Livscykelanalys sittmöbel

·                Börja fundera över vad din riktiga sittmöbel ska tillverkas av, sök info och skriv ner argument varför ditt materialval bidrar till en hållbar utveckling. Tänk så som ni gjorde när ni skrev en livscykelanalys om ett metallföremål.

De material som jag har tänkt mig att min sittmöbel ska bestå av är framförallt industrihampa för själva tyget man sitter på och en lätt metall, som t ex aluminium till ramen och benen av möbeln som håller den uppe. Selen kommer också vara gjord av det samma tyg. Det kommer även att behövas bland annat kardborreband och bordet ska utgöras av ett träslag som kallas asp. Övrigt material som behövs för produktion är också tråd, nålar, symaskin, sax, knappnålar, skruvar, skruvdragare, trälim och det som är nödvändigt för att smälta och forma metall, dvs formar och något för att smälta metallen som t ex smältdegel och en riktigt varm eld.

Anledningen till att jag ska använda mig av industrihampa i modellen är för att det är bra för miljön relativt till andra tyger. Industrihampan förväxlas ofta med marijuana plantan då de är besläktade med varandra, men industrihampan har inte samma egenskaper som marijuana plantan har och det är lagligt med storskaliga planteringar med industrihampa om man ansöker om tillstånd. Industrihampan kräver ingen besprutning, vilket t ex bomull kräver mycket av, det betyder att det är mer miljövänligt än t ex bomull och många andra textilier och att det är ekologiskt, vilket också är bättre för människan som använder produkten, då det inte går att garantera att all besprutning kommer ut i tvätten. För att minska mängden kemikalier på sittmöbeln ska den inte heller färgas eller blekas, dvs den ska ha kvar ursprungsfärgen, vilket möjligtvis kan förstöra estetiken, men gör produkten mer miljövänlig och bättre. Det krävs även mindre gödning, vatten och uppmärksamhet för att odla industrihampan än vad som krävs för dess konkurrenter, som t ex lin och bomull, vilket också gör att hampan kräver mindre naturresurser och på så sätt blir bättre för miljön samt billigare att producera, vilket också är bra för konsumenterna. En annan bra egenskap med hampan är att den är bra för jorden den växer i, då den kan rena jorden från bland annat kemikalier och den tillför närsalter till jorden med sina djupa rötter. Det tar också bara omkring 100 dagar för att man ska kunna skörda industrihampan, vilket betyder att man kan skörda ungefär tre gånger om året, vilket är väldigt bra och dessutom sänker det priset på produkten. Industrihampan kan även odlas i de flesta klimaten och den behöver inte särskilt mycket värme eller näringsrika jordar, det förenklar processen att göra det mer närproducerat, vilket betyder att transporter kortas ned vilket gör att miljön påverkas mindre. Dessutom är det billigare med kortare transporter. Tyget har dessutom en väldigt lång livslängd och det håller sig mjukt och starkt länge, och med högre kvalité på tyget så behöver man inte köpa nytt lika ofta, vilket är bättre för miljön. Tyget går dessutom att återanvända om man mot förmodan inte vill ha kvar sin sittmöbel eller om den blir överbelastad och går sönder. Andra anledningar till att jag använder mig av just industrihampa är att fibrerna andas, vilket höjer kvalitén på produkten och gör att det inte känns bekvämare och mindre instängt, vilket kan vara en faktor i att man använder produkten länge utan att köpa en ny, vilket är bra för miljön, att tyget är allergivänligt och bekvämt, vilket gör så att alla kan använda det och att man vill använda produkten, att fibrerna är oerhört starka och mycket starkare än sina konkurrenter som t ex bomull, vilket gör att produkten håller längre och kvaliteten ökar. Även om produkten inte är tänkt till utomhusanvändning, så är hampan ett bra skydd mot UV-strålning, så om man t ex vill ta ut sittmöbeln under en eftermiddag så kan man ställa den så att den riktas i samma riktning som solens strålar, och då skyddar den ens rygg och nacke mot solens UV-strålning. Tyget är även en bra absorbent, vilket betyder att det kan suga upp fukt och dylikt samtidigt som tyget känns fräscht och bibehåller sin kvalité. Det som är mindre bra för miljön med industrihampan är att oavsett om man kan minska distanserna som tyget behöver transporteras så måste man ändå använda stora lastbilar för att ta det från odlingen till en fabrik där det bearbetas och sedan ut till affärerna, vilket släpper ut en massa avgaser och koldioxid, vilket bidrar miljöpåverkan. Även om Vuxenbjörnen är bättre än många av dess konkurrenter med transport och annat, så gör det ändå en inverkan på miljön. En nackdel med hampan är att det tar mycket energi att frigöra fibrerna från växten, även om det kan drivas på grön energi, så är det ändå stora mängder och det gör en inverkan på miljön eftersom att alla energikällor har nackdelar till sig. Det måste även göras i stora fabriker som ofta har en hel del utsläpp, även om de drivs på grön energi. För att minimera transportdistanser bör de dock sys och tillämpas i samma fabrik som där fibrerna frigörs och tyget skapas, då inverkan på naturen minskas. Det är arbetskrävande att skapa tyg ur fibrerna, men det vägs upp av hur lättskött plantan är och det skapas arbete av det, även om det kan dra upp priset lite. Oavsett om det finns saker som drar ner på miljöpåverkan har de flesta mänskliga aktiviteter en negativ påverkan på miljön, och även denna skapelsen har en inverkan, även om den minimerats mycket.

När man ska bearbeta tyget kommer det behövas saxar, knappnålar, symaskiner, nål och tråd. För att kunna skapa en sax krävs det rostfritt stål och antingen är handtaget gjort av metall eller hård plast, samt en nit som håller ihop bladen med varandra. I just detta fall är det effektivare att använda rostfritt stål för hela saxen eftersom att transporten minskar då hela saxen kan göras på samma fabrik samt att saxen blir starkare och håller längre. Dessutom så är plast sämre för miljön då det krävs en massa olja och dylikt för att framställa och det tar nästan samma mängder energi att formge, och rostfritt stål är relativt lätt att återvinna, vilket gör det skonsammare mot miljön samt billigare. Rostfritt stål framställs genom att man blandar järn, kol, krom, molybden, nickel och kväve. Att skapa stål för med sig viss negativ miljöpåverkan, men det finns också positiva saker som medförs, i alla fall om man tänker långsiktigt. Den största miljöboven med att skapa stål är koldioxidutsläpp, men de har minskat mycket och man arbetar på att sänka det ytterligare. Det är framförallt i masugnen som koldioxidutsläppet sker, men man försöker förbättra processen och göra den mer sluten. Man måste också bryta ut alla metallerna och rena dem, vilket tar energi och för med sig negativa konsekvenser för miljön genom t ex stora maskiner. Sedan måste man transportera dem till stålfabriken, där man framställer stålet, och det sker oftast i stora lastbilar eller dylikt, vilket inte är bra för miljön. Transportens påverkan på miljön blir dock bättre när man tar hänsyn till att det finns flera svenska tillverkare av stål, därför att det blir mindre sträckor att transportera stål i lastbilar. Det används även mer el och gas än olja numera, vilket gör att utsläppen minskar. Man gör processen mer effektiv helt enkelt. Framförallt innan och tidigt 90-tal släpptes mycket kväveoxider ut, vilket bland annat kan leda till försurning. Dock har man lagt ner sinterverk och använt mer miljövänliga brännare, samt väteperoxid istället, vilket är bättre för miljön. Svaveldioxidutsläppen förekommer när man bränner olja, och släpptes ut mycket i ståltillverkningen tidigare. Nuförtiden har man minskat oljeanvändningen, och då minskat svaveldioxidutsläppen. Även stoftutsläpp har minskat drastiskt till omkring 1% av allt stoft som förekommer släpps ut. Stoftet innehåller dessutom värdefulla metaller, så av de 99% kan man få fram andra metaller, vilket är väldigt bra för miljön då knappt något går till spillo. Det tar en del energi för att framställa stålet, vilket är dåligt för miljön med bland annat utsläpp från maskiner och dylikt, dock är det bra för ekonomin i ett land eftersom att många människor får jobb, och sedan kan man eventuellt få fram sätt att rädda miljön med de skattepengarna. Att framställa rostfritt stål är alltså inte lika dåligt för miljön som det en gång varit och man arbetar konsekvent på att få fram mer skonsamma metoder att framställa stål. Om man dock tänker på den långa livslängden på rostfritt stål och hur enkelt det är att återvinna, sparar man in mycket på miljön, så även om det finns dåliga saker med det, är det ett bättre alternativ än mycket annat. När man tillverkar sax bladen gjuter man rostfritt stål i formar. Man måste smälta stålet och ha formar för att göra det, vilket innebär att man måste ha någon värmekälla, som t ex el, gas eller olja, vilket tar på miljön, framförallt om man använder sig av olja som är ett väldigt dåligt bränsle ur miljösynpunkt. Man behöver också formar som man kanske behövt transportera till fabriken och det har tagit energi för att skapa dem. Det är inte heller garanterat att denna fabriken är nära den där man skapar stålet, så det kan krävas långa transportsträckor vilket bidrar till att förstöra miljön. Sax användningen är någorlunda bra för miljön, eftersom att man kan använda dem i princip hur länge som helst, så man förbrukar inte dem i en hög takt och det behövs inte särskilt många. Om man möjligtvis skulle tröttna på sina saxar och vilja köpa nya, är det rätt lätt att återvinna dem sedan. Eftersom att de inte kommer rosta och kan bli återvunna oändligt många gånger, behöver man inte resthantera ämnet, utan kan fortsätta använda det. Att återvinna stålet tar lite energi då man måste smälta det och forma om, men det tar mycket mindre energi, är mindre omständligt och bättre för miljön än att framställa nytt från början, så man bidrar till en bättre miljö genom att återvinna stålet. Även om det rostfria stålets process redan har blivit förändrat för att rädda miljön, kan man alltid göra det bättre. Man kan t ex få ner koldioxidutsläppet genom att t ex göra processen mer sluten, så att det inte läcker ut, och man kan t ex ha stora växter runt om så att det omvandlas till syre. Man kan försöka hitta mindre energikrävande sätt att t ex hetta upp en masugn eller något annat som krävs till processen av att framställa rostfritt stål. Även om användningen av el och naturgas blivit mer utbredda på sistone, kan man göra alla stålhättor helt oljefria, genom t ex lagstiftning eller liknande. Då skulle också all svaveldioxid försvinna från framställningsprocessen av rostfritt stål. För att förbättra rostfritt stål ur miljösynpunkt kan man minska transportsträckor, det kan man bland annat göra genom att sätta alla fabriker där man bearbetar stål nära varandra för att minska transporten under processen. Man kan också sätta ställena nära kunderna och samhället, så att det ej krävs en lång transport för att få ut stålet i butikerna. Även om kväveoxid och stoftutsläppen redan är låga, kan man alltid sänka det ännu mer, genom bland annat bättre metoder och rening. Knappnålarna samt de vanliga synålarna tillverkas även av rostfritt stål, vilket gör att livscykelanalysen ovan för rostfritt stål stämmer in bra på dem också. Tråden måste spinnas och skapas, vilket den antingen görs från tvinnad ull eller liknande fibrer från antingen djur eller växter, eller syntetiskt från t ex polyester. Det måste först skapas eller klippas och om det kommer från djur- eller växtriket måste man föda upp respektive odla ursprungsdjuret/växten. Sedan måste det föras till en fabrik där man bildar tråd från råvaran, vilket förmodligen ger utsläpp beroende på vilken energikälla både fabriken och lastbilarna drivs på. Därefter ska det transporteras till fabriken där man syr ihop Vuxenbjörnen. Man kan också välja att använda återvunnet tyg till tråden, genom att man får ut trådarna som tyget är vävd av och sedan syr med det, vilket betyder att man inte behöver utvinna nya resurser och det tar mindre energi än att skapa nytt, vilket är bättre för miljön. Det behöver ändå transporteras och man behöver utvinna trådar från tyget, men man behöver inte odla upp eller föda upp råvaran, vilket gör att det är mindre energikrävande samt tar mindre plats på jorden, vilket är bättre för miljön och det ekologiska fotavtrycket. Symaskinen är en maskin som består av många komponenter som måste monteras ihop i en maskin, men de består i huvudsak av ett yttre av plast och ett inre av rostfritt stål. Metallkomponenterna kan göras av återvunnet material och sedan återvinnas, vilket gör det bättre för miljön, men plastskalet görs av olja och är svårare att återvinna, vilket är sämre för miljön. Alla komponenter och råvaror måste dessutom transporteras till där maskinen sätts ihop respektive råvarorna behandlas för att bli en komponent, och det sker i stora lastbilar med höga utsläpp vilket är väldigt dåligt för miljön. När maskinen är färdig efter att den satts ihop och det då gått åt en hel del energi och arbete åt den processen, måste symaskinerna transporteras till fabriken där Vuxenbjörnen görs, vilket kräver energi och stora lastbilar, vilket bidrar till utsläpp. Det är inte heller bara varorna som transporteras, utan t ex arbetarna måste transportera sig till och från arbetet också, och det sker oftast i bilar.

Till själva ramen och fötterna av Vuxenbjörnen är det tänkt att man ska använda aluminium framförallt eftersom att det är en lätt och stark metall, men även för att det är lätt att återvinna materialet och på så sätt kan man spara en massa energi. Det är väldigt kostsamt för miljön att utvinna aluminium från gruvor eftersom att man måste bryta ut det och sedan få ut själva aluminiumdelen ur de aluminiumhaltiga bitar man bryter ut. Det är också väldigt dyrt. Därför är det bättre att använda det som redan finns som rent aluminium och dessutom inte används längre, genom att köpa in återvunnet, där man bara måste smälta ner det och sedan forma. Ibland kan det krävas mer än att smälta ner det om man t ex gjort en metallegering med aluminium och vill få ut aluminiumet, men i grund och botten behöver man bara smälta ner metallen. Det tar också en hel del energi att kunna formge det, men det är i princip ingenting om man jämför med att bryta ut nytt. Råvaran måste också transporteras från återvinningscentralen till en fabrik där man kan formge aluminiumet till Vuxenbjörnsramen, och sedan därifrån till fabriken där man sätter ihop hela Vuxenbjörnen. Den transporten påverkar miljön mycket genom utsläpp och dylikt, men är kortare än om man måste framställa aluminium från en gruva. Det finns alltså flera anledningar till att använda återvunnet aluminium istället för att producera nytt, och de främsta är priset och miljöpåverkan. Det krävs som sagt former för att formge aluminiumet, och de formerna måste först skapas av någon metall och sedan transporteras till formgivningsfabriken, vilket tar på miljön, då man eventuellt behöver bryta ut metallen från gruvor om det inte går att använda återvunnet material och sedan genomgå hela processen för att rena och formge materialet. Därför är det viktigt att försöka använda sig av återvunnet material till den utsträckning det går. När formerna är klara har de en väldigt lång livstid framför sig på fabriken och de flesta materialen kan återvinnas om t ex fabriken skulle läggas ner.

Det påtagbara bordet ska bestå av asp, och det kommer behövas skruvar, skruvdragare och trälim. Anledningen till att använda just aspträ är för att det är förhållandevis lätt och starkt jämfört med andra träsorter. För att få fram aspträ måste man avverka skog, vilket är dåligt för miljön då skogen är hem till många arter som vi måste bevara samt att träd omvandlar koldioxid till syre vilket är väldigt viktigt för att djur och människor ska kunna leva på planeten. Däremot så går det att förhindra problemet genom att plantera nya träd i dess plats, men man ska ändå se till att inte avverka för mycket på en gång, då hela ekosystemet kan rubbas av det. Träet måste sedan transporteras till ett sågverk, vilket släpper ut avgaser, speciellt om det är långa sträckor att transportera. Där måste det sågas och slipas tills det blir till bordet som ska användas. Därefter måste det transporteras till Vuxenbjörnfabriken där bordet monteras ihop och kardborrebanden limmas på så att man kan använda bordet. När man inte har något behov av bordet längre kan man återvinna träet, och eventuellt använda det till annat, om det inte går kan man då använda det för att utvinna energi, vilket är bra då det kommer till användningen och man får ett minskat behov av andra energikällor. För att montera ihop ovandelen av bordet och benet behövs det skruvar och skruvdragare. Skruvar är oftast gjorda av rostfritt stål och eventuellt någon annan metall, därför hänvisar jag till biten ovan om rostfritt stål. Det kommer inte behövas särskilt många skruvar per Vuxenbjörn, utan ungefär två eller tre. Skruvdragaren består huvudsakligen av metall och plast. Plasten befinner sig i den yttre delen av maskinen och i handtaget. Plasten måste först skapas av olja, som borrats fram i djupa oljeriggar, sedan måste den transporteras till skruvdragarfabriken och sedan ut till Vuxenbjörn fabriken. Plasten måste också sättas ihop med metallen för att bilda en fungerande skruvdragare, och om den inte är återvunnen har den kommit från en gruva och sedan anrikats därifrån till den metall det ska bli, vilket kräver stora mängder energi och flera transporter, vilket är dåligt för miljön. Om den är återvunnen måste den bara smältas och eventuellt förändras lite, sedan formas och sist transporteras, vilket är mycket bättre för miljön. När den väl befinner sig på Vuxenbjörnsfabriken har den en väldigt lång livstid, och sedan kan metallen återvinnas och plasten kan möjligtvis återvinnas, men får annars tas omhand på annat sätt. Dessutom behövs det inte särskilt många skruvdragare på hela fabriken. Skruvdragare behöver batterier eller någon form av energi för att fungera, vilket är sämre för miljön. Trälim behövs för att limma fast kardborrebanden samt stabilisera benet på bordet. Lim är ofta väldigt dåligt för miljön då det ofta innehåller väldigt mycket kemikalier och är någorlunda omständligt att tillverka. Limmet behöver också transporteras och det förvaras i containrar av plast. Därför är lim väldigt dåligt för miljön, men det finns inte så många andra alternativ till limmet som fungerar och man använder inte särskilt mycket, så det är oundvikligt att använda det och den lilla mängd man använder gör inte superstor skillnad klimatmässigt, även om det är dåligt.

Det behövs även kardborreband till både sittmöbeln och på de olika applikationerna. Kardborrband är tyg med små nylonkrokar på syntetiskt material på ena sidan och polyesteröglor. Det är kemiskt framställda material som måste tas fram i labb, vilket är sämre för miljön är biologiska material. Det är också lite svårare att bryta ner ämnena om man ska använda dem till något annat, vilket är dåligt för miljön. Efter att kardborrebandet bildats så är det bara att transportera det till Vuxenbjörnsfabriken, vilket ger ifrån sig utsläpp, men i denna bemärkningen är det en relativt enkel process där produkten bara behöver skapas och transporteras till sin destination, vilket är relativt bra för miljön då ingen bearbetning eller onödiga transportsträckor krävs.

Det finns väldigt mycket i Vuxenbjörnen som kan skapas från återvunnet material eller bli återvunnet efter produktens livslängd, vilket är med och bidrar till en bättre miljö. Dock finns det också mycket som är dåligt för miljön och det finns väldigt många transportsträckor, som kan vara långa eller korta beroende på destinationens geografiska läge. Man kan dock påstå att Vuxenbjörnens miljöpåverkan är mindre än de flesta alternativ till den, som oftast inte konstrueras av återvunna eller återvinningsbara råvaror.

                                                                           

Källor:

http://www.thomassondesign.com/bygga/materialfakta/traslag

http://www.hampisfaren.se/hampa-for-miljon

http://www.hallakonsument.se/miljo-och-hallbarhet/handla-hallbart/textilier-och-miljon/miljoaspekter-pa-olika-textiltyper/lin-och-hampa/

http://www.aspentree.se/hampaklader.html

http://www.traguiden.se/

https://sv.wikipedia.org

http://www.baomee.info/19/2014/08/Vilka-material-har-anvUnts-for-att-gora-sax-.html

http://www.ne.se/

https://www.cervera.se/produkt/dorotea-bestickset-16-delar

http://www.jernkontoret.se/sv/stalindustrin/tillverkning-anvandning-atervinning/processernas-miljopaverkan/ 

http://www.ekebyrostfria.se/Miljo.asp

 http://www.esdsverige.se/rostfritt-stal-ett-miljovanligt-alternativ/

http://www.ekobyggportalen.se/byggmaterial/lim-och-klister/

Källkritik:

Wikipedia är en av de osäkrare källorna jag använt mig av eftersom att det är öppet för användarna att redigera artiklarna. Det finns källor för informationen på Wikipedia och det kontrolleras av många användare som vill att det ska vara rätt, och förmodligen vill de flesta inte missleda människor om det som tas upp i de artiklar jag använt mig av. Jag har varit extra skeptisk mot informationen, men den har överensstämt med annan fakta som jag samlat och jag har valt att lita på informationen. Det är även någorlunda svårt och omständligt att redigera artiklar och man förväntas hänvisa allt till andra tillförlitliga källor, annars så tas ändringarna bort av hängivna användare. Det är även så att man inte har särskilt mycket incitament till att slösa sin tid på att förstöra för andra, då de flesta inte får någon glädje av att endast skapa oreda och det finns väldigt mycket bättre saker man kan göra. De som väljer att lägga tid på att skriva på Wikipedia är oftast sakkunniga som vet vad de gör och gynnas mer av att skriva på Wikipedia än folk som bara vill förstora för andra. De tenderar också att hålla koll och ändra tillbaka, så att informationen nästan alltid är korrekt. När man läser Wikipedia artiklar ser man också till att artikeln är skriven med ett ämnesrelaterat språk och på ett korrekt språk med bra struktur så att texten verkar komplett. Om texten är skriven så minskar det risken att texten är skriven av en amatör som inte vet någonting om ämnet. Jag har använt mig av Wikipedia till att fördjupa mig inom flera ämnen, som t ex sytråd och hampa, men jag har hela tiden jämfört Wikipedia med andra källor och de har varit lika, vilket tyder på att båda källorna är korrekta. Wikipedia har ofta dessutom väldigt många detaljer som kanske inte finns i de andra källorna man använder sig av, men om allting annat stämmer är det väldigt sannolikt att även de små detaljerna stämmer. Jag anser att Wikipedia är en trovärdig källa ofta, men man måste se på artikeln från gång till gång och det gäller att alltid jämföra Wikipedia med andra trovärdiga källor.

NE.se är en kontrollerad och säker källa. NE.se är en väldigt seriös källa av många anledningar. Alla texter på sidan skrivs av sakkunniga och man behöver tillstånd för att få göra det, och texterna läses igenom och informationen i dem ses igenom så att allting är korrekt. När något nytt relevant sker uppdateras även artiklarna. Dock är en nackdel med den här källan att det inte står vilket datum den uppdaterades eller publicerades, men man kan ofta se årtal på vissa fakta i artiklarna. När man inte vet när texten har skrivits är det svårt att veta hur relevant den är. Då kan det ha tillkommit nya fakta om artikeln som kan vara väldigt relevant, och påverka trovärdigheten på källan och göra den föråldrad. Det fullständiga namnet är National Encyklopedin och det är ett företag med många anställda och det finns även väldigt många olika delar av National Encyklopedin, exempelvis en uppslagsbok och flera ordböcker. Det uppstod genom ett samarbete mellan ett bokförlag, Svenska sparbanksföreningen och Statens kulturråd 1985. Alltså har NE funnits relativt länge och är en väldigt seriös källa då det uppkom genom ett samarbete mellan seriösa parter. Sidan riktar dessutom in sig till skolor, med till exempel NE skola. Det är till för att ungdomar ska kunna använda NE som en källa gratis, och när källan används i utbildningssyfte lägger det extra press på att allting ska vara korrekt. På många artiklar finns det dessutom en lång och en kort text, alltså en mer ingående och detaljerad text om man vill lära sig mer på djupet, och en lite kortare om man bara vill få en överblick av ämnet. Man kan också se skribentens namn, även om det är olika skribenter till olika stycken. På så sätt kan man kolla upp författaren för att se till att de är experter inom området och att underteckna sina verk tyder också på att man är seriös och kan stå för sin artikel. Då ökar sannolikheten att texten är korrekt. All fakta på NE har stämt överens med de från andra källor som är relativt trovärdiga och den är dessutom skriven på ett objektivt vis. Även om källan försöker vara så objektiv som den kan, så är den skriven i ett västerländskt land, vilket kan göra att den får ett lite västerländskt perspektiv på saker och ting, vilket kan göra den lite vinklad, även om det inte är med flit. Däremot är det inget problem i någon av de artiklar jag använt mig av. Allt som allt är detta dock en säker och kontrollerad källa som man kan lita på, även om man kanske bör ta i beaktning vilket land NE härstammar från och huruvida det kan påverka objektiviteten.

Denna källa är väldigt relevant för detta arbetet då den innehåller information om det jag ska skriva om och är väldigt användbar. Det var en av de första källorna jag använde mig av, då den är bra för att läsa igenom och få en överblick som man vet är sann och man kan lita på informationen, så att man sedan kan vara mer kritisk mot andra källor man använder sig av.  Källan var också lagom detaljerad och ingående, speciellt med två texter av olika längder. Det tog inte för mycket tid att arbeta sig igenom texten, men man får ändå en bra inblick i ämnet. Eftersom att NE är en säker källa att använda sig av har den också ett annat syfte, vilket är att jämföra den med andra källor för att ta reda på deras trovärdighet. Eftersom att man vet att NE har korrekt information kan man börja med att läsa texten på NE och sedan kolla över andra källor som man inte vet är helt trovärdiga. Ifall informationen i den källan man var osäker på stämde överens med det man tidigare läst på National Encyklopedin är det en anledning till att lita på den tidigare osäkra källan.

Jag har använt mig av NE.se för att läsa om ämnena min sittmöbel består av, som t ex om hampa och tråd. Då har jag lärt mig hur man t ex skapar ämnena, vilket är väldigt relevant för mitt syfte, då jag ska ta reda på information om komponenterna och sedan ta ställning till hur det påverkar miljön och dylikt.

Aspentree.se är en annan källa jag använt mig av. Innan detta arbete hade jag aldrig hört talas om källan, men den verkar relativt professionell. På denna sida finns det information om olika klädmaterial och tyger, och sidan tar framförallt fram för- och nackdelar med de olika materialen. Det tyder på att källan är seriös och ambitiös då det står mycket om alla. Eftersom att sidan håller sig till ett ämne och innehåller välutvecklad information om det, är risken någorlunda stor att det är skriven av en sakkunnig, eller i alla fall någon med en hel del erfarenhet av dessa tyger, som vet vad den skriver om. Skribenter skriver dessutom om tygerna från flera olika perspektiv, vilket gör texterna mer nyanserade och användbara, samt att den känns mer professionell. Att informationen är copyrightmärkt tyder också på att skribenten och källan är mer seriös i sitt arbete, vilket också tyder på att informationen är korrekt. Sidan ser väldigt professionell ut och om man tittar på informationen är allting logiskt och verkar stämma, vilket ofta tyder på att den gör det, då någon lagt ner mycket arbete på det, och om man vill missinformera människor orkar man förmodligen inte göra en hemsida och fylla den med felaktig information. Informationen är också väldigt detaljerad, vilket också tyder på att den är pålitlig. Dessutom så jämförde jag denna källa med andra källor, och kom fram till att de stämmer överens med varandra bra, vilket visar att alla källor stämmer, såvida inte alla källor tagit fel på exakt samma saker. Jag anser också att källan är objektiv i stora drag, eftersom att den tar upp både för- och nackdelar med tyget av hampa, vilket visar att den är seriös och har syftet att informera och inte marknadsföra. Denna källa har även några få annonser. För att det ska vara lönsamt med annonser måste man ha en hel del sidvyer, och desto fler som tycker att källan är bra och informativ desto fler sidvyer får den, vilket tyder på att den tillhandahåller bra och sann information. Däremot är det möjligt att annonserna drar ner på kvaliteten för tittarna.

Denna källa stämde in väldigt bra med mitt syfte, vilket är att lära mig mer om hur material tillverkas och av vad, för att sedan kunna sedan kunna skriva hur miljön påverkas av det. Denna sida kunde informera bra vilka för- och nackdelar det finns med hampa och sådant, vilket är viktigt i mittställningstagande. Sidan är väldigt informerande och jämför dessutom olika material, så man får ett bättre perspektiv på saker och ting, vilket hjälper till när man ska skriva livscykelanalysen. Allt som allt tycker jag att detta var en bra källa. Den var väldigt relevant och dessutom trovärdig, då jag jämförde den med andra källor samt att allting verkade korrekt och professionellt.