Konsthistorisk parafras

Expressionism:

Under expressionismen var det viktigt med känslor och att ge uttryck av det i konstverken, vilket man inte tidigare gjort på samma sätt. Konsten bestod också av mycket spontant och saker som konstnärerna gjorde av ren impuls, och man började dessutom förvränga verkligheten och sluta avbilda den på ett korrekt sätt utan mer som man upplevde den och på ett känslosammare vis. Expressionismen är en del av modernismen och tillsammans med fauvismen är det en av de första modernistiska rörelserna.

Verket:

Skriet är ett konstverk av Edvard Munch som blev klart 1893. Målningen gjordes i fyra versioner av lite olika material och den sista blev klar 1910. Den rörelse som verket tillhör är expressionismen. Konstverket omfattar flera personer varav en står i centrum av bilden och till synes skriker. Personerna står på en bro och de två som inte står i centrum ser ut att antingen gå bort från personen i centrum eller stå vid räcket och titta ut över landskapet.

Parafras:

Under den tid verket skapades, vilket var vid sekelsbytet till 1900-talet, var inte ångest särskilt vanligt förekommande, framförallt inte vid så pass tidig ålder som det är idag. Den centrala figuren i målningen verkar vara väldigt ångestfylld, och jag vill visa hur det ser ut idag, genom att illustrera hur allt yngre generationer drabbas av ångest som bland annat orsakas av sociala medier, mobbning och utstötning och en enorm press på ungdomar. Jag ska skapa parafrasen digitalt genom Gimp där jag förändrar delar av förlagan för att anpassa den till min tolkning.

Tidsplanering:

Ons 8 mars 2017: Få allt skriftligt gjort, börja finslipa idé

Ons 29 mars 2017: Börja på arbetet och skriva ner vad jag vill ha med

Ons 5 april 2017: Fortsätta på arbetet

Ons 19 april 2017: Bli klar med arbetet

På min parafras ser man en tjej som ser panikslagen ut. Hon har väldigt mycket smink på sig och det är till stor del utkletat och slarvigt, vilket visar på en strävan efter perfektion och att se ut som idealet genom att rita på ett nytt ansikte på personer dagligen, men misslyckan med det leder till panik som visas i hennes ansiktsuttryck. Denna bild symboliserar strävan efter idealet, men att det är ouppnåbart för väldigt många och det leder endast till hat mot sig själv, avund mot andra och att människor blir stressade och mår dåligt över sitt utseende, även om man egentligen ser bra ut som man är. I förlagan, det vill säga Skriet av Edvard Munch skildras en äldre man som den panikslagna personen, och den är gjord på slutet av 1800-talet. Denna parafras som är gjord på 2000-talet skildrar istället en väldigt mycket yngre tjej för att visa hur denna stress främst drabbar kvinnor, då en större press generellt sätt läggs på kvinnor inom framförallt skönhet, och det är viktigt för kvinnor att se bra ut för att ges värde i samhället och kunna ta den plats man förtjänar i samhället, och om man inte ser ut som idealet så kan man utsättas för väldigt grova kränkningar eller till och med systematiskt förtryck. En stor vikt läggs också på att prestera inom alla andra områden för att valideras i samhället och ses som kompetent. Om en kvinna misslyckas med något kan det leda till att alla kvinnor generaliseras och männen i omgivningen ser alla kvinnor som inkompetenta bara på grund av att en kvinna gjorde ett misstag, precis som vissa ser alla muslimer som terrorister endast för att en så-kallad muslim gjort ett terrordåd. Pressen läggs på kvinnor från en tidigare ålder än det varit förr. Till exempel börjar barn numera tidigt sminka sig, även om de fortfarande borde vara ute och leka med sina kompisar. Det leder till stress och stress-relaterade sjukdomar redan hos små flickor och gör deras upplevelse som barn mycket sämre än den borde varit och bidrar till att alla mår dåligt och har ångest. Figuren har på sig en svart klänning med en relativt låg urringning och håller händerna vid sidan av huvudet. Munnen är vidöppen och med lysande rosa läppstift. På kinderna, näsan och pannan finns det bland annat puder, bronzer och highlight, det vill säga olika sorters smink. Ögonen är tungt sminkade med en hel del concealer, mascara och ögonskugga, och de är helöppna som om man blivit väldigt chockad av något. Ögonbrynen är ifyllda i en ton lite ljusare än håret. Håret ligger i en mittbena och är tillbakadraget i en tofs som sticker ut på hennes vänstra sida. Den svarta klänningen är långarmad och hon är sjukligt smal till följd av samhällets ohälsosamma krav. Bakgrunden är oförändrad från originalet av Skriet och utgörs av en bro och vad som ser ut som vatten under bron under en solnedgång. Denna parafras skildrar dock en mindre del av Skriet än originalet och männen i bakgrunden fattas i min parafras. Denna parafras är gjord med samma palett som förlagan, det vill säga att jag använt samma färger som i Skriet till största möjligt mån, och använt liknande om jag inte kunnat använda samma färg. Jag tolkar bilden som en relativt ung tjej som mår dåligt och har ångest till följd av de kraven som ställs på kvinnor av samhället. Bakgrunden visar hur det ser ut inuti huvudet på tjejen, nämligen ren panik och många starka färger som rör ihop sig och leder till en nervös känsla som får en på helspänn och man inte mår särskilt bra av att se på konstant. Att befinna sig på en brygga är också en utsatt position där man hade fallit långt ner om ens underlag hade försvunnit. Många känner en viss oro när de befinner sig på en brygga och man kan tolka det på så sätt, som att det symboliserar oron över att göra något man har ångest över, vilket visas på den rena desperationen huvudpersonens handplacering och ansiktsuttrycket visar samt hur bakgrunden är uppbyggd för att förmedla en viss känsla. Jag tycker att bilden främst ger uttryck för ångest och visa hur hemskt allting kan vara, vilket underbyggs av att Skriet i original gjordes under Expressionismen då det gällde att göra allting intensivt och på ett väldigt uttrycksfullt vis, vilket Skriet verkligen lever upp till. Eftersom att min endast är en parafras på Skriet stämmer detta också in på denna version. Bildens främsta syfte är att belysa ett viktigt problem i samhället som måste förbättras för att alla i samhället kan slippa undan den enorma pressen. Om detta problem adresseras kan det göra situationen enormt mycket bättre för kvinnor överlag och minska ångesten och få väldigt många att må väldigt mycket bättre, så syftet med denna är att människor ska inse hur absurda kraven på kvinnor i dagens samhälle är och att de genast måste förändras. Denna parafras är tänkt att visa hur åldern för ångest och stress-relaterade sjukdomar sänkts otroligt mycket under en tid tillbaka och främst riktat in sig på kvinnor.

Hur kan man tro?

Det finns väldigt många olika sätt att tro på, och jag tillhör hinduismen. Den stora religion som mest liknar hinduismen i dess tankar är buddhismen eftersom att buddhismen härstammar från hinduismen och kan ses som en riktning inom hinduismen. En väldigt viktig och bra aspekt ur hinduismen som jag tror på är samsara. Samsara ett kretslopp där livet går runt och man föds om i ny kropp efter döden. Samsara finns också inom buddhismen, men inte i någon annan världsreligion. Samsara är också en process som man tillägnar sitt/sina liv till att stoppa för att komma undan allt lidande som medföljer i processen i de båda religionerna, men de varierar lite genom att i hinduismen har man en själ, den så kallade atman, som är den del av människan som vandrar mellan olika former och har ett evigt liv, medan i buddhismen har människor ingen egentlig själ som vandrar mellan kroppar utan återfödelsen är något som händer den nästkommande versionen av en baserat på den tidigare versionens karma. I buddhismen motsvarar även samsara livets hjul då hjulet i stort sett är en fysisk representation av hur samsara fungerar och vad som händer under samsara. På så sätt får de en väldigt viktig symbol för samsara, men även en bildlig förklaring som kan hjälpa många att förstå samsara. Inom hinduism finns ingen sådan motsvarighet, utan samsara blir till ett mer abstrakt och otolkat koncept. Samsara är en stor del av de cirkulära världsreligionerna, det vill säga hinduism och buddhism, men i de linjära världsreligionerna finns det inte många tankar som liknar samsara. I t ex kristendomen tror man inte att på att man återföds, utan istället ställs man inför ens gud och där fattar gud ett beslut om vart man ska, antingen himlen eller helvetet. Sedan existerar man i himlen under en tid. På platser i bibeln står det att Gud kommer väcka alla till liv återigen, som t ex Paulus som säger att "Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda" (Apg 24:15), vilket är en idé som till viss del stämmer överens med den hinduistiska tankegången om att livet och själen återvinns. Dock framstår det mest som något som försiggår en gång och inte något som går runt och runt i en cirkel som den gör i hinduismen. Det är även så att kristendomen anser att gud kommer ge människor ett erbjudande om att bli odödliga och bli det han tänkte skapa, det vill säga avbilder av gud själv. Det är ungefär som slutet av samsara eller moksha, där det finns ett slut på eländet och lidandet som innebär att leva för evigt och allt lidande upphör då man blir befriad från ett tillstånd av evigt elände. Dock är det så att hinduister får kämpa igenom flera liv och vara goda personer för att kunna uppnå det igenom samsara, dock behöver kristna endast leva ett eller eventuellt två för att få samma erbjudande. Det är för kristna även endast ett erbjudande som man även kan tacka nej till, och undvika det eviga livet, men för hinduister är det något man ägnar alla sina liv till och verkligen strävar efter, och sedan inte kan tacka nej till

En annan viktig del av hinduismen är tron på brahman. Brahman är den del av hinduismen som gör religionen panteistisk och den betyder att gud finns i allting och allt materia bygger upp en enad världssjäl. Det är något som hinduismen är någorlunda ensam om och det saknas liknande i övriga världsreligioner. I de linjära världsreligionerna saknas den panteistiska aspekten och man tror mer på en själ hos alla levande ting än hos icke levande ting. Judendomen är en monoteistisk religion, och det innebär att de endast dyrkar en gud, vilket i sin tur innebär att det inte finns utrymme för en panteistisk uppfattning där det finns en världssjäl i materiella ting och på så sätt skiljer sig de båda religionerna åt. Buddhismen är mer lik hinduismen än judendomen, men de skiljs fortfarande åt till stor del inom denna aspekt. Buddhismen kan ses som en religion utan några gudar, och då räknas även världssjälen i naturen bort och religionen kan inte klassas som panteistisk. Dock så är vissa frågor som rör panteismen centrala i den buddhistiska tankegången, som att allting inte kan komma från ingenting och att allting hör ihop och är enhetligt, samt att de tror att det finns en viss form av energi i naturen. Däremot tror inte buddhister på att det finns en själ bakom det materiella och att det skulle kunna finnas en sorts gud eller något gudalikt bakom det.

Likt brahman är även atman en viktig del av att leva som hinduist. Själva atman är själen hos de levande som reser runt bland kroppar i samsara. Atman finns även i jainism, men dock tror man inte på brahman på samma sätt i religionen, som i hinduismen är sammanhängande med atman. Jainisterna tänker på samma sätt som hinduister kring atman och det används som ett begrepp för själen hos ett levande ting som reser runt bland olika kroppar och eftersom att de båda religionerna har samma ursprung har tanken utformats långt bak i tiden och sedan aldrig förändrats i någon av de separata religionerna. I buddhismen skiljer sig atman till viss del från den hinduistiska, men en hel del likheter finns kvar. Även om man inom buddhismen inte tror på att man har en själ som vandrar runt i olika kroppar kan man säga att atman är konceptet av att vissa delar av en byter kropp efter att man dör även om det inte är någon själ och att man är sig själv. Atman kan också vara en personens allra innersta personlighet och den man faktiskt är oavsett förändringar och att man försöker bli någon annan. Atman är inte helt och hållet samma sak eftersom att buddhismen inte har själar som förflyttar sig, men det finns fortfarande väldigt många likheter mellan atman och det är tydligt att de båda har i princip samma härkomst och grundas på samma basidéer. Även i de linjära världsreligionerna är själva själen viktig. T ex i islam är själen en väldigt viktig del av människan och den del som följer med till livet efter döden. Däremot är själen bunden till en specifik kropp till skillnad från hinduism eftersom att man inte tror på reinkarnation i islam, om man bortser från en engångsföreteelse då alla döda återuppstår när jorden går under och sedan börjar livet efter döden och varje individ skickas till en passande plats, som t ex himlen om man varit god och helvetet om man varit ond. I den befattningen skiljer sig alltså den hinduistiska atman med den islamska själen, men på grund av att muslimer tror på ett liv efter döden är även den muslimska själen odödlig i den benämningen. Så även om atman vandrar runt i olika gestalter är den väldigt lik den muslimska själen då det är en del av människan som följer med ända till livet efter döden och är en stor del av vem vi är.

Den kanske viktigaste delen av att leva som hinduist är karman. Karma är i hinduismen det som avgör var och hur man placeras ut i sitt nya liv efter att man dött. Karman i hinduismen är näst intill identisk med den i buddhism i den benämning att goda handlingar belönas och onda straffas i ens nästa liv. I båda religioner är det viktigt att ha en god karma för att belönas för det i ens nästa liv. Dock så skiljer det sig lite i och med att atman inte finns i buddhism, vilket betyder att det inte riktigt är ens själ som reinkarneras i en ny kropp baserat på den karma man samlat ihop under sin livstid som det är i hinduismen. En annan skillnad mellan karman i hinduismen och buddhismen är att ens karma avgör vilket kast man föds in i i hinduismen, men buddhismen har inget kastsystem vilket gör det ännu viktigare med en god karma i hinduismen då det är avgörande för att få bra förutsättningar och möjligheter i det nästkommande livet. Inom buddhismen finns inte samma press och behov av god karma, även om en god karma självklart gör ens nästkommande liv bättre, men man kan också få en bättre tillvaro under sin livstid och det är inget som man nödvändigtvis måste födas in i. Karman inom buddhism är mer hur man är som person och även vad man tycker och tänker samt säger räknas in till stor del i hur ens karma blir vilket gör den till hur man bemöter sin omvärld och hur man verkligen är som person då ens innersta tankar reflekteras i karman, men i hinduism är karman i högre grad hur man är som religiös person och om man fullföljer sin religiösa plikt och ens handlingar, där vad man tänker och hur man behandlar andra till viss mån prioriteras bort. På så sätt handlar den hinduistiska karman mer om hur religiös man är och vad man har åstadkommit under sin livstid och den buddhistiska om hur god ens innersta jag är. Karma är även delvis likt koncept i vissa av de linjära religionerna. I t ex islam tror man att världen kommer gå under och sedan kommer alla ställas inför rätta inför gud och sedan baserat på den sammansatta summan av allt man gjort i livet ska man antingen bli belönad med evigt liv i paradiset eller bli straffad för ens handlingar i helvetet. Det är som karma där man får en passande bestraffning för vad man inflikat för känslor på omvärlden. Att man blir belönad med evigt liv är också likt hinduismen där man kan uppnå moksha om man varit tillräckligt god, och moksha innebär evigt liv. Dock så går atman sin helt egna bana i hinduism och har sitt eget tidsförlopp där man ställs inför rätta direkt efter att ens kroppsliga del dör och om man inte har nått moksha än så fortsätter man att födas om och det fortsätter att gå så tills man uppnår moksha, alltså har man en helt individuell tidsram och tar allting som det kommer. Inom islam dör alla och ligger sedan begravda tills domedagen då jorden går under och gud terminerar allas jordliga liv. Då ställs alla simultant inför rätta där varje individ får stå inför gud och se på när gud går igenom alla ens synder och goda handlingar och sedan påbörjar alla som någonsin funnits sitt liv efter döden tillsammans och samtidigt. Nästan alla religioner som finns har någon form av version på den gyllene regeln. Inom hinduism lyder den ”Detta är summan av alla dygder: att icke göra mot andra det som vållar dig själv lidande (Mahabarata 5,1517)”. Den lyder ”Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv.” inom buddhismen, ”Ingen av er är en troende förrän han önskar för sin broder det som han önskar för sig själv. (Traditionen)” i islam, ”Det du inte vill att människor ska göra mot dig, skall du inte heller göra mot dem. (Talmud)” inom judendomen, samt ”Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem. (Bibeln Matteus 7:12)” i kristendomen. De är alla olika formuleringar på samma budskap och det har en stark anknytning till karma, då karmas budskap är det samma om att man inte ska vålla skada på andra som man själv inte skulle vilja bli utsatt för. På så sätt finns den grundläggande tanken karma har i de allra flesta religionerna.

Tankarna om livet efter döden i hinduismen utgörs mycket av samsara, där man reinkarneras gång på gång, men när man sedan fått en tillräckligt god karma kan man gå in i moksha. Moksha är det liv efter döden som hinduister hoppas uppnå efter några liv på jorden och det finns flera ungefärliga motsvarande tankar i andra religioner. I buddhismen har de nirvana som är ungefär som moksha. En sak som dock skiljer dem åt är att buddhister anser att nirvana är uppnåeligt under endast en enstaka livstid, även om det är svårt och man måste samla ihop en väldigt god karma för att klara av det. Hinduisterna differerar från buddhisterna i denna fråga och anser att man måste leva väldigt många liv för att kunna nå moksha. Både moksha och nirvana innebär att man samlat på sig en tillräckligt god karma för att bryta samsara, det vill säga kretsloppen av reinkarnationen. De liknar också varandra i att det finns flera olika metoder för att uppnå det stadium respektive religion ville uppnå, buddhismen har endast en väg som kallas medelvägen där man ska följa olika budord som alla representeras i den åttafaldiga vägen, där man måste följa alla budord simultant för att kunna uppnå nirvana. Inom hinduism finns det flertalet vägar att följa som t ex kärlekens väg, kunskapens väg och handlingens väg som hinduister tror ska leda en till moksha. En annan framträdande skillnad mellan religionerna är att nirvana mer handlar om att acceptera att man saknar en direkt själ, att allting är eländigt tills man uppnår nirvana och tomhet, och moksha mer handlar om att acceptera sin själ och bli ett med brahman. Trots flera olikheter är nirvana och moksha dock väldigt lika koncept om att man efter att ha jobbat ihop en god karma vanligtvis under flera livstider och blir belönad för det med evigt liv. Moksha delar också flera likheter med kristendomen och dess tankar om livet efter döden. Moksha kan jämföras med den kristna uppfattningen om att komma till antingen himlen eller helvetet. Enligt kristen tro tror man att guds rike kommer komma ner till jorden, där alla döda sedan återuppstår, ungefär som Jesus gjorde, och sedan ställs de inför gud och inväntar en dom om att antingen få komma till himlen eller helvetet. I den hinduistiska tron är det himlen som är moksha, och helvetet är att födas igen och sedan får man fler chanser på sig att nå moksha. På så sätt får man endast en chans på sig att få ett bra liv efter döden i kristendomen, till skillnad från i hinduismen där man får oändligt många chanser. De är likadana i befattningen att det handlar om att få evig lycka och evigt liv. Idén om att man får ett erbjudande från gud om att antingen fortsätta att vara dödlig genom att tacka nej eller bli odödlig och få vara med gud för evigt stämmer också in till viss del då moksha innebär odödlighet, men den skiljer sig på många sätt då moksha inte är ett direkt val för någon utan något som automatiskt händer och man kan inte heller välja att återgå till dödligt liv och få en chans till att leva, vilket man får om man inte uppfyller kraven för att uppnå moksha i hinduism, men dock pågår det i all tid eller tills man uppfyller kraven för att uppnå moksha. Guds erbjudande handlar också om att bli till vad han ville skapa när han påbörjade skapandet av människor och att bli till guds avbild, vilket moksha inte handlar om. Likt islam tror också kristendomen på att ens resa till himlen respektive helvetet påbörjar ungefär samtidigt som alla andras, eftersom att guds rike kommer ner till jorden vid ett och samma tillfälle, vilket betyder att alla då får sin dom där och då, så alla följer samma tidslinje och guds rike öppnar först under domedagen, som är den dag guds rike kommer till jorden då det vanliga livet upphör att existera. Det är en uppfattning som inte delas av hinduismen som anser att man kan få komma till moksha eller reinkarneras direkt efter att ens föregående livstid terminerats. Eftersom att religionerna har väldigt skilda tankegångar är det svårt för idéer att vara likadana, men tanken om vad som händer efter döden i kristendomen och vad som händer när man uppnår moksha är dock väldigt lika varandra, även om det givetvis finns många åtskiljande faktorer.

Det är viktigt att be och offra gåvor till gudarna inom hinduismen, vilket man gör framför avbilder av gudar. Oftast händer det i tempel eller hemma på ett altare då kvinnorna leder puja, som är namnet på gudstjänsten. Vanligtvis görs gudstjänsten en eller två gånger per dag. Det är viktigt att be i många andra religioner också. Inom islam ska man be fem gånger om dagen, vilket är mycket mer än i hinduismen. Det spelar inte heller lika stor roll var man är inom islam till skillnad från hinduismen och islam har inte samma traditioner när det kommer till offrandet av blommor, frukter och rökelse. Precis som inom islam tror man att det finns gudar som existerar och man tillber dem inom hinduismen. Dock skiljer det sig åt eftersom att man endast tror på en gud inom islam, medan hinduismen är en polyteistisk religion eftersom att man tror på flertalet gudar.

Hinduismen påverkar mitt vardagsliv väldigt mycket och den ger mig en bättre syn på mina medmänniskor och få mig att alltid genomföra goda handlingar. Hinduismens positiva tankar påverkar vardagen genom att förgylla den och gör mig till en ännu mer fantastisk person. Dock så får man fler tankar och filosofier att leva efter, men tydligheten med hur världen fungerar kan ge en klarhet och hindra en från att bli distraherad.