Parisfrederna kom efter ett långt krig då Tyskland och de andra centralmakterna slutligen tvingades kapitulera till ententen, efter att USA gett sig in i striderna. Det tog dem hela 6 månader att bli klara med fredskonferensen och den avslutades den 28 juni 1919 när traktaten blev påskrivna. Det fanns många punkter med olika krav som ententen hade ställt och centralmakterna fick inte vara med och förhandla eller diskutera villkoren, då skulle hela Tyskland ockuperas och handelsblockaden skulle fortsätta med att begränsa mat och andra varor. Hade Tyskland fått delta i en förhandling hade de kanske inte varit lika arga och viljat ta tillbaka det de förlorat under kriget. En begäran från USA var att de ville ha fred, förslagsvis genom en organisation som hade i uppgift att övervaka nationer och hålla freden långsiktigt. Andra länder som Frankrike, Storbritannien och Italien ville ha ekonomisk kompensation och slå tillbaka på Tyskland så att tyskarna skulle bli oskadliggjorda och inte utgöra ett hot någonsin, som vi kan se nu misslyckades det totalt och de triggade Tyskland istället i form av ett ytterligare världskrig. De höll framförallt Tyskland skyldiga för kriget och satte ett oerhört stort skadestånd. Tyskarna ansåg sig själva varken förlorare eller skyldiga för kriget, då de inte förlorat något stort slag utan begärt vapenstillestånd och det var tom Österrike-Ungern som startat kriget. Såklart, som med allt annat, finns det massvis med fördelar och nackdelar med alla dessa villkoren på Parisfrederna. Här nedan får du ta del av några.
Först 1921 bestämdes summan på skadeståndet centralmakterna skulle böta. Det blev 132 miljarder guldmark, och som det största och mäktigaste landet, fick Tyskland betala mer än de andra centralmakterna. Först 2010, när Tyskland bara betalt 20 miljarder, blev Tyskland klara med avbetalningen eftersom att Frankrike bestämde att de inte behövde betala mer, alltså har de tekniskt sett skuld kvar efter ca 100 år. Det orsakade en stor och planerad inflation och finanskris i den tyska ekonomin, alltså att priserna för en vara ökar, eftersom att Tyskland bestämde sig för att helt plötsligt tillverka en massa mera pengar, så att värdet på pengarna sjönk, och därmed värdet på skadeståndet. Helt plötsligt behövde man fylla stora kärror för att bara göra en enkel tur till mataffären. Det ledde till elände bland det tyska folket som inte hade råd med mat längre och många som var oförmögna att jobba var tvungna att snabbt hitta sätt att tjäna pengar, då man fick oerhört små summor i bidrag, vilket ledde till en ökad kriminalitet, svält och ännu mer besvärligheter i det tyska samhället. Samtidigt behövde man skära ner på statens utgifter, genom att bl a minska arbetskraften. När antalet poliser sjönk samtidigt som antalet brott ökade blev det ännu värre. Skolan, hälsovården och andra statligt finansierade arbeten fick också stora nedskärningar, vilket ledde till arbetslöshet, sjukdom och förfärliga utbildningar. Känslan för revansch efter att de blivit behandlade på detta förödmjukande sätt och hela landet var i kris ledde till att det andra världskriget och Hitlers herravälde kunde ske så simpelt utan motstånd av den tyska befolkningen. För de nationer som mottog skadeståndet var det en helt annan historia, det skadeståndet utgjorde en stor fördel som placerade dem över centralmakterna ekonomiskt sett. Eftersom att de inte drabbades av inflation och finanskriser kunde deras industrier fortsätta att växa. Dessutom så flyttades alla investeringar och dylikt från Tyskland och sattes i stället i andra nationers företag och industrier. När det inte gick så bra för de tyska företagen var kunderna tvungna till att köpa från någon annanstans, Tyskland blev borttagen från den internationella konkurrensmarknaden och istället kunde andra länders marknader exportera mer och öka deras vinster. Tyskland hade tidigare varit en riktigt stor och mäktig nation när det kom till industrier och företag, som efter det stora skadeståndet helt gick övergick till andra länder. Om Tyskland var ett av de största importörerna förlorade man pengar på det då de inte längre kunde importera lika mycket varor och det blev mindre efterfrågan för landets varor, så priset sjönk och man sålde inte lika mycket. Självklart var det bra och gav många fördelar till de nationer som inte hade blivit drabbade av skadeståndet, men för Tyskland och andra länder som varit en del av centralmakten var det humilierande och förödande, och då instiftades en känsla av hat och vilja till att vara mäktigast och ta tillbaka det Tyskland man haft innan vapenstilleståndet.
Ett annat av kriterierna var att Tyskland bara fick ha en väldigt liten armé, var tvungna att överlämna alla krigsskepp till den brittiska flottan och ett förbud av tyska soldater i Rhenlandet, som ligger på gränsen mellan Tyskland, Frankrike och Belgien. Eftersom att tyskarna bara fick ha en liten armé instiftade de Riksvärnet med omkring 100 000 soldater som alla var välutbildade och ställdes mot höga fysiska krav där kvalitet gick över kvantitet. Självklart var det en nackdel för Tyskland då inte hade den stora armén att förlita sig på eller statusen som kommer med armén. Tyskarna var inte vana vid förödmjukelser och hade kvar sitt nationalistiska tänk, så det togs emot på ett väldigt dåligt sätt, som var med och bl a ledde till det andra världskriget. Tyskland hade förlorat sin flotta och skulle ge den till Storbritannien enligt termerna på Parisfreden. Tyskland hade innan kriget startat haft en kapprustning med Storbritannien och därmed investerat mycket pengar på flottan. Skepp förstördes under kriget och de som fanns kvar var de tvungna att ge upp, vilket innebar en ekonomisk förlust. Dessutom fick Storbritannien skeppen som de kunde använda istället, vilket stärkte deras flotta och som en extra morot blev deras enda konkurrens borttaget. Då Storbritannien hade mer eller mindre monopol på haven kände de sig inte längre hotade och hade inte samma press på att utvidga flottan. Under kapprustningen hade det gått bra för krigsskeppsindustrin då många stora och dyra båtar producerades. Men Storbritannien behövde inte så mycket båtar, så krigsskeppsindustrin förlorade mycket. Att det inte fick finnas tyska soldater i Rhenlandet gjorde Tyskland ännu mer sårbart för angrepp från Frankrike. Fördelar med detta krav var att andra länder kunde känna sig mycket säkrare då Tysk krigsföring skulle vara i princip omöjlig, såvida de inte anslöt sig i en stark allians. I och med att Tysklands armé begränsades förlorade Tyskland mycket makt, något som gjorde att i frågor om Europa hade Tyskarna inte mycket att säga till om och makten gavs istället till entent-nationerna. Frankrike fick tillbaka delar av landet från Tyskland och där blev soldater av tyskt ursprung bannlysta, då kunde Frankrike förlita sig på att Tyska soldater inte var ett hot och de fick tillbaka det de ansåg sig ha rätten till, vilket var en positiv konsekvens för Frankrike. Att Tyskland fick en begränsad armé var visserligen ett bra krav för att kunna bevara en fred och få andra nationer att känna sig säkrare, men samtidigt inspirerade det nationalistiska tänk som Tyskland hade under andra världskriget om att tyskarna var ”renrasiga” och rättfärdigade till mer land och makt. Hade Tyskland fått ha kvar den armén de hade och blivit behandlade mer humant, hade de kanske inte känt sig lika sugna på att hitta en syndabock och starta ett andra krig.
Nationernas förbund var ett av kraven från USAs sida. De ville ha en organisation som skulle övervaka freden och se till att den höll. USA var den nation som minst ville slå tillbaka hårt på Tyskland då de fasade för ännu fler konflikter och krig i Europa och USA var ett av de länderna som blivit minst drabbade av kriget, i Frankrike rådde det t ex mansbrist i många år efter kriget. Idag är NF mer känt som FN(förenta nationerna) och fortsätter fortfarande att bevara fred och höja levnadsstandarder runt om i världen, med t ex barnkonventionen. Trots att det var USA som ställt kravet, röstade det amerikanska folket emot att gå med i ett sådant förbund och USA blev aldrig en medlem, något som försvagade NF. Tyskland hade redan skapat tillräckligt med konflikter och delegaterna på slottet i Versailles ansåg att Tyskland inte borde få gå med, så Tyskland blev bannade från Nationernas Förbund. Det tyska folket ogillade att de sågs som skurkarna och ansåg inte sig själva vara varken skurkar eller förlorare. NF hade aldrig någon riktig makt att få länder att göra vad NF ansåg vara rätt, utan kunde bara rekommendera ledare till bl a sanktioner och militanta gärningar. Det var självklart en stor nackdel då NF fick i uppgift att förhindra krig, men inte någon riktig makt för att kunna genomföra det, förutom övertygelse av regeringars välvilja. På så sätt kunde det andra världskriget ske trots att NF arbetade emot det. Även om det fanns många brister med nationernas förbund, lyckades organisationen hålla freden i 20 år tills Hitler startade ett nästföljande världskrig. Förutom att hålla freden internationellt hjälpte NF till när Åland ville tillhöra Sverige istället för Finland. NF var bra som en relativt oberoende organisation i frågor som berörde fler än ett land och kunde på så sett bidra till en bättre värld och var ändå ett tillskott som hjälpte till lite, även om det fortfarande utbröt ett ännu större krig. Självklart var de högst besittande medlemmarna i NF från före detta entent-nationer, så den var inte helt oberoende, vilket var en stor nackdel för länder som inte tillhörde den alliansen då de som skulle kontrollera freden och ta många beslut kom många från ett område. Hursomhelst fanns det även en massa representanter från många andra olika länder, så det blev det närmaste man kan komma till oberoende under den tidsperioden. Efter Tysklands andra fall 1946 upplöstes NF och i dess plats bildades det starkare och mer förenade FN.
De flesta ledarna under tidsperioden tyckte att det var bra med flera mindre nationer istället för få stormakter, då kunde man inte starta krig lika lätt, men samtidigt var man mer sårbar för angrepp. T ex hade Österrike bara 6,5 miljoner invånare, vilket motsvarade ca en åttondel av befolkningen i Österrike-Ungern innan kriget. Därför blev två av de förlorande rikena uppdelade till fler mindre länder. Österrike-Ungern blev till Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien och det osmanska riket blev till Turkiet, Saudiarabien, Irak, Syrien, Palestina och Libanon. Eftersom att det fanns så pass många olika grupper i Österrike-Ungern blev det lättare att styra då alla hade samma nationalistiska åsikter och inte olika såsom de haft tidigare. Då hade t ex de som talade ungerska från en ungersk kultur tyckt att alla skulle göra likadant som dem och samma med de från en österrikisk kultur då de olika kulturerna hade olika sätt att göra saker och vara. Då kunde presidenterna styra på ett bättre sätt då invånarna var mer lika varandra och det är viktigt att kunna känna samhörighet med varandra och att vara ett eget land. Efter första världskriget gick Österrike och Ungern från monarkier till republiker och blev alltså mer demokratiska vilket var stora framsteg, även om de inte var helt demokratiska. Missnöjet hos befolkningen var fortfarande stor, så strax därefter tog de kommunistiska ledarna Sándor Garbai och Béla Kun över makten, men hade ändå ett råd liknande en regering. Ungern och Österrike skiljde sig därför åt mycket även om de bara något tidigare varit en union, så befolkningen kunde få det mer som de ville med små länder där alla invånarna kände likadant. Tjeckoslovakien hade en provisorisk regering och i april 1920 hölls det första valet. Landet var splittrat med tjecker och slovaker(därav namnet), men även tyskar, ungrare och andra etniska grupper. De fick knappt någon politisk representation och var i en rätt usel position, till skillnad från i Österrike och Ungern där de flesta var etniskt sätt lika. Det förekommer ofta många problem precis efter att man blivit en demokrati och när de hade ekonomisk skuld i form av krigsskadeståndet blev det lite problem, men de lyckades mer eller mindre reda ut de flesta. De som skötte ekonomin var vana vid att ha en massa pengar att handskas med fick nu inte lika mycket pengar in, och mycket skulle ut med skadeståndet som benämns ovan, vilket var en nackdel för de nystartade länderna som hade mycket att komma ifatt med i omvärlden. Eftersom att de blivit uppdelade till fler små länder med mycket mindre arméer, kunde ententen känna sig säkrare. Däremot tanken att bl a Frankrike och Storbritannien fortfarande var stormakter fick de mer makt och kunde lättare överfalla andra. Storbritannien hade t ex tänkt på det och ville inte försvaga Tyskland alltför mycket då Frankrike hade blivit alltför starkt.
Detta är bara några få av punkterna som bestämdes på Parisfrederna, totalt ställdes det massvis med krav som centralmakterna vara tvungna att acceptera utan någon förhandling överhuvudtaget. Många krav hade huvudsakligen bra konsekvenser och många huvudsakligen dåliga, men de gynnade ententen och missgynnade centralmakterna mest, såsom vanliga fredsförhandlingar. I just detta låg det dock en viss grymhet som skulle slå tillbaka i ett andra världskrig och en massa elände för väldigt många.
källor:
SO-rummet
Utkik Historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar