Translate

måndag 26 september 2016

SO-frågor sidan 163

2. På svarta torsdagen, dvs den 24 oktober 1929 skedde en börskrasch. Det betyder att värdet på alla aktier rasade helt plötsligt, som en krasch. Många människor hade investerat väldigt mycket pengar i aktier och flera hade tagit lån. När det blev lite oroligt ville folk sälja sina aktier så att de inte förlorade så mycket pengar, när alla ville göra det samtidigt och ingen ville köpa blev det för mycket tillgång och för lite efterfrågan, så priset sjönk drastiskt på alla aktier. Det ledde till att folk förlorade massvis med pengar, det gick dåligt för industrin och 12 miljoner amerikaner blev arbetslösa. Hela USAs ekonomi rasade ihop, vilket ledde till en kris. Det påverkade de flesta länderna runt om i världen och en stor del av världens befolkning blev fattigare eller förlorade sitt arbete. Det ledde till en stor depression och en massa elände. Det blev en ekonomisk kris i stort sett hela den industrialiserade världen, men länder som t ex Ryssland hade isolariserat sig från omvärlden och drabbades inte så hårt. Det som ledde till börskraschen var att det gick för bra för industrier och jordbruk. Jordbruken blev för effektiva och tillverkade för mycket, så de kunde inte sälja allting och förlorade pengar. Småbönder gick på för mycket förlust och var tvungna att lämna sina egna hem och ökade arbetslösheten. I deras platser fanns det storbönder som mekaniserade allting och hade mindre behov av anställda. När de inte hade lika mycket att spendera fanns det inga köpare till det som industrierna tillverkade och det blev ett överskott på nästan alla produkter. Innan börskraschen hade folket varit hoppfulla om framtiden och allt hade varit bra. Industrierna hade blommat och elektroniska apparater hade gjort vardagslivet enklare.

3. The New Deal var Roosevelts förslag för att fixa den amerikanske ekonomin. Det gjorde så att arbetslösa fick pengar för att börja handla mer och kunna hjälpa industrier, som i sin tur gav personer arbete och hjälpte den amerikanske ekonomin. Att ge jordbrukare pengar i utbyte mot att låta jorden vila kan se dumt ut vid första anblicken, men problemet som orsakat krisen var att de hade ett överskott och fick inte sålt allt. När de inte använde jorden, kunde bönderna fortsätta försörja sig, men produkten kom inte ut på marknaden, så det fanns inte ett överskott längre. När det fanns mindre tillgångar och mer efterfrågan går priset upp och alla kan få allt sålt, då får de pengar att handla med och då kan ekonomin fixas. När de hade mer pengar kunde de också anställa fler som hjälpte till, även om det fanns mindre arbete att utföra. The New Deal innehöll också ett samarbete mellan regeringen och banken, där staten tog mer kontroll och säkrade i sin tur spararnas tillgångar. På så sätt kunde allmänheten ha mer förtroende för banken och våga sätta in sina pengar. I sin tur kan de pengarna lånas ut och cirkulera. En annan del av the New Deal var att staten satte igång med en massa projekt som gav människor statliga arbeten. De satsade på infrastrukturen och byggde t ex vägar och järnvägar. Massvis med människor fick arbeten, så att arbetslösheten kunde sjunka och folk fick mer pengar att handla med och familjer fick det bättre ställt. Dessutom är det viktigt att kunna ta sig från A till B för att det ska gå bra för ett samhälle, t ex är det mycket lättare att hitta arbeten om man lätt kan pendla dit på fungerande vägar utan för många hål. Fortfarande brukar de flesta regeringarna gynna sin jordbrukssektor ekonomiskt. Man vill vara egenförsörjande på mat ifall att ett krig skulle utbryta, om man inte skulle kunna fixa mat till sin befolkning skulle folket svälta och landet skulle brytas ner. Därför måste man se till att bönderna har det bra. Det är t ex de svenska bönderna som gynnar mest på att Sverige är med i EU, då EU fokuserar på att länder ska kunna klara sig med mat som odlas inrikes.

7. Nazisternas ideologi innebär att de anser sig vara bättre än väldigt många människor. T ex var de nationalisktiska av sig och ville att de tysktalande länderna skulle vara en union med mycket yta och makt, och att folk från alla andra länder skulle vara deras underordnande. De var också rasistiska och kände att en specifik ras -vita arier- var berrättigade mer makt och var mer lärda, och andra raser inte ens förtjänade ett liv. De riktade också sitt hat genom antisemitism, dvs hat mot alla judar. De anklagade judarna för att det gått dåligt för Tyskland och de styrde den internationella finansvärlden, som straffat Tyskland hårt, och kommunismen, vilket nazisterna också hatade. Judarna ansågs vara "icke-människor" utan rätt att leva. Förutom att hata väldigt många människor, så var de också emot demokrati. De tänkte att den starka alltid hade rätt och visste vad folket ville och kunde handla i form, så alla val var onödiga och de visste bättre, folket förstod inte alltid sitt eget bästa. Som sagt hatade nazistpartiet kommunister, en anledning till det var att den antidemokratiska tron inte gav plats till några andra partier, och kommunisterna sågs som konkurrens. Nazisterna ansåg sig själva och de andra arierna ha rätt till så kallat livsrum, på bekostnad av andra folkgrupper som ansågs vara mindre värda.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar