1.Hur, när och varför bildades FN?
Förenta
Nationerna (FN) bildades år 1945 och härstammar från det andra världskriget. Efter
förstörelsen från kriget som försämrat samhället enormt mycket så kände man att
man ville ha en långvarig fred, precis som man tidigare känt efter många krig,
som t ex första världskriget och under tidigt artonhundratal efter bland annat
franska revolutionen och Napoleons tid som Frankrikes härskare. Då löste man
det genom Nationernas Förbund, som FN i grunden kommer från, och genom
Wienkongressen, som var en kongress för att skipa maktbalans i Europa för att
undvika krig. Nationernas Förbund (NF) grundades år 1920, det vill säga efter
första världskriget, för att hantera internationella konflikter, det vill säga
förhindra att konflikter bryter ut som leder till storskaliga krig. Nationernas förbund var ett av kraven
från USA:s sida då de ville ha en organisation som skulle övervaka
freden och se till att den höll, USA trodde även att fler konflikter skulle ske
om man slog tillbaka för hårt på Tyskland, USA var även en av de minst drabbade
länderna av kriget, så de hade inte lika mycket incitament att straffa Tyskland
hårt, medan det i Frankrike rådde mansbrist i många år efter kriget.
Nationernas Förbund fanns till som en mellanstatlig organisation som länderna
kunde gå med, men vissa länder, som Tyskland, förbjöds till att göra det då
delegaterna på slottet i Versailles, där freden skipades, ansåg att de redan
skapat tillräckligt med konflikter. Det ogillades av det tyska folket då de
inte ansåg sig själva vara skurkarna i situationen eller att de förlorat kriget.
Andra stormakter valde att inte gå med i förbundet, som t ex USA trots att det
var deras villkor att skapa förbundet. Det amerikanska folket röstade dock ner
förslaget att gå med i förbundet, så det blev inte av, och det försvagade
Nationernas Förbund en hel del. Det som ledde NF i förfall var att NF aldrig
hade någon riktig makt att få länder att göra vad NF ansåg vara rätt, utan
kunde bara rekommendera ledare till bland annat sanktioner och militanta gärningar,
vilket var en oerhört stor nackdel eftersom att de inte fick någon makt till
att utföra sitt uppdrag annat än regeringars välvilja. På så sätt kunde det
andra världskriget ske trots att NF arbetade emot det. Även om det fanns många
brister med nationernas förbund, lyckades organisationen hålla freden i 20 år
tills Hitler startade ett nästföljande världskrig. Förutom att hålla freden
internationellt hjälpte NF till när Åland ville tillhöra Sverige istället för
Finland. NF var bra som en relativt oberoende organisation i frågor som berörde
fler än ett land och kunde på så sett bidra till en bättre värld och var ändå
ett tillskott som hjälpte till lite, även om det fortfarande utbröt ett ännu
större krig. Självklart var de högst besittande medlemmarna i NF från före
detta entent-nationer, så den var inte helt oberoende, vilket var en stor
nackdel för länder som inte tillhörde den alliansen då de som skulle
kontrollera freden och ta många beslut kom många från ett område. Hursomhelst
fanns det även en massa representanter från många andra olika länder, så det
blev det närmaste man kan komma till oberoende under den tidsperioden. Efter
Tysklands andra fall 1946 upplöstes NF och i dess plats bildades det starkare
och mer förenade FN, så idag är NF mer känt som FN (Förenta Nationerna) och
fortsätter fortfarande att bevara fred och höja levnadsstandarder runt om i
världen, med t ex barnkonventionen. Det liknar även Wienkongressen, som var det som kom och hända efter Napoleons
fall. Det var en fredskonferens för kungar och stora politiker i Europa, de
samlades i Wien, därav namnet Wienkongressen. Den pågick nästan i ett år och de
försökte komma på sätt att undvika krig på dagarna och på kvällarna dansade de
med sina fruar. Där bestämde de hur gränserna i Europa skulle se ut för att en
nation inte skulle bli större än alla andra. De skulle fixa en fred och ordna
upp oredan. Under den perioden kom det till känna att Napoleon hade lämnat
Elba. Efter att de på nytt hade besegrat Napoleon kunde de återigen kämpa för
sitt mål, som var en maktbalans i Europa. De lyckades med sitt mål och det tog
100 år för Europa att komma i stora krig igen. Det var 1814 som arbetet med
Wienkongressen påbörjades. FN var ett initiativ från segrarmakterna i andra
världskriget och är en mellanstatlig organisation. De flesta länderna i världen
är med i FN, men det finns även ett säkerhetsråd där de fem viktigaste vinnande
länderna sitter permanent och har veto-rätt i alla beslut, det vill säga att de
kan upphäva alla ärenden på eget initiativ i alla säkerhetsrådets ärende, även
om de har alla andra nationer emot sig. Det finns alltid 15 länder med i
säkerhetsrådet, och fem nya väljs varje år och de har en mandatperiod på två
år, Sverige sitter bland annat för nuvarande i säkerhetsrådet mellan första
januari 2017 och sista december 2018. FN är alltså en organisation som finns
till för att främja mänskliga rättigheter genom deklarationer, som t ex barnkonventionen
och folkrätten, och undvika framtida konflikter, som skapades efter andra
världskriget av segrarmakterna för att ha en stabil och långvarande fred i hela
världen.
8.Resonera kring vilka fördelar en
frivilligorganisation som arbetar för de mänskliga rättigheterna (t.ex. Röda
Korset) kan ha jämfört med en mellanstatlig organisation (t.ex. FN) när det
gäller att nå ut och vara effektiv.
Jag anser att de mellanstatliga
organisationerna (IGO) oftast har mer inflytelse och makt än de organisationer som
baseras på frivilligas hjälp (NGO). Det är framförallt på grund av att de
mellanstatliga har mer makt i samhället och mer substans bakom det de kräver,
ett exempel på det är att de mellanstatliga kan ingripa militärt om så krävs
utan att de ses som en militant grupp som vill ta över världen. På grund av det
har det de enklare att få igenom det de vill och är ofta mer effektiva än
frivilligorganisationer som måste få igenom saker med de medel de har. IGO är
ett samarbete mellan flera länder, och om det ingår mäktiga länder i samarbetet
får de väldigt mycket att säga till om, dessutom kan de samarbeta med ännu fler
länder så att en väldigt stor del av världens alla länder är på samma sida om
något och kan samarbeta för att arbeta för mänskliga rättigheter världen om. Däremot
finns det ingenting som hindrar NGO att samarbeta med andra NGO eller även IGO,
men de har inte samma hävstång i samhället och får inte lika mycket inflytelse
som om det vore en grupp backad av ett mäktigt land. Oftast har även de
mellanstatliga organisationerna mer resurser som de inte behöver jobba för att
få in på samma sätt, då de får bidrag av nationerna som är med, dock finns det
ofta delar som täcks av frivilliga bidrag hos många mellanstatliga
organisationer. Frivilligorganisationer måste dock ofta arbeta hårt för att få
in tillräckligt med resurser för att bedriva all verksamhet de vill, och det kan
även kosta en del att få in ett kontinuerligt flöde att använda sig av till ändamålen.
De måste då också se till att vara attraktiva och måste se till att göra sådant
andra vill ta del av, även om det inte är det mest effektiva, men de behöver
pengar, prylar och volontärer. På så sätt får de mellanstatliga en fördel då de
inte måste bekosta reklam och kampanjer utan allt kan gå till ändamålet, där de
i högre grad kan fokusera på det som ger högst effekt, vilket förstärker
påverkan och gör IGO lite mer effektivt än annars. De mellanstatliga har ofta
många nationer bakom sig som skyddar det organisationen gör, vilket gör att de
är väldigt starka grupper i samhället som kan få mycket gjort och många mindre
länder finner det svårt att säga emot kraven från en mäktig organisation. Även
om det finns frivilligorganisationer som är väldigt stora och samlat på sig
lite makt i samhället, så har de överlag inte en lika stor hävstång i samhället
som IGO, då de inte kan hota med lika mycket. Det är ofta även fler parter
involverade i de mellanstatligas ärenden, så de kan uppnå mer med alla parterna
och det är enklare att specialisera sig på något specifikt. Dock så förekommer
det olika fördelar med frivilligorganisationerna gentemot de mellanstatliga. En
av fördelarna med NGO är att de kan rikta in sig på vad som helst och det de
tycker är mest problematiskt, då de till skillnad från IGO inte måste
upprätthålla en diplomati att följa och inte har lika hårda tyglar. Till
exempel öronmärks ofta pengarna som mellanstatliga organisationer får, vilket
betyder att pengarna ska gå till något specifikt, det ger organisationerna
mindre frihet att göra vad de anser vara bäst. De kan då också skifta mer vad
de gör och har själva mer makt till att göra vad de vill, då mellanstatliga har
väldigt många nationer som ska tycka att det de gör är bra. På så sätt är det
inte lika lätt att stoppa dem och de har mer frihet med att göra vad de vill.
Dock behöver även frivilligorganisationer upprätthålla en image som får folk
att vilja hjälpa till genom att donera och måste därför göra saker som är
attraktivt för människor som vill bidra, även om det inte är det mest effektiva
tillvägagångssättet. NGO har det lättare att nå ut längre då de kan arbeta mer
med en specifik uppgift som de kan ägna alla sina resurser på, och då se till
att det blir fixat på ett bra sätt och kan vara på en mer jordnära nivå. IGO
kan inte vara lika ingående i sitt arbete då de ofta har väldigt mycket mer att
fokusera på och måste skifta hela tiden då nya problem uppstår som man måste ta
itu med, och då blir det svårare att nå ut till alla och att finnas där för de
drabbade, som volontärer för en NGO kan göra mer. De kan då nå platser som
mellanstatliga inte kan och nå ut till fler personer. Den kunskapen kan sedan
NGO förmedla till mellanstatliga organisationer och föra med sig kunskap, så
att t ex mellanstatliga vet vilka länder som bryter mot mänskliga rättigheter
där de behöver ingripa, så dessa upplevelser från fältet kan bidra mycket och
förenkla uppgiften för mellanstatliga organisationer. Även NGO kan få bistånd
från olika nationer, t ex går mycket av Sveriges bistånd för mänskliga
rättigheter till frivilligorganisationer. Dessutom är det lättare att få ut
civila människor i NGO då det ofta finns väldigt många volontärer, och det är
oftast personer som är passionerade och brinner för mänskliga rättigheter som
blir volontärer, och de hade förmodligen fått det svårare att bli volontärer
utan NGO. Det är alltså enklare för privatpersoner och diverse företag att
donera pengar, prylar och tid till organisationer som består av frivilliga och
på så sätt lättare för dem att nå ut till omvärlden och hjälpa till.
11.Hur kränks mänskliga rättigheter i
diktaturer respektive demokratier? Besvara frågan genom att välja och jämföra
två specifika länder, en diktatur och en demokrati.
Om man ser det från internationellt perspektiv finns det ett
samband mellan länder som är demokratiska och länder som främjar mänskliga
rättigheter. Dock kan det också förekomma att demokratiskt styrda länder bryter
mot fler mänskliga rättigheter än diktaturer. I en diktatur kan det vara så att
man har en ledare som är väldigt mån om mänskliga rättigheter och kan på egen
hand verkställa landet så att så få som möjligt bryts mot, då den har väldigt
mycket makt att styra landet som den kan göra bra saker för invånarna med. Hade
det istället varit en demokrati hade det varit mycket svårare att genomgå
förändringar då det är så många parter involverade och man måste gå igenom alla
vilket tar väldigt mycket tid, och kan dessutom vara kostsamt. Det är även
enklare att hålla sig till sin ideologi, speciellt om den är bra, då man inte
tar in lika många influenser från omvärlden. Det är även så att folket inte kan
rösta och då röstar för sitt eget bästa, oavsett om det är vad som är bäst för
landet. Istället kan en klok och välinformerad person fatta beslut som är bäst
för landet och dess invånare. Dessutom blir det inga problem med
missnöjesröster och mutor, som gör att fel person får makten och förstör
landet. Diverse konflikter kan även hanteras fortare och på ett mindre
smärtsamt sätt, då diktatorn enkelt kan fatta bra beslut på egen hand med hjälp
av rådgivare, där det i en demokrati skulle ta oerhört lång tid och folket vet
inte alltid bäst. Det är även enklare för en diktator att satsa på långvariga
projekt då man inte byts ut mot så att en ny ledare med nya idéer och
värderingar tar över med sina nya projekt som man inte hinner klart under sin
mandatperiod, och då kan inga långsiktigt gynnsamma projekt bedrivas vilket kan
göra så att nationen går miste om mycket. Dock kan man råka ut för en tyrann i
en diktatur som sitter vid makten väldigt länge och lyckas försämra landet för
majoriteten av invånarna eller enskilda grupper som ledaren föraktar, vilket
kan få enorma konsekvenser som lever kvar i landet länge efter att ledaren
försvunnit. Oftast har diktaturen mindre kontakt med omvärlden än demokratier
vilket kan leda till många negativa konsekvenser, då man får mindre hjälp under
kriser och hjälper inte till med att sprida teknik och kunskap. Diktaturer
saknar även granskning av sitt styre, vilket betyder att de kan göra mycket som
inte folket vet om eller hade uppskattat, och de behöver inte försvara sina
handlingar mot folket, vilket man måste i en fungerande demokrati om ledarna
gjort något dåligt. Ett exempel på en diktatur som bryter mot väldigt många
mänskliga rättigheter är Nordkorea, även om staten rent formellt heter
Demokratiska folkrepubliken Korea. Nordkorea är en stat som endast har ett
parti och oavsett vem som röstas fram så blir det Kim Jong-un som styr landet. Den
första artikeln påstår att alla föds fria och med lika värde, och det gäller
inte alls i Nordkorea, där spelar det väldigt stor roll i vilken familj man
föds för sitt mänskliga värde, och alla föds inte heller fria då man kan
straffas i flera generationer ifall någon besläktad med en begår ett brott, och
då kan även ens barn och barnbarn föras till arbetsläger även om de inte gjort
något fel. De som föds i Nordkorea har inte nödvändigtvis rätt till liv, frihet
och personlig säkerhet, då man bland annat straffas väldigt hårt och straffet
förs vidare till ens släkt, det förekommer dödsstraff, och man har ingen rätt
att lämna landet om man så vill vilket strider mot många av de mänskliga
rättigheterna, som t ex artikel 13 och 3. Nordkorea hävdar att de har
yttrandefrihet, men de flesta ser detta som en lögn, och det råder en rätt
omfattande censur i Nordkorea, och bryter man mot den finns en risk att man hamnar
i fängelse eller blir straffad med döden, vilket strider mot de mänskliga
rättigheterna då man ska ha både åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Man använder
sig även av tortyr i Nordkorea, främst i form av skendränkningar där man ger
någon illusionen av att de dränks och att hänga folk upp och ner. Ofta är det
de som flytt landet men sedan tvingats tillbaka av diverse anledningar som
utsätts för tortyr. Tvångsaborter är ett annat sätt Nordkorea kränker de
mänskliga rättigheterna, då man ibland tvingar nordkoreanska kvinnor att göra
abort när fadern är från ett annat land än Nordkorea. Om man ställs inför rätta
i Nordkorea får man ingen regelrätt rättegång, utan man får en dom av säkerhetsministeriet,
som ofta är väldigt orättvis och överdriven. Att Nordkorea bedriver en politik
där de ska vara ett självförsörjande land har vid tillfällen stridit mot de
mänskliga rättigheterna, då det under 1990-talet ledde till att folket svalt,
då skördarna blev väldigt små, och regeringen vägrade importera mat så folket
fick istället äta gräs, och det strider mot artikel 25 där man har rätt att
leva under en tillräcklig levnadsstandard som bland annat inkluderar mat. Även
idag råder det en viss matbrist och priserna är väldigt höga, så Nordkorea
måste fortfarande göra insatser för att klara av att uppnå denna mänskliga
rättighet för sina invånare. Hade Nordkorea använt sina resurser till att hjälpa
folket hade landet inte stridit mot lika många mänskliga rättigheter, men
istället går resurserna till landets armé och till diktatorn, Kim Jong-un. Kvinnor
missgynnas även i det nordkoreanska samhället och besitter knappt några högre
poster i samhället. Även om Nordkorea bryter mot vissa mänskliga rättigheter
som inte andra diktaturer gör, så finns det några stycken som alla diktaturer
bryter mot, som till exempel artikel 29, som bland annat säger att man ska ha
ett demokratiskt samhälle, och artikel 21 som också anger hur ett lands ledare
ska väljas. Sverige är en demokrati som kränker väldigt mycket färre mänskliga
rättigheter än vad Nordkorea gör, men det betyder inte att Sverige är en helt
oskyldig stat. Dock så bryts inte de angående hur ett land styrs och demokrati.
En sak som FN kritiserar är att Sverige har en bristande sjukvård för
papperslösa som ses som diskriminering då den inte är avgiftsfri för
papperslösa och det är ett hinder för dem. Andra saker som kritiseras av FN
angående de mänskliga rättigheterna är det gått bättre för rasistiska partier i
valen på senare tid, och det då sår frön för mer diskriminering i framtiden och
att fler människor tycker att diskriminering är bra och acceptabelt. FN
kritiserar även att det blir allt färre utredningar om hatbrott, och att det
inte finns tillräckligt många hatbrottsenheter i Sverige utan att det borde
finnas över hela landet och se till att allt utreds. Dessutom kritiseras det
att antalet kränkningar mot minoriteter ökar, bland annat genom våld mot religiösa
heliga platser. Polisvåld i Sverige samt att minderåriga häktas för lång tid är
andra ärenden som FN ogillar och anser strida mot de mänskliga rättigheterna. Vissa
fall där Sverige utvisat någon har gått till Europadomstolen och ansetts bryta
mot den tredje artikeln om att varje individ har rätt till liv, frihet och
personlig säkerhet. I en demokrati är risken avsevärt större att ledarna är
oeniga och säger emot varandra, vilket kan leda till att alla handlingar dras
ut på och tar väldigt mycket tid. Då kan det uppstå ännu fler konflikter, och
det blir sedan svårare att lösa konflikter i en demokrati eftersom att man inte
kan fixa till det precis när konflikten börjar uppstå, utan man måste komma
fram till ett demokratiskt sätt att lösa den på, vilket innebär mycket arbete
och tid, som man hade kunnat undvika om man inte tvunget skulle göra det
demokratiskt. Det är inte heller så att folket nödvändigtvis vet bäst, så om
man hade haft en bra diktator hade det kunnat vara bättre för landet, då
människor främst röstar på vad som gynnar dem själva och inte vad som gynnar
alla i landet. Det förekommer också att folk röstar av missnöje, alltså röstar
på ett dåligt alternativ bara för att de vill ha förändring då de inte är
nöjda, eller att folk struntar i att rösta då de känner att de inte kan påverka
eller att alla alternativen är lika dåligt. Det finns även vissa som inte kan
rösta, då de har väldigt dåliga förutsättningar för det, som t ex att det inte
finns någon plats att rösta på i närheten eller att man blir mutad till att
inte rösta eller rösta på någon man egentligen inte vill rösta på, och då blir
valen inte demokratiska. Dock så får alla i teorin samma förutsättningar och
makt att påverka politiken i landet. Det blir även enklare för människor att
uttrycka sig själv då man har rättigheterna till att uttrycka sig själv som man
vill, vilket gör att mångfalden i landet blir bättre. Även det politiska
klimatet blir säkrare då man får en ledare som majoriteten av de som röstat valt
till en mandatperiod, vilket betyder att risken att någon ska försöka ta över
makten minskar avsevärt och att det är säkrare. I diktaturer handlar ofta
kränkningarna av de mänskliga rättigheterna om systematiska brott som handlar
om att diktatorn ska leva i stort överflöd och besitta makten hela sitt liv,
medan det i demokratier oftast handlar om enstaka fall där fel begås eller att delar
av gamla system som diskriminerar kvarstår i samhället eller förakt mot de som
är olik än själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar