Wolfgang Amadeus Mozart
Mozarts liv
Wolfgang Amadeus Mozart var en väldigt omtalad musiker och kompositör som föddes den 27 januari 1756 i Salzburg och dog 5 december 1791. Som barn ansågs han vara ett underbarn och redan vid 14 års ålder skrev Mozart sin första opera. Mozarts far, Leopold Mozart, var också en relativt framgångsrik musiker, som tog på sig uppgiften att lära Mozart och hans syster, Nannerl Mozart, att bli framgångsrika musiker. Hans egna framgångar sträckte sig som bland annat hovtonsättare, vice kapellmästare och den största enligt många, den unge Mozarts lärare och mentor. Under en extra betydelsefull turné för Mozart som pågick i cirka tre år med sin fader och syster blev Mozart inspirerad av Johann Schobert och J.C. Bach. Bach och Mozart skulle senare bli nära vänner och Bach skulle handleda Mozart under en kort period då Mozart befann sig i London.
När Mozart endast var 13 år gammal, 1769, fick han sin första anställning. Den var i ärkebiskopens hovkapell, som tredje konsertmästare. Inte långt efter anställningen åkte den unge Mozart och hans far på tre separata resor till Italien. Där bl a studerade han under Padre Martini, som var en väldigt duktig och framstående musiker från Italien. Han komponerade också tre operor för Teatro Regio Ducal, som är benägen i Milano. När han var tillbaka i Salzburg 1773 satte han igång med komponerande av bland annat operor, kyrkomusik och konserter. Det intensiva sessionen pågick till 1778, då han reste till Paris med sin sjuka moder. På vägen till Paris träffade han Aloisia Weber, som han förälskade sig i. Hon var en tysk sångare från Mannheim, där Mozart försökte få arbete under en tid och då lärde känna henne. Väl i Paris dog hans moder år 1778. På vägen hem åkte han förbi Mannheim igen och friade till Aloisia, som tackade nej.
Nästa sak i Mozarts liv blev några år med mycket skapande, där resultatet blev bland annat en opera seria som kallas Idomeneo, som blev en succé när den hade sin premiär 1781. Trots succén fick Mozart ekonomiska problem, vilket tvingade honom att fortsätta sin anställning hos ärkebiskopen. Dock klarade han inte av det länge och en stor konflikt ägde rum, då han kände sig instängd och inte fick vara lika konstnärlig. Konflikten gjorde så att han lämnade sin post och fick istället försörja sig på inkomster som en frilansare. Mozart åkte till Aloisias familjs hyreshus i Mannheim, där han förälskade sig i Aloisias syster Konstanze Weber. Han skriver också Enleveringen ur seraljen som också blir en succé, och det ger Mozart tillräckligt mycket pengar för att kunna fria och gifta sig med Konstanze. Inte långt därpå, 1784, blev han medlem i Frimurarna. Det är en organisation om människans värde och människans utveckling som bygger på kristna värderingar, genom organisationen fick Mozart många kontakter och rika kunder, vilket bidrog till en förbättrad ekonomi för Mozart. Trots det och att han skrev massvis med verk, kunde han inte hjälpas ur sin fallerande ekonomiska situation, samt hans dåliga hälsa. I sin sista etapp skrev han kända verk som Trollflöjten, Don Giovanni och Figaros Bröllop innan han natten till den femte december dog. Han lämnade kvar skulder som motsvarar 1,2 miljoner i dagens penningvärde till sin fru.
Wienklassicismen
Den epok som Mozart levde under kallas Wienklassicismen. Epoken pågick ungefär 1750-1820. Den heter Wienklassicismen eftersom att Wien var musikens huvudstad under den pågående epoken som präglades utav klassisk musik. Stora musiker och kompositörer under Wienklassicismen är Mozart, Haydn, Beethoven och ibland även Schubert. Det som utmärker Wienklassicismen är homofonin, det vill säga att endast en stämma är självständig och de andra stämmorna arbetar tillsammans och skapar ackord, vilket skapar en harmoni. Även speciellt för Wienklassicismen var att melodierna fick ett nytt koncept. Under Barocken(den tidigare epoken) hade det kommit en ström utav toner som uppvisade ett visst sammanhang i musiken, men under Wienklassicismen prioriterades istället symmetriska och balanserade stycken som ändå hade kontraster och dramatik i sig. Den meloditypen sitter i fortfarande och stycken skrivna under Wienklassicismen är ofta lika stycken skrivna idag till deras melodier. Symfonier blev också uppfunna på nytt under Wienklassicismen. Innan hade föregångaren kallats sinfonia, men de var utan struktur. Symfonier är lite större verk skrivna för en symfoniorkester och de fick sitt upplägg under Klassicismen. De skulle bestå utav fyra satser, först en snabb och intensiv, sedan en lite långsammare en, därefter en dansrelaterad sats och sist en till snabb och intensiv sats. Stråkkvartetternas musik var även skriven i denna form och stråkkvartetter var Wienklassicismens mest populära kammarmusik. Även symfoniorkesterns utseende blev till vad det idag är och den tidigare använda generalbasen blev borttagen eftersom att amatörer, som höll på med musik allt mer då musiken blev en allt större del av kulturen och inget som endast fina hov och kyrkan tog del utav, inte kunde bemästra improvisationerna som generalbasen innehöll. Sonater kom till under Barocken, och är stycken skrivna för ett fåtal instrument, t ex pianosonater, men reformen som gjorde deras uppsättning till vad den är idag kom först under Wienklassicismen. Reformen innebar att det kom till riktlinjer för hur man skulle skriva den första satsen i ett musikstycke. Man skulle ha en exposition först, sedan en genomföring och efter det skulle återtagningen finnas. Expositionen skulle visa upp och ge ett smakprov på alla teman i satsen, sedan skulle genomförandet använda teman för att variera musiken och göra den kreativ för att underhålla de som lyssnade. Återtagningen gick ut på att i stort sett upprepa expositionen med någon liten förändring. I vissa verk förekommer det också en coda som är italienska för svans. Codan är som pricken över i:et och en liten avslutning på det hela som knyter ihop säcken. Musiken blev också mer flexibel, och man kunde göra mycket mer saker med den. Man kunde t ex byta stämning genom att gå från dur till moll mitt i ett stycke utan att det ansågs vara oprofessionellt. En annan stor förändring med musiken var att det blev mindre och mindre kyrklig, dvs sakral, musik. Istället blev musik en viktigare del utav kulturen och en sak man gjorde mer för nöjets skull, vilket gjorde att kompositörer tjänade mer pengar och blev mycket populärare än innan, då de kunde hålla stora konserter och dylikt, eftersom att intresset för det fanns där till skillnad från tidigare. Det fanns också väldigt många maktinnehavare som anställde musiker vid deras hov för att producera musik åt dem. Operan utvecklades då det tillkom två olika sorters opera, opera buffa och opera seria. Opera buffa är en mer komisk form av opera, ett exempel av det är Figaros bröllop skriven av Mozart. Opera seria är den seriösa och tragiska form av opera som man kan skåda i Idomeneo.
Wienklassicismen relativt till Barocken
Barocken är den epok som pågick mellan slutet av 1500-talet och 1760 och är epoken precis innan Wienklassicismen, även om de överlappas under några år. Den största skillnaden mellan musiken i de olika epokerna är att Wienklassicismens musik är homofon, medan Barockens musik är polyfon, dvs att det förekommer flera självständiga stämmor som ändå kompletterar varandra och på något vis hänger ihop. Sonaterna ändrades också märkbart. Barockens sonater kallas ofta sonata numera och är längre instrumentala verk, men de hade inte samma struktur och upplägg som de skulle få senare, därför är de inte särskilt lika sonater skriva under Wienklassicismen och därefter. Även symfoniorkestern genomgick reformer under Wienklassicismen, Barockens generalbas togs bort till bland annat eftersom att musik blev något som amatörer kunde ta del av också, och de var inte lika framstående på improvisationen som användes under generalbasen. En annan skillnad i symfoniorkestern var att det användes lite olika instrument under de olika epokerna, vilket kunde bidra till att skapa lite olika ljud. Under Barocken användes till exempel gamba, cembalo och luta, men under Wienklassicismen var framförallt piano populärt. Under Barocken var musiken lite mindre flexibel än under Klassicismen, man kunde t ex inte ändra mellan dur och moll i samma stycke, utan kunde endast förmedla en stämning under ett stycke. Även rytmen var inte lika föränderlig och flexibel som under Wienklassicismen. Melodierna var även väldigt olika under Barocken, då de hade ett stort sammanhang och det kom som sagt ett flöde utav toner, jämfört med Wienklassicismens balans och kontraster. Även om Barockens musik inte var lika sakral som den under Renässansen, var kyrkan mer av ett religiöst verktyg under Barocken än under Wienklassicismen. Även operan skilde sig en del mellan de olika epokerna. Under Wienklassicismen var det opera buffa och opera seria som gällde. Operan under Barocken hade varit relativt nyskapad och outvecklad, men det bildades en form av talsång som kallas recitativ och den var av stor betydelse i operorna.
Källor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar