I- och u-länder frågor 1-3

1. Ett i-land är ett välutvecklat och välbärgat land. I:ett står för industri. Några typiska egenskaper för ett i-land är en bra och rutinerad ekonomi, som klarar sig utan hjälp och bistånd utifrån. De länderna har hög BNI och HDI, och därmed hög levnadsstandard och livslängd. Med en högt BNI finns det också mycket importvaror och materiella varor, vilket utgör en hög konsumentionshalt. Som namnet intyder är industrin välutvecklad och det finns elektricitet och teknik lättillgängligt, samt relativt lite manuellt arbete utan mer akademiskt. Till skillnad från u-länder finns det inte särskilt många jordbruksarbetare utan det är en relativt liten andel av befolkningen. Det är även effektiviserat så att man får ut så mycket som möjligt av jordbruket. Många i-länder är lokaliserade i Europa eller Nordamerika, men det finns även många undantag som Quatar eller Förenade Arabemiraten. I i-länderna ligger mycket fokus på utbildning och läskunnigheten är hög. I de välbärgade länderna finns fungerande skattesystem och demokrati, det är inte heller korrupt. Dessutom innnehar de ett bra juridiskt system och lagstiftning. I dessa länderna är sårbarheten och barnadödligheten låg och jämlikheten hög. Andelen läkare i befolkningen är också stor och befolkningen har god kunskap om ekonomi och kapital samt vad som pågår i omgivningen. I-länder har en rätt låg befolkningstillväxt.

2. a+b) U-länder är lite mindre välbärgade och u:et står för utvecklings. Dessa länder har alltså mycket utveckling kvar och är i utvecklingsfasen, men har kommit på rätt spår. Många i-länder hjälper u-länderna med bistånd och annan finansiell hjälp. De har ett relativt lågt BNI och HDI med låg levnadstandard, hög barnadödlighet, få läkare och stor befolkning. De har kortare livstider och många analfabeter. Länderna har inte heller råd att importera varor och har dålig teknik, vilket tvingar folk att arbeta manuellt med många bönder. De flesta lever dåligt med knappa hem och dålig infrastruktur lever folk inte särskilt bra och sårbarheten ökar. Det är stor skillnad på rika och fattiga inom landet, alltså en väldigt hög klasskillnad. Det försvårar det som redan var svårt, det vill säga att arbeta sig uppåt och förenkla livet för ens barn. I dessa mindre välbärgade länderna är valsystemet inte särskilt genomtänkt, valen är riggade eller det finns ingen demokrati överhuvudtaget. Det finns inte tillräckligt med kapital för att betala de statligt anställda, så mutor och annan korrupption utgör en stor del av lönen och förmånerna. Många barn föds per kvinna och många sjukdomar präglar dessa länder, vilket ökar dödligheten och bidrar till finansiella problem. Sjukvården är outvecklad och ohygienisk, och ofta otillräcklig. Många är outbildade eller otillräckligt utbildade och många dödliga sjukdomar som i ett i-land skulle kunna botas är obotbara. Många saknar utbildning, speciellt på landsbyggden och i slummen, den är dessutom dyr och kostsam, till råga på allt behövs barnen hemma för att hjälpa till istället. Då kan utvecklingen aldrig gå framåt, tills de framtida maktinhavarna får bra utbildningar. Istället för att satsa på framtiden ligger många u-länder i onda cyklar. De är krigsdrabbade och spenderar en stor del av ekonomin på vapen och arméer, vilket skapar mer krig och mer kapital måste spenderas på det. För att komma ur fattigdomen måste de därför se till att sluta fred med närliggande länder så att de kan satsa på att utveckla det egna landet istället. Det var till stor del genom freden som Sverige kunde satsa på sitt eget land och utveckla det och bli ett välbärgat i-land. Det finns många anledningar till att de är så pass fattiga men många är korrelerade till de typiska egenskaperna hos ett u-land, men precis som de fattiga inom landet är det i princip omöjligt att klättra på stegen och ta sig uppåt, man blir helt enkelt fast i leran. Därför behövs bistånd och hjälp från länder som redan har byggt upp en stark ställning.

3. a. BNI per capita står för Brutto National Inkomst per person. Det mäter hur mycket köpkraft varje individ har, inklusive de som inte har någon inkomst(barn, pensionärer osv). BNI per capita mäter endast den ekonomiska sektorn av välståndet, men det är inget komplett sätt att avgöra välstånd. HDI står för Human Developmental Index, vilket betyder välutvecklingen hos landet. HDI:et innehåller BNI:et, men också många andra faktorer som förväntad livstid och utbildning. HDI är därför ett säkrare och mer komplett sätt att mäta välstånd. De två olika metoderna mäts också på annorlunda sätt. HDI mäts i promille, eller i decimaler där 1.0 är absolut högst och landet är helt komplett. BNI är en siffra som utskrivs i PPP$.

b. HDI-indexet räknas fram genom att man tar fram genomsnittet av utbildningen, inkomsten och den förväntade livslängden. Man räknar t ex hur stor andel av befolkning tjänar mindre än genomsnittslönen och hur många som ligger under den extrema fattigdomsgränsen.