För detta arbete
om livscykelanalyser väljer jag att göra min livscykelanalys om bestick, eller
mer precist, en gaffel gjord av rostfritt stål som kommer från Cervera.
Rostfritt stål framställs
genom att man blandar järn, kol, krom, molybden, nickel och kväve. Att skapa
stål för med sig viss negativ miljöpåverkan, men det finns också positiva saker
som medförs, i alla fall om man tänker långsiktigt. Den största miljöboven med
att skapa stål är koldioxidutsläpp, men de har minskat mycket och man arbetar
på att sänka det ytterligare. Det är framförallt i masugnen som
koldioxidutsläppet sker, men man försöker förbättra processen och göra den mer
sluten. Man måste också bryta ut alla metallerna och rena dem, vilket tar
energi och för med sig negativa konsekvenser för miljön genom t ex stora
maskiner. Sedan måste man transportera dem till stålfabriken, där man
framställer stålet, och det sker oftast i stora lastbilar eller dylikt, vilket inte
är bra för miljön. Transportens påverkan på miljön blir dock bättre när man tar
hänsyn till att det finns flera svenska tillverkare av stål, därför att det
blir mindre sträckor att transportera stål i lastbilar. Det används även mer el
och gas än olja numera, vilket gör att utsläppen minskar. Man gör processen mer
effektiv helt enkelt. Framförallt innan och tidigt 90-tal släpptes mycket
kväveoxider ut, vilket bland annat kan leda till försurning. Dock har man lagt
ner sinterverk och använt mer miljövänliga brännare, samt väteperoxid istället,
vilket är bättre för miljön. Svaveldioxidutsläppen förekommer när man bränner
olja, och släpptes ut mycket i ståltillverkningen tidigare. Nuförtiden har man
minskat oljeanvändningen, och då minskat svaveldioxidutsläppen. Även
stoftutsläpp har minskat drastiskt till omkring 1% av allt stoft som förekommer
släpps ut. Stoftet innehåller dessutom värdefulla metaller, så av de 99% kan
man få fram andra metaller, vilket är väldigt bra för miljön då knappt något
går till spillo. Det tar en del energi för att framställa stålet, vilket är
dåligt för miljön med bland annat utsläpp från maskiner och dylikt, dock är det
bra för ekonomin i ett land eftersom att många människor får jobb, och sedan
kan man eventuellt få fram sätt att rädda miljön med de skattepengarna. Att
framställa rostfritt stål är alltså inte lika dåligt för miljön som det en gång
varit och man arbetar konsekvent på att få fram mer skonsamma metoder att
framställa stål. Om man dock tänker på den långa livslängden på rostfritt stål
och hur enkelt det är att återvinna, sparar man in mycket på miljön, så även om
det finns dåliga saker med det, är det ett bättre alternativ än mycket annat.
När man tillverkar gafflar gjuter man
rostfritt stål i formar, och sedan håller man in dem i en maskin som gör
gaffeln till det fyruddade ting det ska vara. Man måste smälta stålet och ha
formar för att göra det, vilket innebär att man måste ha någon värmekälla, som
t ex el, gas eller olja, vilket tar på miljön, framförallt om man använder sig
av olja som är ett väldigt dåligt bränsle ur miljösynpunkt. Man behöver också
formar som man kanske behövt transportera till fabriken och det har tagit
energi för att skapa dem. Det är inte heller garanterat att denna fabriken är
nära den där man skapar stålet, så det kan krävas långa transportsträckor vilket
bidrar till att förstöra miljön.
Gaffelanvändningen
är rätt bra för miljön, eftersom att man kan använda dem i princip hur länge
som helst, så man förbrukar inte dem i en hög takt och det behövs inte särskilt
många. Om man möjligtvis skulle tröttna på sina gafflar och vilja köpa nya, är
det rätt lätt att återvinna dem sedan. Eftersom att de inte kommer rosta och
kan bli återvunna oändligt många gånger, behöver man inte resthantera ämnet,
utan kan fortsätta använda det. Att återvinna gafflar tar lite energi då man
måste smälta det och forma om, men det tar mycket mindre energi, är mindre
omständligt och bättre för miljön än att framställa nytt från början, så man
bidrar till en bättre miljö genom att återvinna stålet.
Även om det rostfria
stålets process redan har blivit förändrat för att rädda miljön, kan man alltid
göra det bättre. Man kan t ex få ner koldioxidutsläppet genom att t ex göra processen
mer sluten, så att det inte läcker ut, och man kan t ex ha stora växter runt om
så att det omvandlas till syre. Man kan försöka hitta mindre energikrävande
sätt att t ex hetta upp en masugn eller något annat som krävs till processen av
att framställa rostfritt stål. Även om användningen av el och naturgas blivit
mer utbredda på sistone, kan man göra alla stålhättor helt oljefria, genom t ex
lagstiftning eller liknande. Då skulle också all svaveldioxid försvinna från
framställningsprocessen av rostfritt stål. För att förbättra rostfritt stål ur
miljösynpunkt kan man minska transportsträckor, det kan man bland annat göra
genom att sätta alla fabriker där man bearbetar stål nära varandra för att
minska transporten under processen. Man kan också sätta ställena nära kunderna
och samhället, så att det ej krävs en lång transport för att få ut stålet i
butikerna. Även om kväveoxid och stoftutsläppen redan är låga, kan man alltid
sänka det ännu mer, genom bland annat bättre metoder och rening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar