mycket. Det är framförallt fattiga länder långt bort som tillverkar kläderna vi har på oss, vilket betyder att det förekommer väldigt långa transporter, vilket ger upphov till stora utsläpp, som förstör vår miljö. Det finns heller ingen garanti för att de har bra arbetsförhållanden, så en konsekvens kan vara att en människa fråntas de mänskliga rättigheterna, vilket är dåligt för den sociala hållbarheten som man måste uppfylla för en hållbar utveckling. Även om de mänskliga rättigheterna kränks finns det dock en anledning till att de stannar kvar och jobbar på fabriken ändå, och det är för att de behöver ett jobb. Människor i fattiga länder får en större arbetsmarknad som innebär att de har större möjligheter att få arbeten, vilket är väldigt viktigt för att fattiga länder ska kunna få igång sin ekonomi och upphöra att vara ett fattigt land. För att kunna bedriva verksamhet i en fabrik behövs det energi, och den energin måste komma från en energikälla. Om den kommer från en ändlig energikälla, så är det väldigt dåligt för miljön då det bidrar till bland annat en ökad växthuseffekt. Om den kommer från en förnybar energikälla är det lite bättre för miljön, då miljön inte påverkas riktigt lika mycket, men dock så har det ändå en stor inverkan på miljön, som inte heller är bra. Det är generellt sett billigare för konsumenterna att köpa varor som är producerade i länder med billigare arbetskraft, och det gynnar då konsumenterna, samtidigt som det missgynnar konkurrenter. Det kan också missgynna den svenska ekonomin då man inte prioriterar svenskproducerade varor, vilket betyder att svenskar kan förlora sina arbeten och att det går sämre för den svenska ekonomin.