Konsthistorisk parafras

Expressionism:

Under expressionismen var det viktigt med känslor och att ge uttryck av det i konstverken, vilket man inte tidigare gjort på samma sätt. Konsten bestod också av mycket spontant och saker som konstnärerna gjorde av ren impuls, och man började dessutom förvränga verkligheten och sluta avbilda den på ett korrekt sätt utan mer som man upplevde den och på ett känslosammare vis. Expressionismen är en del av modernismen och tillsammans med fauvismen är det en av de första modernistiska rörelserna.

Verket:

Skriet är ett konstverk av Edvard Munch som blev klart 1893. Målningen gjordes i fyra versioner av lite olika material och den sista blev klar 1910. Den rörelse som verket tillhör är expressionismen. Konstverket omfattar flera personer varav en står i centrum av bilden och till synes skriker. Personerna står på en bro och de två som inte står i centrum ser ut att antingen gå bort från personen i centrum eller stå vid räcket och titta ut över landskapet.

Parafras:

Under den tid verket skapades, vilket var vid sekelsbytet till 1900-talet, var inte ångest särskilt vanligt förekommande, framförallt inte vid så pass tidig ålder som det är idag. Den centrala figuren i målningen verkar vara väldigt ångestfylld, och jag vill visa hur det ser ut idag, genom att illustrera hur allt yngre generationer drabbas av ångest som bland annat orsakas av sociala medier, mobbning och utstötning och en enorm press på ungdomar. Jag ska skapa parafrasen digitalt genom Gimp där jag förändrar delar av förlagan för att anpassa den till min tolkning.

Tidsplanering:

Ons 8 mars 2017: Få allt skriftligt gjort, börja finslipa idé

Ons 29 mars 2017: Börja på arbetet och skriva ner vad jag vill ha med

Ons 5 april 2017: Fortsätta på arbetet

Ons 19 april 2017: Bli klar med arbetet

På min parafras ser man en tjej som ser panikslagen ut. Hon har väldigt mycket smink på sig och det är till stor del utkletat och slarvigt, vilket visar på en strävan efter perfektion och att se ut som idealet genom att rita på ett nytt ansikte på personer dagligen, men misslyckan med det leder till panik som visas i hennes ansiktsuttryck. Denna bild symboliserar strävan efter idealet, men att det är ouppnåbart för väldigt många och det leder endast till hat mot sig själv, avund mot andra och att människor blir stressade och mår dåligt över sitt utseende, även om man egentligen ser bra ut som man är. I förlagan, det vill säga Skriet av Edvard Munch skildras en äldre man som den panikslagna personen, och den är gjord på slutet av 1800-talet. Denna parafras som är gjord på 2000-talet skildrar istället en väldigt mycket yngre tjej för att visa hur denna stress främst drabbar kvinnor, då en större press generellt sätt läggs på kvinnor inom framförallt skönhet, och det är viktigt för kvinnor att se bra ut för att ges värde i samhället och kunna ta den plats man förtjänar i samhället, och om man inte ser ut som idealet så kan man utsättas för väldigt grova kränkningar eller till och med systematiskt förtryck. En stor vikt läggs också på att prestera inom alla andra områden för att valideras i samhället och ses som kompetent. Om en kvinna misslyckas med något kan det leda till att alla kvinnor generaliseras och männen i omgivningen ser alla kvinnor som inkompetenta bara på grund av att en kvinna gjorde ett misstag, precis som vissa ser alla muslimer som terrorister endast för att en så-kallad muslim gjort ett terrordåd. Pressen läggs på kvinnor från en tidigare ålder än det varit förr. Till exempel börjar barn numera tidigt sminka sig, även om de fortfarande borde vara ute och leka med sina kompisar. Det leder till stress och stress-relaterade sjukdomar redan hos små flickor och gör deras upplevelse som barn mycket sämre än den borde varit och bidrar till att alla mår dåligt och har ångest. Figuren har på sig en svart klänning med en relativt låg urringning och håller händerna vid sidan av huvudet. Munnen är vidöppen och med lysande rosa läppstift. På kinderna, näsan och pannan finns det bland annat puder, bronzer och highlight, det vill säga olika sorters smink. Ögonen är tungt sminkade med en hel del concealer, mascara och ögonskugga, och de är helöppna som om man blivit väldigt chockad av något. Ögonbrynen är ifyllda i en ton lite ljusare än håret. Håret ligger i en mittbena och är tillbakadraget i en tofs som sticker ut på hennes vänstra sida. Den svarta klänningen är långarmad och hon är sjukligt smal till följd av samhällets ohälsosamma krav. Bakgrunden är oförändrad från originalet av Skriet och utgörs av en bro och vad som ser ut som vatten under bron under en solnedgång. Denna parafras skildrar dock en mindre del av Skriet än originalet och männen i bakgrunden fattas i min parafras. Denna parafras är gjord med samma palett som förlagan, det vill säga att jag använt samma färger som i Skriet till största möjligt mån, och använt liknande om jag inte kunnat använda samma färg. Jag tolkar bilden som en relativt ung tjej som mår dåligt och har ångest till följd av de kraven som ställs på kvinnor av samhället. Bakgrunden visar hur det ser ut inuti huvudet på tjejen, nämligen ren panik och många starka färger som rör ihop sig och leder till en nervös känsla som får en på helspänn och man inte mår särskilt bra av att se på konstant. Att befinna sig på en brygga är också en utsatt position där man hade fallit långt ner om ens underlag hade försvunnit. Många känner en viss oro när de befinner sig på en brygga och man kan tolka det på så sätt, som att det symboliserar oron över att göra något man har ångest över, vilket visas på den rena desperationen huvudpersonens handplacering och ansiktsuttrycket visar samt hur bakgrunden är uppbyggd för att förmedla en viss känsla. Jag tycker att bilden främst ger uttryck för ångest och visa hur hemskt allting kan vara, vilket underbyggs av att Skriet i original gjordes under Expressionismen då det gällde att göra allting intensivt och på ett väldigt uttrycksfullt vis, vilket Skriet verkligen lever upp till. Eftersom att min endast är en parafras på Skriet stämmer detta också in på denna version. Bildens främsta syfte är att belysa ett viktigt problem i samhället som måste förbättras för att alla i samhället kan slippa undan den enorma pressen. Om detta problem adresseras kan det göra situationen enormt mycket bättre för kvinnor överlag och minska ångesten och få väldigt många att må väldigt mycket bättre, så syftet med denna är att människor ska inse hur absurda kraven på kvinnor i dagens samhälle är och att de genast måste förändras. Denna parafras är tänkt att visa hur åldern för ångest och stress-relaterade sjukdomar sänkts otroligt mycket under en tid tillbaka och främst riktat in sig på kvinnor.