Växthuseffekt:
Växthuseffekten är ett miljöhot där ett förtunnat ozonlager
gör så att fler solstrålar och mer strålning kommer in i vår atmosfär, men
olika växthusgaser ligger i ett skikt och gör så att värmen inte kan lämna
atmosfären, vilket fungerar ungefär som ett växthus och gör klimatet i
atmosfären varmare. I sin tur gör det så att bland annat isarna på polerna
smälter, vilket rubbar miljön totalt och det blir t ex fler översvämningar,
lågland läggs under vatten och många ekosystem förstörs. Det bör även noteras
att växthuseffekten sker på naturlig väg ändå, då jorden ska sakta men säkert
värmas upp, vilket kan bland annat kan se på istidens klimat jämfört med hur
det var innan industrialismen. Dock är den nuvarande hastigheten alldeles för
snabb och det är inte naturligt, utan människan som satt sitt spår. Orsaken
till att vi har en växthuseffekt idag är i grund och botten för att vi har för
mycket koldioxidutsläpp. Det är framförallt olja, kol och naturgas som är
anledningen till det. Oljan består utav kol som är lagrad långt under marken,
och bildades utav gamla fossiler från bland annat dinosaurier. Uppe på marken
har vi ett naturligt system utan för mycket koldioxid, då vi andas in syre och
gör det till koldioxid, och sedan skapar växternas fotosyntes syre utav
koldioxid. Detta utgör ett balanserat kretslopp, men när all denna olja tas upp
från marken blir det ett överskott av koldioxid, vilket naturen inte kan ta
hand om, och då förflyttas det från långt under marken till uppe vid
ozonlagret. Olja, kol och naturgas, dvs de fossila bränslena, är alltså den
största anledningen till att vi har denna överdrivna växthuseffekt, men även
andra gaser, däribland metan bidrar till effekten. Metan kommer från vår
uppfödning av kött, och då framförallt nötkött. Växthuseffekten görs inte
heller bättre utav det faktum att vi skövlar bort regnskog för att göra plats
till bland annat boskap och åker. Regnskogarna är en av de största källorna på
syre som finns på jorden, och när de skövlas bort samt att det tillkommer mer
och mer koldioxid förvärras effekten. Dessutom ger det plats till bland annat
boskap, som sedan släpper ut ännu mer metan och koldioxid.
Följderna av växthuseffekten är bland annat att isarna vid
polerna smälter, vilket leder till naturkatastrofer runt om i världen på grund
av att vattennivån höjs. T ex Nederländerna och Bangladesh skulle drabbas
riktigt hårt av översvämningar, men på grund utav att Nederländerna är ett väldigt
rikt land skulle de kunna förebygga stora katastrofer och dylikt genom att t ex
bygga täppande murar, men Bangladesh, som är ett väldigt fattigt land, skulle
stå inför katastrofala olyckor och incidenter, som man inte kan förebygga även
om man vet att de kommer. Därför skulle just väldigt fattiga länder stå som
största offer av växthuseffekten. Många ekosystem skulle förstöras, framförallt
vid polerna där isarna skulle smälta. Djur som till exempel isbjörnar skulle
helt dö ut samt många andra arter som lever på isarna vid någon av polerna.
Klimatet skulle påverkas genom att det blir varmare, men också regnet som skulle
falla hade fördelats väldigt olika på olika platser. På grund utav mer vatten i
kretsloppen, skulle större mängder vatten avdunsta, vilket betyder mer
nederbörd. Däremot skulle alla ökenliknande klimat drabbas ännu hårdare utav
ökenklimatet och bli mycket torrare på grund av den ojämlikt fördelade
nederbörden. I Sverige kommer det regna mer än vad det gör nu, men i t ex USA
kommer det att regna mycket mindre. Det kommer göra så att jordbruket kommer gå
sämre i många delar av världen, både beroende på torka och på överbevattning.
Med mindre mat och en samtidigt större befolkning, skulle matbrist och svält
bli ett stort problem, framförallt i norra Afrika, där torkan bara skulle bli
ett ännu större problem. Sammanfattningsvis skulle växthuseffekten föra med sig
helt katastrofala följder med massvis av problem, vilket skulle leda till
torka, översvämning, svält och elände i stora delar av världen, och de som
skulle drabbas hårdast är de som gjort minst för att skapa problemet.
För att minska växthuseffektens effekt skulle det krävas att
vi slutade använda alla fossila bränslen och istället endast använde oss av förnybara
bränslen, som t ex solenergi eller vindenergi. Det är också väldigt bra att
minska flygplansåkandet och att åka kollektivt eller cykla istället för att åka
bil eller taxi. Om man måste åka bil mycket är det bättre för miljön om man
investerar i en elbil, helst en som går på förnybara bränslen. Man behöver
också sluta producera onödiga mängder plast, genom att t ex återanvända
plastkassar och sluta paketera in onödiga saker i plast. Vi behöver också bli
mycket bättre på att återvinna material, så att man inte behöver skapa nytt
konstant. Det är oerhört viktigt att alla länder följer de punkter som man
kommit fram till under flera konferenser, och på sätt tar sitt ansvar för en
bättre miljö i framtiden. Det är också viktigt att man sparar på energi, genom
att t ex släcka lågenergi lampor och stänga av TV-apparaten.
Ozonhål i atmosfären:
Ozonhål i atmosfären är ett stort miljöhot som innebär att
ozonlagret blir så pass tunt att det blir hål i det. I sin tur innebär det att
mer farlig strålning tar sig igenom lagret och ner på jorden. Det innebär också
att det blir varmare nere på jorden eftersom att växthuseffekten håller kvar
värmen. Ozon är ett ämne som finns högt upp i atmosfären och skyddar mot farlig
UV strålning. Det bildas när syremolekyler klyvs och sedan slås ihop med en
annan syremolekyl så att det finns tre syremolekyler. De brukar så småningom
brytas ner av solens strålar. Ozonet agerar som ett skydd för stora delar av
världen, som t ex Antarktis, Arktis och Oceanien. Under våra höstmånader dyker
ett hål i ozonlagret upp som oftast är värre än vad det vanligtvis är.
Ozonhålen förekommer vanligtvis vid polerna på grund utav att det är så pass
kallt att PSC-moln uppstår. PSC-moln är moln bestående av partiklar från bland
annat vattenånga och saltsyra. PSC-molen bryter ner ozonet, så att lagret
förtunnas och det uppstår hål. Anledningen till att det även är så tunt på alla
andra ställen är då vi människor använder oss av och släpper ut gaser som är
skadliga för ozonlagret. Klorfluorkarboner(CFC), som även kallas freoner, är mycket
bidragande gaser till problemet. CFC är en stabil gas som tar lång tid att ta
sig till toppen av atmosfären, men när de är där kan kloret klyvas bort och
sedan reagera med ozon, vilket leder till en nedbrytning av ozonet. Det kan
hända extremt många gånger och endast en kloratom krävs för att bryta ner 100
000 ozonmolekyler. Metylbromid, haloner och metylklorofom är exempel på andra
skadliga ämnen som bryter ner ozon. Om vi slutar att använda och släppa ut alla
ämnen som är skadliga för ozonlagret och skapar hål blir ozonlagret restaurerat
omkring år 2100. Det läker av sig själv, förutsatt att vi inte fortsätter med
förstörandet av ozonet, så det räcker att vi lämnar det i fred för att ha ett
återställt ozonlager. I-länder kan också bidra genom att hjälpa U-länder som
inte kommit lika långt i avskaffandet av farliga ämnen, man kan t ex skänka
bort gamla kylskåp och andra saker som U-länder använder skadliga ämnen för att
producera. Följderna av detta miljöhot är att man blir träffad med mer och
starkare UV-strålning. Eftersom att det inte bor särskilt många människor på
Antarktis och Arktis där problemet är mest förödande, kommer Oceanien drabbas
hårdast av problemet. Där kommer antalet personer med hudcancer och solbränna
gå upp markant och bli ett mycket större problem än vad det redan är. I länder
som Australien är hudcancer redan ett väldigt stort problem eftersom att även
med ett tjockt ozonskikt, så slinker mycket UV- strålning igenom, vilket bland
annat gör Australiens klimat varmt. Det skulle förvärras oerhört om ozonskiktet
inte repareras, vilket kräver att hela världen hjälper till med att minska
användandet av CFC-gaser. Om vi ändå skulle fortsätta med att använda freoner
skulle hålet bli mer omfattande och mycket tunnare, vilket skulle kunna
förstöra för hela världen, och då framförallt i U-länder, på grund utav att de
inte har samma resurser fr att behandla hudcancer-epidemin som de skulle stå
inför. Även grå starr, vilket är ett synfel där ögats lins blir oklar, kommer
bli ett mycket större problem. Det skulle drabba också drabba fattigare länder
hårdare, eftersom att man kan behöva reparera synen med bland annat operationer
och kirurgiska ingrepp, vilket är dyrt. Även faktumet att det blir svårare att
få arbeten med synfel kommer drabba länder hårt, då arbetsmarknaden blir lite
mindre och man behöver betala ut mer i arbetslöshetsbidrag.
Försurning av sjöar, skog och
mark:
Försurning av sjöar, skog och mark innebär att pH-värdet sänks
och det blir surare. Det sker genom att det finns en större proportion
vätejoner, dvs protoner i det drabbade området. Anledningen till att det numera
är så är i grund och botten att vi använder oss av alldeles för mycket fossila
bränslen. De fossila bränslena kommer långt ner från marken och omfattar bland
annat kol, olja och naturgas. En sak de har gemensamt är att de ofta innehåller
svavel. Svavel i sig är inte särskilt farligt, men när det brinner bildas en
gas. Om den sedan kommer i kontakt med vatten bildas det svavelsyra. Svavelsyra
är ett ämne som bidrar väldigt mycket till att vattendrag, skog och mark
försuras. Svavelsyra kan också skapas när man smälter sulfidmalmer eller när
man bildar pappersmassa genom antingen sulfitmetoden eller sulfatmetoden. En
annan bidragande faktor är att vi kör mycket bil. I motorfordon finns det
kväveoxider. Kväveoxiderna kan bilda salpetersyra när de kommer ut i naturen
och stöter på vatten, och det kan försura mycket, genom bland annat
nederbörden. En ytterligare orsak till problemet är att vi använder oss av
framförallt skogsmark, men gödslar inte som vi gör med vanliga åkrar. När man
skördar t ex träd från skogen så förloras väldigt mycket näringsämnen, vilket
bidrar till en mer näringsfattig mark med ett sänkt pH-värde. Det är den sura
nederbörden som i sin tur påverkar sjö, skog och mark. Sjöar och mark som har
mycket kalk eller andra karbonater brukar skonas mot försurning, då det kan
skydda mot försurning. På så sätt kan man dra ett samband mellan näringsrika
platser och minimal försurning. I skogen påverkar dessutom försurningen genom
att skölja bort närsalter. Närsalter är näringsämnen som är bundna till korn
utav jord. Det regnvatten som har ett väldigt lågt pH-värde drar med sig
närsaltet, som antingen fastnar långt ner i marken dit rötter inte når, och
saltet gör ingen nytta, eller så dras det med ut till havet genom vattnets
kretslopp. Där gör det inte heller lika mycket nytta som i skogen. När träden
inte får tillräckligt med närsalter blir det ungefär som ett sänkt immunförsvar
och olika bakterier, skadedjur och svampar kan angripa trädet enklare. Det kan
innebära att träden dör. Surt regn kan även göra att själva löven eller barren
på träden skadas, men eftersom att lövträden får nya löv varje år är det inte
ett lika stort problem för dem. Försurningen hotar också vår mångfald och
väldigt många arter riskerar att bli utplånade på grund utav det stora
problemet. Därför är det otroligt viktigt att vi stoppar detta problem innan
hela vår flora dör. Man kan identifiera en försurad sjö genom att se ifall
vattnet är klart eller grumligt. Ifall vattnet är rent och klart har sjön med
hög sannolikhet blivit försurad, eftersom att planktonet i sjön har dött ut och
det finns mindre liv i sjön. Ifall det finns vitmossa runt sjön är även det ett
tecken på försurning, samt att det finns många skräddare, eftersom att de
lägger sina ägg på land istället och deras största hot, fiskarna, har minskat ständigt
i antal. Med det försurade vattnet dör mycket vattenliv, men eftersom att diverse
bakterier och nedbrytare dras med i döendet, blir det inte lika mycket
nedbrytande av dessa rester. Det innebär att det samlas ett tjockt lager gyttja
på botten av sjön. Det största problemet med försurningen är att det hotar vår
mångfald, med t ex fiskar, svampar och skog. Mycket håller på att försvinna
därifrån och det är ett problem som måste åtgärdas innan hela ekosystem rubbas,
vilket de redan börjat göra. Det huvudsakliga vi måste göra för att fixa
problemet är att, som i många andra miljöproblem, rena våra utsläpp och minska
användningen av fossila bränslen. I just detta problem är det svavlet och
kväveoxiden som är det stora problemet, men de kommer med de fossila bränslena,
och fixar vi det fixar vi nästan alla våra miljöproblem. En kortsiktig lösning
på detta problem som man redan använder sig av är att sprida kalk i naturen. På
så sätt ger man naturen näringsämnena som behövs för att kunna dröja och minska
försurningen. Detta är dock inte en långsiktig metod, eftersom att det bara
fungerar ett litet tag, och är dessutom väldigt omständligt och energikrävande,
samtidigt som det inte alls är kostnadseffektivt, utan väldigt dyrt och löser
inte mycket. Precis som med de flesta andra miljöhot är det de fossila
bränslena som står bakom, och den enda långsiktiga åtgärd man kan vidta är att
sluta eller minimera användandet av just dem bränslena.
Övergödning och syrebrist i
hav:
Övergödning och syrebrist i hav är att olika närsalter, som
t ex gödsel, släpps ut i havet där de inte hör hemma, det leder till syrebrist
och ett förändrat ekosystem i haven med alldeles för mycket näringsämnen. Vi
tillför bland annat kväve och fosfor till våra odlingar, för att få ökade
skördar, eftersom att många odlingar finns väldigt nära havet riskerar det att
komma in i havsvattnet och skapa övergödning, vilket i sin tur kan skapa
syrebrist. Andra bidragande faktorer är industrier, sjöfart, avloppsvatten,
skogsbruk och vägtrafik. Trots att vattnet renas innan det släpps ut i naturen,
bidrar det vattnet ändå till övergödningen, eftersom att det inte är renat till
100%. När vattnet är så näringsrikt är det den optimala förutsättningen för
alger och blågröna bakterier. De kan då föröka sig och skapa vattenblomning,
vilket innebär att det finns oerhört många och hela havet täcks av alger och
blågröna bakterier. Vissa av dessa alger och bakterier är dessutom giftiga, och
man bör inte komma i kontakt med dem ifall man har känslig hud, eller svälja
dem. De dör sedan efter ett tag, och hamnar då på botten i gyttjan. Det är
nedbrytare och bakteriers jobb att ta hand om gyttjan, och eftersom att de får
extra mycket mat kan de då också föröka sig mer än vanligt. Som mycket annat,
använder dessa bakterier och nedbrytare sig av syre för att fungera. Med ett
ökat antal krävs det också mer syre, men eftersom att syrehalten är detsamma
som förut, så blir det annat vattenliv som får ta smällen för det minskade
syret. På så sätt äventyras vårt vattenliv av den här övergödningen. Med lite
syre är det svavelbakterier som övertar rollen som nedbrytare, eftersom att
andra bakterier har dött ut och svavelbakterierna klarar sig utan syre. De
bildar svavelväte, vilket är en giftig gas som luktar extremt äckligt, ungefär
som ruttna ägg. Då kan allt vattenliv dessutom dö på grund av svavelväteförgiftning.
Just fiskar har också många andra hot, som t ex överfiskning och försurning av
sjöar, och deras position håller på att minska. De mest utsatta platserna i
Sverige är hela Skåne och södra Sverige, Östersjön, Östergötland, Mälardalen och
området runt södra Vänern. Man kan identifiera ett övergött område genom att
det finns väldigt mycket vass och andra växter runt själva vattnet, att vattnet
har en lite blågrön nyans på grund av att det finns många alger och blågröna
bakterier och om det luktar ruttna ägg, då det förmodligen finns svavelväte och
svavelbakterier. Om det inte finns mycket vattenliv och det finns en del gyttja
är det möjligtvis syrefattigt vatten. Andra följder av övergödning är att det
stör förhållandet mellan organismer, påverkar vissa växter och kan möjligtvis
göra människor sjuka som badar i sådana miljöer, och då givetvis förstör
badandet, bortsett från att det förstör ekosystem och skadar vårt vattenliv. Det
stora problemet med både övergödning och försurning av skogar är att närsalter
hamnar fel. Deras avsaknad skapar försurning och deras tillförsel skapar
övergödning, därför måste man i grund och botten se till att närsalterna hamnar
rätt, och att människans påverkan slutar missplacera dem genom flera olika
sätt. Numera är det flera myndigheter, bland annat havs- och vattenmyndigheten,
som arbetar aktivt för att få stopp på problemet, och det har bidragit till att
övergödningen minskat väldigt mycket under den senare tiden, men det är
fortfarande så att det är stort problem. Man har även satt upp lagar för
gödselhantering för att undvika att mer gödsel ska spridas ut i vatten och
katalysatorerna i bilar har bidragit till att minska detta problemet, precis
som med de flesta andra miljöhoten där katalysatorerna också hjälpt. Eftersom
att det är ett internationellt problem, måste man lösa det internationellt, t
ex i Östersjö problemet måste man komma fram till avtal med de andra länderna,
så att problemet kan lösas på alla fronter och alla minskar sin övergödning.
Med alla övergödda vattendrag med en delad kust måste man hitta ett förnuftigt
sätt att kompromissa och se till att man fixar problemet tillsammans med alla
parter. För att åtgärda problemet måste vi göra en komplett rening av allt
vatten som vi sedan kommer att släppa ut i naturen, och sen kommer att ta sig
ut till havet. Det är som sagt inte helt renat, och en stor spridare utav
närsalter som finns kvar, och vi måste ta bort dem därifrån. Sedan efter det
kan man på något sätt returnera närsalterna till skogen för att minska
försurningen av skog. Även om vi har minskat problemet med mycket, finns det
äldre näring som inte blivit frigjord än, och den tillförs efterhand. Det
bidrar till att förstärka problemet och göra så att det kommer ta väldigt lång
tid att helt återställa våra hav och vatten, då det kommer gammal näring som
sätter igång problemet på nytt, så vi får ha tålamod och vara ihärdiga med detta
problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar