Frågor på s.220

7. Identitet är vem vi är, vad vi identifierar oss själva med och vem vi hör till. Det finns många faktorer till identiteten, vilket förklarar hur alla kan vara så olika. T ex har familjen, vännerna, hobbyerna, religionen, musik, värderingar och normer varit med att skapa oss. Eftersom att alla växer upp olika, gillar olika saker osv har ingen exakt samma identitet. Man kan också ha olika identiteter beroende på omgivningen, om man t ex är på nobelmiddagen beter man sig inte likadant som om man var hemma och åt framför TVn. Desto äldre man blir kan man få fler påverkande faktorer,  t ex yrkesidentiteten, dvs ens yrke, och klassidentitet, vilket är samhällsklassen man tillhör. Ens sexuella identitet kan också påverka vem man är. Mycket av identiteten växer också fram ju äldre vi blir, om vi träffar någon man vill vara alternativt inte vara som kan man ändra sin personlighet och man kan få idoler som man vill likna. Jag påverkas mycket av mina kompisar och mina föräldrar, t ex har de vissa störiga egenskaper som jag absolut inte vill kopiera, om jag undrar någon kan de oftast förklara och då ser jag lättare saker från deras synvinklar. Jag påverkas också av musik till viss del, och jag hittar mycket musik genom listor på Spotify som då påverkar mig. Undermedvetet påverkas jag också av t ex reklam och dylikt som sätter ideal på hur man vill se ut och vad som är snyggt. Man har ofta olika identiteter beroende på miljön, det beror på att man vill passa in och ett visst beteende förväntas på ett visst ställe. Till viss del beror det också på hur nära man står personerna i omgivningen och hur deras relation till en själv ser ut. Man är t ex oftast inte exakt likadan på lektionen/jobbet som på badhuset med sina kompisar.

8. Ordet hbtq står för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner. Att vara en transperson har absolut inget att göra med sexuell läggning, därför är det ingen sexuell identitet. Ordet queer är ett sk paraplybegrepp för sexuella minoriteter och ifrågasättandet av heteronormativiteten. Den vanligaste sexuella identiteten är heterosexualitet. Det är förmågan att endast bli kär i det motsatta könet. Homosexualitet är förmågan att endast bli kär i personer av samma kön. Bisexualitet är förmågan att bli kär i alla kön. Det finns också asexuella, de känner ingen sexuell lust. Andra ovanliga sexualiteter är nekrofileri, pedofileri och zoofileri. Nekrofiler tänder på döda människor, pedofiler på barn och zoofiler på djur. Incest är sexuella relationer mellan nära relaterade människor, t ex syskon eller föräldrar med deras barn. 

9. Uppfattningar om kärlek och sexualitet förändras med tiden och blir modernare. Det är en bra sak, i västvärlden har det t ex varit olagligt att vara homosexuell för bara några få decennier sedan.  Med tiden har det förändrats och nu är det lagligt med samkönade äktenskap i en stor del av världen. Två stora bidragande faktorer är sekulariseringen och välståndsutvecklingen. Sekulariseringen är att vi blir allt mindre religösa och tänker själva istället för att följa kyrkan blint. Välståndsutvecklingen är bidragen som hjälper till att lösa problemet och de utsatta får det bättre. Olika organisationer däribland RFSL, som står för Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande, har hjälpt till otroligt mycket. De har ordnat Pridefestivaler som hjälpt till att visa hur naturligt det är och marknadsfört homosexualitet. Att det finns så många olika människor och att alla är olika har också hjälpt till med att förändra de gamla normerna. 

Enligt bibeln är det förbjudet att vara homosexuell, men många kristna håller inte med om det. Kristendomen anser att det är något helgat mellan en man och en kvinna. För länge sedan ansågs det vara bäst att gå i celibat, dvs sexuell avhållsamhet, men om man inte klarade det skulle man gifta sig med någon av det motsatta könet.

I judendomen respektive islam kan det ses som en plikt att föröka sig och gifta sig. Giftermål ses som mellan en man och en kvinna för många, och sex bör endast ske inom äktenskap inom dessa religioner. I de flesta religioner är det dock nuförtiden lite tolerantare mot i princip allt under kategorin kärlek och sexualitet. 

10. Även om orden är snarlika finns det skillnader. Altruism är motsatsen till egoism och är betyder att man bryr sig om andra och vill hjälpa dem och att de ska ha det bra. Sympati är att man tycker synd om andra. Empatiska människor vet hur saker kan uppfattas och kännas för andra personer. Psykopater har ingen empati och förstår sig inte på andra. Filantropi är mer inriktat i välgörenhet och att göra nytta i samhället. Humanitet är mer att förstå att människor inte är perfekta och ha överseende och förståelse. Solidaritet är att göra något för gruppens bästa och gemensamt ta ansvar för det. Engagemang är att ha ett intresse för något, vilja göra det och vara redo.

Jag tycker att altruism är viktigast, sedan empati följt av humanitet, solidaritet, filantropi, sympati och sist engagemang. Även om de går att rangordna är alla viktiga. Altruism handlar om att förbättra allas situation och är därför i princip alla sammansatta. Empati är också viktigt eftersom att man förstår hur ens handlingar drabbar andra och kan undvika att göra dem. Humanitet handlar också om att förstå andra, vilket är väldigt viktigt. Solidaritet och filantropi handlar om att få saker gjort, alla kan ha solidaritet medan man behöver pengar för att vara en filantrop. Sympati är bra, men det hjälper inte samhället särskilt mycket. Engagemang är också viktigt men jag anser att de andra är viktigare. 

11. Alla religioner tror att någonting händer efter döden och att man fortfarande är vid liv, bara på ett annat sätt. Islam och kristendomen följer samma princip och de är väldigt lika i denna aspekt. I islam och kristendomen finns en himmel och ett helvete. De som varit goda återuppstår i himmelen och de som inte varit goda återuppstår i helvetet. Egentligen är livet på jorden bara ett förspel och man ska jobba för att komma till himmelen, där det riktiga livet sätter igång. I judendomen vet inte vanliga människor vad som händer efter döden, endast guden kan veta hur uppståndelsen går till. Buddhism och hinduism skiljer sig från syskonreligionerna, men är identiska med varandra. Där tror man på reinkarnation, dvs återfödelse i en annan kropp. Om man är en god människa kan man födas som en bättre människa, men om man är dålig kan man födas som en fluga eller alkoholist. Målet är att inte återfödas, dvs bli förenad med världsalltet och en så kallad buddha. De är rätt olika, förutom deras tvillingar, dvs religionen med samma princip. De religioner som är etablerade nära varandra är rätt lika, t ex buddhism och hinduism som båda härstammar från östra Asien. 

12. Som ateist kan man tro många olika saker. Att man tror på livet före döden istället för efter döden är ett sätt att skämta om det. Ofta syftar man då på att man inte tror att något händer efter att man dör och att det inte finns liv efter, dvs att man inte är vid medvetande. Cicero var en romersk författare som skrev att religionernas uppfattning av vad som händer efter döden endast skapade oro inför döden och om man varit tillräckligt god. Bara de som inte tror på något efter döden kan vara lugna och undvika oron. Vissa tycker också att den avlidne inte är död, eftersom att minnet av personen lever vidare och minnena lever vidare. 

1. Ordet dygd härstammar från fornnordiska där det betydde duktig och att duga. Med det menas att man inte bryter mot normer och man är en bra människa. Istället för att tänka på konsekvenserna eller var plikten ligger, ska man fatta självständiga beslut som tar en mot målet att vara en så god människa som möjligt. Med dygdetiken ska man inte behöva tänka över alla beslut och resonera över dem, utan istället ha förmågan att fatta automatiska beslut som är bra. Dygdetiken är därför enligt många bättre för vardagen då man inte måste stanna och tänka, utan kan fatta besluten efter att man utvecklat bra egenskaper. Dygdetik utgår också efter att hitta den så kallade gyllene medelvägen, alltså det som är lagom. Man ska helt enkelt inte få för mycket eller lite av något, utan precis rätt mängd. Det var Aristoteles som utvecklade den uppfattningen av dygdetiken.